Jag kom fram till ett litet ställe, vid namn Meaford, som låg vid Lake Huron's kust, cirka 19 mil från Stratford. Jag stod på ett utav husens tak, och valde ut mitt byte. Jag kände ett starkt hjärta slå, precis under mig, och när jag förstått att det var ensamt, klättrade jag smidigt ner från taket, och hoppade in i ett utav dem öppna fönstrerna.

  Det var en kvinnas röst som kom innifrån köket. Jag sprang snabbt förbi dörröppningen för att fastställa målet, och vis spisen stod en tjock dam och stekte köttfärs. precis som alla gjorde kollade hon mot dörröppningen jag precis sprungit förbi, precis efter att jag gjort det, och ryckte sedan på axlarna och återgick till det hon höll på med.

  Jag visste att hon var en mycket snäll tant, det syntes, men om man kollade på alla detaljer i hennes hem osv, förstod man att hon inte skapat någon familj. Alltså var hon ensam, och inte alltför många skulle sakna henne, eller bli moderslösa.

  Jag sprang genast in i köket, och ställde mig strax bakom henne, hon vände sig om, och skulle precis börja skrika, när hon såg in i mina ögon. Jag log snällt mot henne. "Kom"  viskade jag, och motvilligt tog hon ett steg mot mig. "Jag är inte farlig" sa jag, mest för att se hur jag lyckades övertyga henne.

  Fortfarande som i trans, tog hon de sista stegen som skilde oss åt, och jag kände hur skinnet över käkbenet spändes, och hur mina huggtänder växte fram. Jag log, och hon såg om möjligt mer rädd ut än innan, vilket nog inte var särskilt konstigt, med tanke på hur jag måste se ut.

 Jag tog ett steg närmare henne, och jag såg hur hon nästan flippade ut när min mun var farligt nära hennes halspulsåder. Sedan ångrade jag mig - eller det var i alla fall vad hon trodde - och flyttade mitt ansikte en aningen bort från hennes hals. För att skona hennes lidande bröt jag av henne nacken med mina bara händer, och hennes huvud hängde slappt neråt.

  Då pressade jag min mun mot hennes hals och lät mina tänder att lätt glida igenom hennes hud, innan allt för mycket spilldes ut. Jag drack i över enminut, förvånad över hur mycket blod hon faktiskt hade i kroppen.

  Jag skådade den blodtömda kroppen som nu låg på golvet och lämnade blodmärken efter sig på det förut så vita klinkersgolvet. Det såg alltför misstänkt ut, och om en vampyrjägare skulle få syn på kroppen, skulle dem genast förstå att det fanns vampyrer inte alltför långt borta.

  Så jag tog upp kroppen i min famn, vilket lämnade röda fläckar på mitt annars så vita linne. Jag sprang snabbt ut ur huset, och komin i en sjup skog, där jag lade ner henne på marken och lät djuren sköta resten av arbetet.

  Jag stannade inte på vägen hem. Desperat efter att på prata med Warren, och med allt blod i systemet visste jag, att om det skulle bli bråk skulle jag lätta vinna, eller i alla fall kunna fly undan, men när jag klev innanför dörrarna till våran enkla boning, fanns där ingenting annat än tystnad. Jag letade igenom alla rum - som för den delen inte var särskilt många, trots att vi hade pengar i överflöd. Han fanns ingenstans. Jag slängde en snabb blick mot den färgglada klockan som prydde min handled. Kvart över sex. Han borde vara hemma vid det här laget.

  Rastlöst gick jag omkring i huset vi för närvarande bodde i, och nynnade på gamla låtar som min mor spelat för mig när jag varit liten.  Efter midnatt hörde jag hur något rörde sig utanför huset, och gick genast dit för att kolla. Warren kom uppför uppfarten och tjejen jag sett i matsalen stod lutandes mot hennes bil, och bet sig i läppen.

  "Varför?" var det enda jag kunde klämma ur mig när han stängt dörren bakom sig. "Varför vad? Vad har jag gjort för fel?!" skrek han, trots att det för en människa var en vanlig samtalston. Jag himlade med ögonen åt hans fattiga argumentation. Alltid skyllde han på att det var jag som gjort något, något som med åren endast fått mig irriterad på honom. Hade han inget nytt att komma med?

  "Jag har då inte gjort något fel. Det är inte jag som kommer hem mitt i natten med en tjej i släptåg som du förmodligen har legat med!" skrek jag, och skulle precis grabba tag i en kastrull att slänga på honom, dramatisk som jag är, när han kom fram till mig och pressade sina läppar mot mig.

  Jag slog som automatiskt armarna runt honom, och hoppade upp på honom, med benen på varsin sida om hans höfter. Han tog genast tag med ena handen under min rumpa, och på någon sekund var vi upee i vårat sovrum, och han lade snabbt ner mig i sängen. Han skulle precis återförena sina läppar med mina, när jag skrattade och tittade bort, men han var inte sen med att hitta mina läppar igen.

 Jag  kände honom mot mitt höftben, och han tryckte sig om möjligt ännu närmare mig, sedan började han genast klä av mig det vita linnet jag haft på mig under dagen.

Tredjeee kapitlet nu!!

Vill minst en kommentar innan

nästa!! Nimåste verkligen bli bättre på att

kommentera nu alltså!!

Allt beror på er när fyran 

kommer ut.. om ni nu inte är

skitsnabba med kommentarerna

då... hehehe..

 

Linn

5 juli 2012 11:15

Jag gillar verkligen hur du skriver och diggar ännu mer att det är fantasy. I'm in love with fantasy! ;) och nu vill jag bara säga meeeeeeeeeeeer! och när kommer juju?? :P

http://juustanordinarygiirl.blogg.se

Felicia

5 juli 2012 19:16

juju?? haha,hänger inte riktigt med nu, vad är juju??

 

Linn

5 juli 2012 23:16

hahaha, det är ett smeknamn som Justin har fått. typ som Juz10 oxå. :)

http://juustanordinarygiirl.blogg.se

Felicia

5 juli 2012 23:36

haha.. jaha x) haha nu känner jag mig aningen efterbliven alltså ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...