Har ny design nu, hehe.. Även om man inte riktigt kan kalla det för det på blogg.se, då man bara kan ändra färg, bilder osv.. Inte så jätte kul om jag ska vara ärlig, då jag älskar att sitta och pilla med designer.. Vilket är en av (=den enda) anledningarna  till att jag skapat en låst blogg där jag abra sitter och pillar på designer. Haha, aja här kommer en screenshot av den nya designen iaf..

  Tummen upp för uppblåsbart spa!! (haha.. wtf?? ( <---- = Welcome to facebook  (<--- = where's the food??)) (fan vilken tönt jag e ^^)) 

Previous:

  Orden kom vant ur hennes mun, då hon oftare än mig hälsat på Jeremy, Jazmyn och Jaxon uppe Kanada. Även hon och syskonen Bieber hade blivit tajta vänner genom åren, och hon hade ofta åkt med Cohan när han varit uppe och besökt dem i Atlanta.

¤

29/11-2010

  Kära dagbok. Jag såg honom inte idag. Inte Chaz eller Ryan heller för den delen, så jag antar att dem allihopa skolkar. Carol kom till skolan idag i alla fall. Första gången på hela veckan, och då är det fredag. Fast å andra sidan tror jag inte det är så lätt för henne att vara gravid vid sextion års ålder. Jag märker hur alla kollar efter henne när hon går förbi. Dem kollar inte på henne med respekt så som dem brukade längre. Nu kollar dem på henne med avskum. Avsmak. Men jag älskar henne ändå. För för mig är hon fortfarande samma gamla söta Carol som hon alltid varit.

¤

  - Crystal. 

  Ett leende spred sig över Justins ansikte när han kollade på henne, utalade hennes namn. Men när han kollade på mig igen, var glädjen borta, lika snabbt som den uppstått. Jag svalde, men klumpen i min mage ville inte försvinna, och det kändes som om jag skulle kräkas.

  - Jag och min familj ska åka dit och hämta tillbaka Jazzy. Ville bara berätta det.

  Han betonade ordet min, klart och tydligt, antagligen för att antyda att det som en gång även nästan varit mitt, nu inte hade något att göra med mig.

  - Cohan då??

 Crystal's röst spack på slutet. Hon hade otroliga huörsvängningar - vilket gjorde mig extremt orolig över hur hon skulle bli som tonåring - och när Cohan kom på tal, kunde hon på några sekunders tid brista ut i gråt.

  Justin kollade bedjande in i mina ögon, som för att be om hjälp med vad han skulle säga. Men, envis som jag är, stod jag bara där, med armarna korsade över bröstet, och kollade tillbaka på honom. Justin suckade, och himlade så smått på ögonen.

  - Ja, vi ska få hem honom också.

  Han satte sig på huk brevid henne, och tog tag om hennes ena hand. Han skulle ha blivit en helt otrolig pappa. Synd bara att Selena inte ville ha barn. Och så vitt jag vet var det hans största önskan.

  - Jag och mamma kan väl få följa med??

  Justin stelnade till där han satt brevid henne, och jag kunde höra hur Crystal började hyperventilera.

  - Kom gumman..

  Jag mumlade orden, och böjde mig ner för att bära upp henne. När hon var uppe i min famn, och långsamt gungandes fram och tillbaka, ställde sig Justin upp igen. Han log när han vände ansiktet mot mig, men precis som innan, bleknade det direkt när han såg in i mina ögon igen.

  - Jag får prata med Jeremy om det där, men jag kan ringa er.

  Han vände sig om, och skulle precis gå ner, när jag kom på en sak. Vart fasiken skulle han bo någonstans?? Klockan var ju faktiskt närmare elva, och det var ju inte direkt så att han bara kunde tralla upp till Atlanta i Kanada hipp som happ. Jag bet mig i läppen av motvilja, men var tillslut tvungen att fråga honom.

  - Var bor du inatt??

  Han kollade bakom sig, och vände sig sedan om och började gå baklänges mot sin svart bil, som blänkte i den starka solen som lös mot den. Han stannade sedan upp, och kollade ner i marken.

  - Jag vet inte.

  Erkännde han sedan, och jag ryckte till av handen som plötsligt tyngde ner min axel, och jag kollade bak, och möttes av Chris omtänksamma leende.

  - Du kan stanna här över natten om du vill.

  Chris, alltid lika omtänksam. Jag log för mig själv, och hörde inte vad Justin svarade, och förstod inte heller vad han svarat, innan han stod uppe vid dörren igen. Ett ja alltså.

  - Visar du honom gästrummet??,

  frågade Chris Crystal, och hon nickade uppspelt, innan hon bokstavligt talat flög ur min famn och upp för trappan, med Justin strax bakom sig.

  - Kommer du upp och lägger dig igen??

  Chris kollade hoppfullt in i mina ögon, och jag nickade, innan jag stängde igen ytterdörren, låste, och hand i hand med Chris gick uppför trappan mot vårat sovrum. Jag drog genast av mig den fladdriga klänningen jag gått runt med hela dagen, och sparkade snabbt av mig mina skor så fort jag kommit in genom dörren.

  Jag drog på mig min pyamas, och slängde mig trött ner i sängen. Chris hade redan slagit upp sin bok. Han läste säkert en timme varje kväll, medans jag hellre kollade på filmer om kvällarna. Det var aldrig fela tt somna till tonerna av Pretty woman.

Som ni kanske märkt, är det inte alltid att

hon läser ur dagboken när "delen" är, men det kommer

vara åtminstonde en dagboksdel i varje kapitel..

hehe.. KOMMENTERA!!

Grattis på nationaldagen allihopa!!

Pevious:

Orden lämnade snabbt hennes mun, innan hon kvickt reste sig upp från mitt knä, och försvann ur mitt synfält. Jag suckade, och tog upp dagboken igen. En gång. En gång på femton år hade jag sett Justin igen. Det var en gång när jag skulle hämta Cohan från Jazzy's pappa Jeremy, och Justin öppnade dörren. En gång på femton år, som jag återigen känt det där pirret i magen, som endast Justin kunde framkalla.

¤

28/11-2010

  Kära dagbok. Han sa hej till mig idag, och jag är överlycklig. Trots att jag redan har en pojkvän - Chris - så måste man väl ändå få glädjas åt sådana saker, eller?? Chris och jag har ju varit på och av sedan tredje klass. Något sådant kan man väl inte bara slänga bort?? Han är verkligen en gentleman, och jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Och att han är skolans rugbylags kapten gör ju inte saken sämre direkt. Men han har aldrig fått mig att må såhär .. entusiastisk bara genom att kolla på mig. Jag antar att jag känt honom så länge, att ingenting är spännande längre.

¤

  Jag suckade där jag låg i min, eller vår, säng och läste. Dörren öppnades, och jag kollade snabbt upp från dagboken som inneöll så många minnen som jag i alla dessa år förträngt.

  - vad är det där??

  Frågade Chris, och lade sig ner i sängen brevid mig. Jag lade genast ifrån mig boken på mitt nattduksbord, och han höjde frågandes på ett av sina ögonbryn.

  - Inget, en gammal bok bara,

  sa jag för fort, och ryckte på axlarna, och log sedan svagt. Redan för femton år sedan hade jag varit trött på Chris, ändå hade jag gått och gift mig med honom, efter att jag och Jsutin tog slut. Jag älskade Chris. Det gjorde jag verkligen. Men som sagt har jag känt honom nästan hela mittliv, och han kommer aldrig hem med blommor längre, och aldrig gör vi något romantiskt, bar vi två.

  - Jag få se.

  Han sträckte sig över mig efter dagboken, men jag grabbade snabbt ta gi den, sedan ställde jag mig upp på sovrumsgolvet, som bara gick som en smal stig runt våran dubbelsäng. Vi hade det minsta sovrummet i huset. Han stannade upp mitt i en rörelse, och kollade chockat på mig. Jag brukade aldrg ha hemligheter från honom, och nu glodde han bara på mig från fär han låg med sin vältränade kropp. Han jobbade som personlig tränare, och det var så han hållit sin form genom åren.

  - Mamma!!

  Crystal's desperata skrik ekade genom huset, och jag sprang genast mot ljudet, med dagboken i handen. Han stod nere i hallen, och mitt hjärta dunkade hårt i bröstet. Hon kom igenom dörren från köket till hallen,och såg en mörk kontur stå i dörröppningen, och Crystal kollade bak på mig.

  - Han söker dig.

  orden lämnade hennes mun, och hon sprang sedan fnittrandes upp på sitt rum igen. Jag kollade efetr hennes figur när den försvann uppför kökstrappan, och kollade sedan mot mannen, som nu klivit in i hallen, och jag drog efter andan när jag såg vem det var.      

  - Vad gör du här?

  Frågade jag förbluffat, och Justin kollade ner i marken och stoppade ner händerna i fickorna.

  - Det är Jazzy, och Coh.

  Hon rynkade på ögonbrynen. Vad menade han? Han kollade upp och mötte min blick. Ögonen som en gång varit så unga, och livfulla, hade fått ett systert drag, och pryddes av små små rynkor runt dem. Han pressade fram ett ansträngt leende, som man på mils avstånd hade kunnat se var oäkta, och började sedan prata.

  - Jo, jag anlitade tillslut en privatdektektiv, och han har spårat dem ner till Chile. Fast numera heter dem Louie och Jynn Peppersmith.

  När han avslutat meningen, stod jag med ögon stora som golfbollar. Det kunde inte vara sant. Hade han hittat dem? Och vem av dem hade ens kommit på namnen, för dem var verkligen urusla.

  - Dålig fantasi. 

  Crystal uppenbarade sig i dörröppningen, och Justins blick sökte sig genast dit. Likaså min. Hon skuttade fram till min sida, och höll ett hårt grepp om mit ena ben.

  - Hej Justin. 

  Orden kom vant ur hennes mun, då hon oftare än mig hälsat på Jeremy, Jazmyn och Jaxon uppe Kanada. Även hon och syskonen Bieber hade blivit tajta vänner genom åren, och hon hade ofta åkt med Cohan när han varit uppe och besökt dem i Atlanta.

Första kapitlet!! Wohoo!! Yeah!! Yay!! (vad fan håller jag på med?) Haha,

hoppasni gillar det, och kommentera!!

Kommer nog ingen imorgon, har skrivit det redan,

men vill som sagt ha en del skrivet.. Så kommer nog

komma varannan dag den här veckan..

Hoppas det går bra (säger det ofta nu för tiden)

Märkte att det var några som tyckte att det var synd att WIHY var

slut, men hade inga ideér kvar, och tror inte den hade

blivit så kul att läsa iaf.. Så ni får vänta tills del 2 kmr ;)

Kommentar till Dear Diary - Handling

Linn

Söndag 3 juni 21:51

Förlåt asså, men jag fattar ingenting, kanske låter ganska eftebliven, men jag fattar inte ett skit. Om du vill vara jätte snäll så förklarar du kanske lite mera för mig, jag kasnke är lite efter,men jag förstår inte... Haha, du måste inte, men du kan typ skicka ett mail till mig eller någe för jag hänger inte med alls nu :P

Svar:

Haha, ingenting att säga förlåt för.. Jo, jag ska ä'ven skriva en kort prolog i menyn senare där det är mer förklarat, men jo. Cassie skrev en dagbok år 2010 och ett tag framåt (då hon träffade Justin). Och Nu, år 2027, börjar hon läsa i den, och tänker mer och mer på det. Nu har hon två barn och är gift med Chris. Cohan, hennes son. har rymt med Jazzie (Justins lillasyrra). I dem första kapitlena kommer mer om det ( xd ) och ja.. Vet inte om detär så mycket mer att förklara utan att jag avslöjar hela skiten ^^ Haha.. Håll utsiskt efter prologen i menyn.. Tror jag kommer förklara bättre än det här ^^ Haha, om det är ngt mer du inte fattar, lämna en kommentar, eller maila mig på Justindbnoveller@live.se. Ha det!!

27/11-2010

  Kära dagbok. Idag såg jag honom igen. Han var med Chaz och Ryan som vanligt på ett pizzaställe längre ner på min gata. Vi fick ögonkontakt för en sekund, men jag kollade bort, generad över att han ertappat mig med att stirra. Fast jag antar att det är något han är van vid vid det här laget. Han är ju trots allt Justin Bieber. Tjejer suktar ju efter honom hela tiden, och så fort han kommer på tal blir dem som en helt annan person. En tokig sådan.

  Jag läste igenom en utav dem första sidorna i min gamla dagbok. Sjutton år hade gått, och jag hade nu två barn med min älskade make Chris. Fast jag måste erkänna att jag ibland saknar tiden med Justin. 

 - Mamma??

  Crystal's röst ven genom luften, och jag stängde snabbt igen dagboken. Generad över att hon återigen ertappat mig försjuken i min dagbok, som jag alltmer ofta börjat läsa i. Jag var som förtrollad, förbluffad över mina val, som jag då tyckt varit så rätt, men som jag nu börjat undra vad som skulle ha hänt, och jag aldrig hade gjort det jag gjort.

  - Ja älskling??

  Svarade jag sedan, och min sjuåriga dotter kom och satte sig i mitt knä. Jag log och smekte henne över håret. Hon skakade genast bort min hand och fnittrade till. Hon hatar när folk tar på henne.

  - När kommer Cohan hem??

  Hon syftade på min nu fjortonåriga son, somför två veckor sedan rymt med sin bästa vän Jazzy. Ja, Justin Bieber lillasyster. Trots att hon var flera år äldre än honom, hade dem blivit väldigt bra vänner genom åren. Jag hade många gånger tänkt förbjuda honom att åka upp till Atlanta för att träffa henne. Men inte tyckt att det varit rättvist mot honom. Det hade trots allt varit väldigt själviskt, då jag helt enkelt inte ville träffa Justin igen.

  - Jag vet inte gumman. Jag vet inte.

  Hon nickade, och jag såg hur hennes mungipor pekade aningen neråt. Hon saknade Cohan, det syntes. Det enda vi sagt till henne var att Cohan och Jazzy åkt på semester, och att dem inte visste när dem skulle vara tillbaka. Det var bäst så.

  - okej

  Orden lämnade snabbt hennes mun, innan hon kvickt reste sig upp från mitt knä, och försvann ur mitt synfält. Jag suckade, och tog upp dagboken igen. En gång. En gång på sjutton år hade jag sett Justin igen. Det var en gång när jag skulle hämta Cohan från Jazzy's pappa Jeremy, och Justin öppnade dörren. En gång på sjutton år, som jag återigen känt det där pirret i magen, som endast Justin kunde framkalla.

  Tada!! Haha, handlingen ute nu då, valde att göra den som ett kapitel.. Här kommer lite annan information om novellen och personer:

Om novellen:

Uspelar sig: år 2027

Plats då (dagboken): Stratford

Plats nu (boende 2027): Phoenix

Huvudroll:

Namn: Carlene Hillsburly (född som Carlene Namand)

Spelas av: Jennifer Aniston

Ålder: 33 år (förr 1994)

Familj: Pappa och mamma dog i bilolycka när hon var tjugotvå.  har barnen Crystal och Cohan Hillsbury.

Förhållande: Gift med Chris Hillbury

Kort om:

Chris Hillsbury:

Spelas av: Simon Baker

Utseende: blont hår, lång, ljus hy och blåa ögon.

Född: i Texas 1990 (37 år)

Familj: Barnen Cohan och Crystal Hillbury. Ingen kontakt med sina föräldrar.

Förhållande: Gift med Carlene Hillsbury

Crystal Hillsbury:

Spelas av: Mackenzie Foy

Utseende: Långt rödbrunt hår, olivgröna ögon med inslag av brunt. Blek hy.

Ålder: sju år, född 2020

Cohan Hillsbury:

Spelas av: david rodriguez

Utseende:  ganska blek, brunt hår och grönbruna ögon. Lång

Ålder: 14 år, född 2013

Förhållande:  singel

Justin Bieber:

Spelas av: sig själv

Ålder: 33 år (född 1994)

Familj: halvsyskonen Jazmyn och Jaxon Bieber. Pappa Jeremy och styvmor Erin. Mamma avliden 2022. 

Förhållande: Förlovad med Selena Gomez (35 år, född 1992)

(Jo, och i bl.a Bilder kommer det inte alltid vara dem som dem spelas av, men dem ser ut somdem personer dem spelas av iaf.. Hittade ingen bra till Cohan som såg ut som jag ville.)

Sådär!! Då vet ni typ lite om allihopa, och vad den kommer handla om osv.. 

Kommentera och skriv vad ni tycker!! ska jag köra på den här, eller börja på någon annan??

Typ, äger!! Haha, visade den för min kompis, och hon höll för öronen, och sprang ut ur rummet ^^ haha.. Lite (mycket) kontig är hon alltså ^^ Aja, publicerar prologen efter det här nu, men sedan tror jag jag ska skriva tills typ femte kapitlet innan jag publicerar första, skönt att ligga lite före för en gångs skull, så ni får ett även om jag typ e borta/ingen skrivslust osv. Hoppas det blir bra så!! 

Sista epilogen för WIHY två inlägg under!! KOMMENTERA!!

Gör ett länkbyte med Maja och Isabelle från ourstory1!! Nystartad novellblogg som handlar om Cas och Mel!! Kolla in och lämna en kommentar vetja!! 

Cassie's perspektiv:

20/1 2020:

  "Mamma!!" Jack kom springandes mot mig, och jag bar upp honom och snurrade runt ett par varv, innan jag återigen satte ner honom på golvet, och han sprang upp på sitt rum igen. Han hade för några månader sedan fyllt fem, och han hade av mig fått massvis med leksaker, men som varenda födelsedag han haft, fick han mer, dyrare saker av Justin.

  Jag gick ut till det normalstora köket, och tog fram köttfärs och grönsaker. Idag tänkte jag göra tacos, då det var hela familjens favoriträtt. Jag har ett till barn förutom Jack. Hon heter Olivia. Det var bara hon och jag som inte började på J i familjen.

  Jag öste ner köttfärsen i stekpannan, och det freäste på ganska ordentligt. Jag drog fram skärbräda och kniv,. och började flitigt skära grönsakerna. 

  Jag kände ett par armar slingras runt mig bakifrån, och jag slutade genast skära, och vände mig om. "Hey" sa han, och kysste mig lätt på munnen. "Behöver du hjälp?" frågade han sedan, han var alltid så hjälpsam.

  "Du kan duka om det går bra?" sa jag, och han nickade snabbt, innan han gjorde som jag sagt. Crystal kom springandes från sitt sovrum, gråtandes - som alltid. Jag antar att det är så man är när man är två och ett halvt. så har det i alla fal lvarit för både hon och Jack.

  "Vad är det gumman??" han var snabbt framme vid vår dotter, ochhon slängde sig i hans famn. Hon hade alltid varit pappas lilla flicka, och jag log åt dem, och fortsatte sedan med maten.

  Mitt under maten, ringde det på dörren. Min snälla man rest epå sig, och gick mot hallen. Han öppnade dörren, och man kunde först höra ett lågt "John" voch sedan ett "Justin". Jag reste även jag på mig, och gock till hallen. "Du är här tidigt" konstaterade jag sedan.

Haha, nu har ni något att se

fram emot, då ni ju inte får forts.

förrän nästa novell är slut ;) moahaha!!

KOMMENTERA!!!