Mår skit idag. Har ingen lust att skriva alls. Allt går åt helvete, och jag antar att nästa kapitel kommer vara ganska dramatiskt skullejag anta. Eller kanske nästnästa.. Aja, tror inte det kmr ngn del idag, då jag har noll inspo, trots att jag vetr vad som ska hända... KANSKE kommer en, men håll inte tummarna för det är kanske två procents chans att det kommer en som det ser ut nu... Tyvärr.

  "Du måste fortsätta. Jag tänker inte låta dig slänga bort ditt liv på det sättet" sa han och la sig på sidan, så att han kunde se in i hennes ögon. "Jag måste. Jag måste hitta min plats, och med skolan kan jag inte göra det. Jag vill känna mig fri" sa hon och vände på huvudet mot hans håll, och deras blickar möttes. "Nej, du får inte sluta skolan. Punkt slut." sa han och drog täcket över sig, och innan han somnade hörde han Cassie mumla du bestämmer inte över mig.

*

  "Förlåt" det var dem viskade orden som väckte henne, och hon vände sig trött mot Justin, men inte efter att ha kollat klockan. Fem på morgonen. "Vad sa du?" frågade hon trött, och var glad att hon ens fick ihop en sammanhängande mening.

  "Förlåt" upprepade han, och hon rynkade på ögonbrynen, trots att han inte kunde se det i mörkret. "För vad?" "För att jag var dum i huvudet förut. Om du vill hoppa av, så ska du hoppa av. Du får göra precis vad du vill" hans röst lät klar, och inte alls lika nyvaken som hennes. "HAr du inte somnat än?" "Nej" trots att hon inte kunde se honom, visste hon att Justin log. Hon kände hur hans hand fumlade längs med hennes kropp, men tillslut fick den fatt på hennes hand, och där stannade den. Han flätade ihop deras fingrar, och hon log. Bättre än såhär kunde det omöjligtvis bli.

  "Godnatt" mumlade hon, halvvägs in i drömmarnas värld, och innan hon somnade, kände hon hur Jsutin la sina armar runt omkring henne, och hon somnade snabbt därefter.

  "Varför gör du såhär mot mig?" tårarna rann nerför mina kinder, när jag såg på Justin som med illröda ögon och knutna nävar stod och skrek elaka saker mot mig. "Som om du inte vet? Du är bara en jävla protistuerad, stick härifrån!" skrek han, och med tårarna rinnandes nerför mina kinder tog jag upp mina kläder som låg utspridda på golvet, tog på mig det mest nödvändigaste, och började sedan trava ut ur rummet, och när jag passerade Jsutin spottade jag honom i ansiktet. Jag kunde se hur han försökte förmå sig att inte slå till mig, och jag började springa därifrån. Allt jag velat ha var en natt av romantik. Jag hade till och med erbjudit Justin min kropp, för att göra han glad, och självklart hade han tagit emot gåvan, men när han väl använt den skrikit vilken skitig gåva det var, och att han var värd så mycket mer än jag.

  Fan. Vad hade jag gjort? Jag sprang nerför gatan i ett pat korta shorts och ett vitt linne som blottade mestadels av min mage. Dessutom regnade det, och linnet började bli genomskinligt, så min rosa BH syntes genom, på långa vägar.

"Cassie, vad gör du här?" den luriga rösten uppenbarade sig och jag vände sig snabbt om. "Lämna mig ifred!" skrek jag, och Rick höjde ena ögonbrynet, innan han började gå emot mih. Jag bakcade, men benen ville inte bära mig längre, och jag ramlade ihop på gatan. Rick kom snart och lyfte upp mig, men han placerade även ena handen över mitt bröst, och slet med ens av mina shorts. Han börjae fiffla med sin gylf, och fick -tyvärr - snabbt upp det. Han slet av mig även mina trosor, och tryckte upp mig mot en vägg i närheten där vi redan stod. Han trängde snabbt in i mig, och till min förskräckelse ville jag it´nte vakna ur drömmen, som jag så gärna ville. Smärtan var så verklig, och jag slog ill honom rätt över käften. Vrålandes släppte han taget om mig, och jag sprang allt jag hade ifrån honom, med bara en BH och ett vitt - nu genomskinligt - linne på mig. Och hur fan skulle det här gå??

Dröm i slutet om ni inte fattade

det ;) hur tror ni den fortsätter ;o

typ hemsk egentligen alltså.....

aja, kommentera!! Vill ha minst 2

innan nästa kapitel kommer ut!

  Pattie började genast springa runt i det - för att vara Justin - lilla hotellrummet, men gav snart upp. "Okej, var är han?" "Gissa sa jag" Pattie började kolla på henne med vad hon antog var nu-är-jag-en-sträng-mamma-och-du-ska-lyda-mig blicken. Antar att den funkade på Justin, men inte på henne.. Nejnej.

*

  "Var?" ljudet kom ut som en väsning, och hon flinade stort, innan hon låtsades bli ledsen och uppgiven, och sa: "Okej då.. Han är hos Christian och Caitlin Beadels, nöjd nu?" hon slog ut med armarna och gick nabbt förbi Patte, för så fort hon kommit förbi henne spred sig ett gigantiskt leende på hennes läppar. Fan. Vad. Skönt. Lite hämd sitter aldrig fel alltså.

  Hoppas du inte blir alltför arg på mig.. hon tryckte på skicka knappen, och det kom snart fram. Hon hoppades att Justin inte skulle bli för arg på henne. Det var trots allt hans mamma, och det var uppenbart att han älskade henne, och verkligen inte brukade bete sig såhär.

  Det där med mamma? Nejdå, ett gott skratt sitter aldrig fel. Är hemma snart. Puss. svaret kom inplingandes en halvtimme efter att hennes meddelande skickats iväg. Hon log när hon såg det, men la snabbt ner mobilen igen utan att svara. Han skulle ändå vara där snart. Ingen idé.

*

  Han vred om nyckeln till hotellrummet, och skulle precis ropa hemma! när han såg Cassie's sovande ansikte i soffan. Han skrockade lågt och drog snabbt av sig jackan. Sedan gick han fram till henne och bar upp henne överaxeln. Han lade ner henne i hennes säng, och kom att tänka på att det nog är oskönt att sova i jeans, så försiktigt började han knäppa upp hennes gylf, och därefter börja dra ner hennes byxor.

  Han slängde iväg byxorna och drog genast ett täcke över Cassie, sedan drog han av sig sina egna kläder och hoppade i ett par mjukisbyxor. En lågt fnitter hördes, och han kollade mot Cassie. Hon låg på sängen och log, och små fnittrande ljud lämnade hennes mun. "Du har varit vaken hela tiden, huh?" sa han och Cassie öppnade ögonen och nickade, med ett busigt flin på läpparna. 

  Han log stort, innan han började kittla henne, och kittlig som Cassie var, började hon snabbt skrika åt honom att sluta, och vika sig dubbelt av skratt. "Hämden är ljuuv!!" skrek han, och hon skrattade ännu mer.

  Fem minuter senare låg dem flåsande brevid varandra, då han jagat Cassie runt hela hotellerummet, varv efter varv.

  "Jag tänker hoppa av skolan" orden kom plötsligt, och han kände hur han frös till. "Varför?" "Jag orkra inte längre. JAg rokar inte möta allas dömande blickar. Och jag kommer ändå inte ha någon nytta av skolan. Jag skolkar ju faktiskt när jag är här med dig" sa Cassie och tanken på att hon skolkade fick honom att få enorma skuldkänslor,

  "Du måste fortsätta. Jag tänker inte låta dig slänga bort ditt liv på det sättet" sa han och la sig på sidan, så att han kunde se in i hennes ögon. "Jag måste. Jag måste hitta min plats, och med skolan kan jag inte göra det. Jag vill känna mig fri" sa hon och vände på huvudet mot hans håll, och deras blickar möttes. "Nej, du får inte sluta skolan. Punkt slut." sa han och drog täcket över sig, och innan han somnade hörde han Cassie mumla du bestämmer inte över mig.

Inte så långt.. menmen..

Vad tkr ni nu om att jag ställer

kommentarkrav på er.. Hehe, kan

man kalla det för det?? :d

aja, kommentera, del 2 kmr antingen

senare ikväll, eller imorogon, beror på..

har redan skrivit den ;) sket i om

kommentarerna inte hade kommit upp

i tre än, tkr inte om att inte publicera

kapitel när jag ändå skrivit dem ^^

Kom igen nu!! Bara en kommentar kvar!! Skriver på nästa kapitel nu! Förhoppningsvis kommer den ut idag, det beror helt på er!

  "klarar du dig upp till rummet själv?" hon nickade som svar, och han gav henne en puss på kinden, då papparazzina bokstavligt talat stod på tröskeln och följde deras varje rörelse. Hon började gå mot hissen, och Justin begav sig ut i folkmassorna igen, och for Cassie blev det återigen tyst och lugnt.

*

  Hon vände sig om när hon kommit in i hissen. papparazzin hade försvunnit så fort Jsutin åkt iväg. Hon visste inte om hon skulle klara av att ha massa fok hängandes efter henne hela tiden. Speciellt inte om hon skulle råka röka, dricka eller ta droger. droger. så fort tanken for genom hennes huvud väcktes det ett sug inom henne. Det hade funnits där sedan några år tillbaka, men det hade aldrig varit lika stort som nu. Nu när hon ville ha det som minst.

  Hon blåste ljudligt ut och tryckte på våning fem. Dörrarna åkte igen, och bet hårt ihop käkarna. Nej. Hon kunde inte hålla på så längre. Hon ville inte hålla på så längre. 

  "Aj!" blodet droppade ner på dem vita lakanen, och hon sprang genast mot toaletten. "jävla papper" mumlade hon, och blängde surt på den tjocka boken, som om dem skulle få skuldkänslor om honkollade tillräkligt länge. Knacknack. Hon vred snabbt huvudet mot ljudet som uppstått. Hade det precis knackak på dörren? nej, det var nog abra inbillning. hon tänkte det mer för att distrahera sig själv från att det var en yxmördare som stod med yxan i högsta hugg.

  knackknackknack. ljudet uppstod igen, och med inställningen att det nog bara var Justin gick hon sakta mot sen solida trädörren. Klockan hade trots allt redan hunnit bli tre. På natten. "Cassie!!" Patties varma kram omfamnade henne och hon ryggade genast bak. Var det inte hon som bara dagen innan kallat henne för knarkare, vilket i o för sig delvis var sant. Men ändå.

  "Vad gör du här?" den spydiga kommentaren som flög ur hennes mun fick Pattie att förvånat höja på ögonbrynen. "Vad menar du, varför skulle jag inte vara här?" kontrade Pattie, och hon antog att hon bara spelade oskyldig för att slippa undan dem jobbiga konsekvenserna hennes val hade fått.

  "För att du hatar mig?" Patties kärlek, som nyss återspeglat sig i hennes ögon, bleknade bort, och ersattes av.. Precis ingenting. Så där stod hon nu, framför en känslokall Pattie, som råkade vara morsa till hennes pojkvän, och som pricken över i:et faktiskt hatade henne.

  "Okej, du synade mig, så.. Var är Justin? Han har en del utskällningar att ta emot" väste Pattie till svar och trängde sig förbi henne. "Han är inte här" sa hon, och hon lät betydligt mer självsäker och kaxig än vad hon kände sig. Hon hoppade det i alla fall. "Nå, var är han då?" frågade Pattie, och hon kunde verkligen se oroligheten som växte i PAtties ögon, men istället för att ge sig lade hon bara armarna i kors. 

  "Gissa." sa hon restsamt och ett elakt flin uppenbarade sig på hennes läppar, och om hon någon gång haft en chans att få Pattie att gilla henne, var den chansen nu som bortblåst, och ren kyla spred sig i rummet runt omkring dem. Det kunde ju vara det öppna fönstret, men hon gissadepå att det var dem negativa energierna i rummet. För faktum var, att det fanns ett för mycket stort ego där inne.

  Pattie började genast springa runt i det - för att vara Justin - lilla hotellrummet, men gav snart upp. "Okej, var är han?" "Gissa sa jag" Pattie började kolla på henne med vad hon antog var nu-är-jag-en-sträng-mamma-och-du-ska-lyda-mig blicken. Antar att den funkade på Justin, men inte på henne.. Nejnej.

Tadaa!! Klar, höhö..

Tänkte följa Ida's tips

(http://justindbstoriees.blogg.se/)

och göra så här: Minst 3 kommentarer

innan nästa! Kanske skriver den, men

kmr inte publicera den förrän jag fått

3 kommentarer!!

Tack för alla fina kommentarer!! Fick bara ett litet utbrott igårkväll då jag HATAR när någonting slutar, t.ex ibland kan jag gråta för saker som hände för flera år sedan.. Och t.ex grät jag i slutet av Toy Story 3 (Ja, jag gillar barnfilmer, krigsfilmer och blablabla.. Ngn annan som kommer se The Hobbit när den kommer ut i vinter??) bara för att det var den sista filmen i den filmen osv.. MEN jag kommer inte lägga ner bloggen, för trots allt så får jag ju ut mina känslor och tankar, och även om bara en skulle läsa, så är det ju i alla fall ngn som tar sig tid att läsa.. Och då är det trots allt värt det, och Linn

( )

Har rätt när hon skriver att den sorgen jag känner när ngn anna bloggare lägger ner, den utsätter jag ju ngn annan för om JAG lägger ner..  Börjar iaf skriva på näst akapitel nu.. Tack även till Ida för dem braiga (är det ens ett ord?!) tipsen och Saga också. Ja, jag kanske är Awesome trots allt (typ mitt favoritord)

Funderar på att lägga ner bloggen. Känns som om det är det alla gör just nu. Lägger ner. Helt och hållet. Blev jäkligt deprimerad nu när http://firststeptwoforever.blogg.se/ säger att hon också ska lägga ner. Vet interiktigt vad jag ska göra nu? Allting är bara skit, och jag vet intevad jag vill längre. Har skrivit sedan slutet av December, men det går ändå skit för bloggen - allvarligt alltså. Visst, jag skapade bloggen för mig själv, men det är ju kul när man får positiv feedback också?? Hittade t.ex en novellblogg om Jsutin Bieber, som hade skrivit sedan mars tror jag det var, och hon hade typ 5 kommentarer på varje kapitel.. Är jag inte bra nog tycker ni (allvarligt nu alltså, jag tål negativa kommentarer)

  Han knyckte till med handen, och även hon ramlade ner i vattnet. "Det är ju svinkallt ju!" skrek hon när hon kom upp till ytan igen. "Nejdå, det tror jag inte" sa han och log retsamt mot henne.

*

  "Jag går och köpte glass i kiosken längre bort, ska du ha något?" frågade han, och hon funderade där hon låg på den nu soluppvärmda handuken. "En Calippo Shots" sa hon sedan och han svarade med ett teatriskt "Ska bli!" sedan marcherade han i väg längs med vatenkanten. 

  Hon lade sig återigen ner och kollad eupp mot den klarblå himlen. Alla beskymmer var som bortblåsta när hon var med Justin. Det var som inte som om såren läkts, utan som om dem aldrig hade funnits överhuvudtaget. "Du är Cassie Miller va?" en tjej i kanske 13-års åldern stod framför henne och hon kollade beskymrat på henne. "Känner jag dig?" frågade hon, och tjejen skakade genast på huvudet.

  "Nej, men du och Justin Bieber var med i en tidning, och det stod ditt namn under" sa tjejen, och hon kunde genast räkna ut vad hon tänkte. "Och du undrar om Justin Bieber är här?" frågade hon och tjejen skakade på huvudet. "Men jag vill ha din autograf, för jag antar att du är modig, som vågar ta på dig det stora ansvaret att vara tillsammans med Justin" sa hon, och rädslan bubblade upp till ytan igen. Skulle hon klara det här?

  "Visst" mumlade hon, och tjejen stack fram ett ritblock och en penna, och hon kladdade genast ner sin autograf. Tjejen trallade sin väg igen, och Jsutin kom tillbaka med två glassar i sina händer. "är det inte varmt i det där strålkastarljuset som lyser på dig?" frågade han med ett flin på läpparna och hon slog till honom löst på armen innan hon tog sin glass.

  "Face the facts, om jag verkligen går ut med att vi är tillsammans, kommer folk hänga runt dig hela tiden" sa han och log milt mot henne. "Jag vet, mne jag är bara ovan, och kommer du verkligen göra det?" "göra vad?" frågade han och såg frågvis på henne och hon himlade med ögonen. "Gå ut med oss. för hela världen" sa hon och gjorde en gest mellan dem.

  "Någon gång kommer jag vara tvungen att gör det, men bara om du vill det förstås" sa han och hon log, och undvek att svara på frågan. 

  "Nae, nu är jag hungrig. Vi går och äter nu." sa hon bestämt efetr att hennes mage kurrat för hundrade gången. "okej, bra idé, jag vet ett jättemysigt kinaställe inte långt härifrån" sa han ohc var snabbt uppe på fötter. "Bra, jag älskar Kinamat" sa hon och han log mot hene, innan han började rulla ihop handdukarna och lägga i dem i den stora - och nya - strandväskan dem haft med sig.

  "Vad är klockan?" frågade Justin och hon slängde ett öga mot mobilen. "Halv åtta" sa hon och han nickade. "När åker du?" "Kvart i nio ungefär" sa han och log, och hon kom att tänka på en sak. "Varför är inte Kenny eller Moshe med oss??" frågade hon och han log busigt.

  "Jag sa till dem att vi bara skulle hänga i hotellrummet hela dagen, ville vara ensam med dig" sa han, och hon gjorde ett "aaw" ljud och han flätade in sina fingrar med hennes på bordet, och då restaurangen var ganska tom, och dem satt i ett hörnbås, skulle ändå ingen veta att det var dem.

  "Här är eran mat" servitrisen kom fram och ställde tallrikarna på deras bord. En med friterad kyckling och räkor, och en med kycklingspett. "Säg till om ni vill ha något mer" sarvitrisen blinkade åt Justins håll, och hon kunde se hur hon svingade lite extra med rumpan när hon gick därifrån, men det enda Justin hade gjort var att titta på henne, och hon försökte förgäves komma på vad det var som varså speciellt med henne.

  "Vad kollar du på?" hennes ord kom ut som en låg viskning, och det var ett under att han ens hörde det. "den vakraste personen i hela vida världen" sa han flörtigt och fortsatte att studera hennes ansikte. "Next after you" sa hon, och börjde sig över bordet för att kyssa honom passionerat, och när hon lutade sig tillbaka började Jsutin skratta. "Vad?" frågade hon, stött av hans skrattanfall. "Du doppade tröjan i maten!" 

  Hon blickade blickade ner på sin förut så vita tröja, och upptäckte där en stor fläck från currysåsen som stod mitt på bordet. Hon suckadefrustrerat och började försöka torka bort det med en servett. "Du gör det ju bara värre!" utbrast Justin, fortfarande skrattandes, och hon kunde inte undgå att även hon börja skratta. Folk måste tro att dem är galna.

  "Jag måste till studion snart, men jag följer med dig till hotellet och checkar in och sådant" sa han och hon nickade, dem vinkade in en taxi, oh åkte iväg mot hotellet. Utanför stod det såklart en bunt papparazzis som fotograferade dem hejvilt när dem steg ur taxin, och hela vägen fram till dörren, men där var det stopp. Tyvärr så fanns det stora fönster, så bara minuter senare låg det bilder på nätet på dem två när dem bokade rum.

  "klarar du dig upp till rummet själv?" hon nickade som svar, och han gav henne en puss på kinden, då papparazzina bokstavligt talat stod på tröskeln och följde deras varje rörelse. Hon började gå mot hissen, och Justin begav sig ut i folkmassorna igen, och for Cassie blev det återigen tyst och lugnt.

Inte så mkt drama just

nu, men tro mig, det kommer!

Trooor det kommer nästnästa

kapitel faktiskt! Då börjar det i alla fall.

Kommentera för i helsicke! YAY!