"Hey" Chaz viskade orden mot mig, men för mig var det precis som att prata i nomal ton, plus lite högre då. "Hej" sa jag och försökte hålla samma nivå på rösten.

  Vi sa ingenting annat under resten utav lektionen, utan försökte hänga med på lektionen som handlade om kriget 1812 mellan USA och britterna där dem norra brittiska kolonierna i Amerika var en  stor del av det hela. Något jag gick igenom förra gången jag gick i skola i Kanada.

  Självklart visade det sig att lektionen var en dubbellektion, som varade ända fram till lunch, vilket innebar att vi fick berätta om vad vi gjort under sommarlovet som varit för nära en månad sedan. Sj'lvklart drog jag en vit lögn och sa att jag och Warren åkt ner till New York för att hälsa på några gamla släktingar, när vi egentligen hade flytt från ett par vampyrjägare som kommit på oss mitt under våran jakt.

  Ja, det fanns vampyrjägare. Dem var extremt vidskepliga människor, som för vidare fakta om vampyrer i generationer efter generationer, vilket innebar att dem visste hur dem skulle döda oss, vilket verkligen inte var som alla andra trodde, med en träpåle genom hjärtat, utan det är mer komplicerat än så.

  först måste man få oss att dricka hligt vatten, vilket försvagar oss, men för att kunna få oss att göra det, måste någon agera lockbete . Dvs, att en person själv dricker heligt vatten, och sedan lurar oss att dricka deras blod. Det heliga vattnet kommer försvaga oss tillräkligt för att vi inte ska kunna sricka färdigt, och bara i få sammanhang dör lockbetet-

  sedan när vi är försvagade måste minst tre kristna personer skapa en ring runtomkring oss, och säga en viss ramsa på latin. a Pulvis es et in terram reverteris. damnum quod astense venit nunc ledo te. Iam vos interfecistis populum occidere et redire numquam.  (= av jord är du kommen och av jord ska du åter bli. Må skadan du åstadkommit nu skada dig själv, och må människorna du dödat nu döda dig, och må du aldrig åter komma)

  till sist måste en av de tre eller flera, gå fram och sticka ett järnkors genom hjärtat, och sedan begrava kroppen långt under jorden.  Och på grund utav den komplicerade akten är det bara ett fåtal kvar som kommer ihåg seden. Tyvärr så var dem som kunde den även otroligt skickliga på att utöva den.

  "Du kan sitta med oss nu på lunchen om du vill" Chaz och ett par andra killar jag inte visste namnen på stod brevid mitt skåp, vars nummer stått med på en av lapparna jag fått av kvinnan i expeditionen. 

  "gärna" sa jag och pressade fram ett leende. Det var inte ofta jag hade någon annan än Warren att sitta med, och det skulle vara sönt med omväxling för en gångs skull.

  Jag slängde in min jeansjacka jag hade på  för dagen, och slängde sedan igen skåpet, och följde efter killarna in i den stora matsalen. "Du hade rätt! Hon är riktigt het ju!" en utav dem andra killarna som gick lite längre fram viskade det till Chaz, men jag hörde det klart och tydligt, och hade jag kunnat rodna, hade det här varit ett sådant tillfälle då jag gjort det.

  Vi alla ställde oss i kön och snart kom jag fram till första alternativa maträtten. Lax och potatis. Jag log och lassade upp det på brickan jag hade framför mig. Sedan gick jag ur kön, och satte mig vid det bord, där killen som sagt att jag var snygg hade satt sig.

  "Hey. Jag är Nolan" han sträckte fram sin hand och jag kollade bara leendes på den. Han skrattade och drog bort handen igen. Sedan skakade jag bara på huvudet och kollade efter Chaz och den andra killen.

  "Äter du alltid så.. nyttigt?" Chaz kom plötsligt upp bakom mig, och jag log och skrattade. nej, oftast äter jag inte, utan dricker blod "Ja, oftast" sa jag och han skrattade samtidigt som han satte sig ner brevid mig med sin bricka där en flottig hamburgare ägde rum.

  Jag började glatt äta av min lax, som absolut inte smakade lika gott som hemlagat, men det fick duga. Jag svalde ännu en bit av maten, som senare ikväll ksulle komma upp samma väg som den gått ner, men det var något jag fick stå ut med. Allt för att verka mer normal än jag faktiskt är.

  Killarna började snacka om något nytt spel som snart skulle komma ut, och jag spanade äver rummet efter Warren, och när jag fick se honom sitta vid ett bord på andra sidan matsalen, med en snygg blondin framför sig, frös jag till is.

  "Vad är det?" killen jag fortfarande inte visste namnet på tog tag i min handled och skakade den. "Är det någon där?" skämtade sedan Chaz, och knackade mig i huvudet. Först då ryckte jag till, och log ursäktande mot dem.

  "Tyvärr men, Chaz, Nolan, och .. " började jag, och kollade intensivt på dentredje killen medans jag reste mig upp. "Ryan" sa han till slut, och jag nickade ".. och Ryan, jag mår faktiskt inte så bra, och måste gå,  hoppas vi syns imorgon" sa jag och vinkade glatt till dem, men så fort jag kommit utanför skolan, där ingen kunde se mig, sprang  jag, mil efter mil. Det var dags att jaga.

Andra uteee!! Vill ha minst

2 kommentarer till nästa del!!

Börjar skriva på den redan nu,

men det beror helt på er när ni

får läsa den!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...