Har gjort en till novellblogg på den här webbplatsen -->http://novelleromjustindb.blogg.se

Jag hade tänkt göra så här:

  *Jag gör klart den här novellen, och den kmr komma i första hand, men kommer även börja på den nya novellen på den nya bloggen..

  *Sedan fortsätter jag bara på den nya bloggen, men låter den här vara kvar så att man kan läsa min gamla novell.

  *Så återigen... Den nya novellen, och bloggen jag kmr ha när den här är klar är: http://novelleromjustindb.blogg.se

Ha det!!! Kommentera!!! Är det bra elr nt???

-Miss Andersen. Vi har tyvärr dåliga nyheter. Jag drog in ett djupt andetag och förberedde mig för det värsta.. Men jag skulle ha behövt förbereda mig mycket mer inför det jag strax skulle få höra. Och en tår föll ner för min kind när han sagt vad det var...

JUSTINS PERSPEKTIV

Nicole kom gråtandes ut från röntgenrummet, strax efter att doktorn hade gått in i det.

-Vad är det vadhar hänt?!? Sa jag oroligt och kramade om henne.

-Barnet är okej, du behöver inte oroa dig. Sa hon lågt och snyftadetill.

"the baby's alright"  

-Barnet är det jag tänker minst på just nu!! Men om allt gick bra, varför gråter du då??

-Jag är bara så himla lättad att inget hände med barnet. Jag kramade om henne hårdare men släppte henne lite efter ett tag för att kunna kyssa henne. Jag varså lättad över att inget hänt.

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag kundeinte berätta sanningen. Jag kunde verkligen inte. Och det var svårt att tänka logiskt med hans läppar mot mina. MEn en dag kommer han ju komma på vad det är. Förhoppningsvis går allting bra med förlossningen av barnet. Det var ju trots allt bara sju månader kvar dit. Jag blundade hårt och avslutade snabbt kyssen. 

-Jag fick åka hem direkt. Sa jag och log lite smått.

-Vad bra, kom så åker vi då!! Sa han och jag,han och Kenny började gå mot hissen. Jag behövde nog inte säga att jag skulle komma tillbaka väldigt snart. JAg kunde ju alltid säga att jag skule handla, eller träffa Lucy eller någon. 

*  *  *

Jag steg innanför dörren till mitt hem och log åt den välbekanta lukten. JAg vände mig om mot dörren - som var öppen - och hann precis se Justin bil köra iväg. Han skulle till flygplatsen för att sedan åka till Stratford innan han skulle ut på massa konserter igen. Det hade varit ett känslosamt avsked, men jag visste att det var tvunget att bli så. Jag hade även kommit på att jag nu inte behövde ljuga om var jag skulle när jag skulle till doktorn igen. 

-Jag är hemma!! Skrek jag och Issa kom nerspringandes för trappan. Hon hoppade in i min famn och jag logoch andades in doften av hennes hår. JAg hade verkligen saknat henne. Jag hade missat en hel del skola, men jag tänkte hoppa av den ändå. Det var inte värt det nu när jag visste mitt öde.

-Issa jag har något viktigt att berätta för dig. Sa jag och hennes ögon spärrades upp.

-Det handlar om mitt lilla sjukhusbesök efter att ha svimmat av på flygplatsen. Hennes ögon såärrades upp ännu mer och hon öppnade något som att för säga något men jag avbröt henne snabbt.

-Barnet mår bra. Hon pustade ut men såg fortfarande oroligt på mig. JAg visade att hon skulle sätta sig ner på stolen i hallen.. Hon satte sig och jag tog ännu ett djuot andetag. Det kändes som omjag bara hade svåra saker att berätta nu för tiden.

-Issa. Avbryt mig inte förrän jag är klar okej?? Hon nickade och jag fortsatte..

-Jag kommer antagligen inte kunna vara där under mitt barns uppväxt.. Innan jag berättar varför måste du lova mig att hjälpa Justin så mycket som möjligt. Hon nickade återigen och jag drog ännu några djupa andetag innan jag fortsatte.

-Issa .. Jag har fått ... Cancer, och jag kommer förmodligen inte överleva mitt barns födsel. Hennes ögon tårades och hon stammade snabt fram:

-Har du berättat mamma och pappa?? Jag skakade på huvudet. Justin?? Frågade hon sedan tveksamt och jag kollade skamset ner i marken och skakade på huvudet. Precis som om det var mer skamsety att jag inte berättat för honom än att jag inte berättat för mina föräldrar.

Flygresan gick bra, förrutom att det var lite väl högljutt då någon tagit med sig sitt spädbarn. Jag hoppades att det snart skulle vara jag som var sådär irriterande med mitt barn. Fast det sa jag inte eftersom Justin nog skulle tycka att jag var knäpp eller något då..

JUSTINS PERSPEKTIV:

Vi gick ut från flygplanet och omringades snabbt av massa beliebers som ville ha min autograf. Jag log mot dem och gick fram och tog både kort och skrev autografer. JAg vände mig om, och fick precis se Nicole när hennes huuvud träffade marken. JAg skrek till av rädsla och sprang fram till henne och tog upp hennes huvud och la i mitt knä.

-Vad hände?? Skrek jag mot Kenny som hade gått bakom henne.

-Hon ramlade bara ihop, hon svimmade antagligen. Han tog upp sin telefon och ringde någonstans. Jag antar att det var till alarmcentralen.. Efter kanske tio minuter hörde jag sirener och några män kom springandes genom folkmassan. Dem lyfte bort Nicole från mitt knä och upp på en bår. Jag trodde inte jag skulle behöva se henne åka ambulans igen. Jag torkade bort en tår som föll nerför mina nu röda och irriterade kinder efter allt gråtande. Jag hade hört hur folk tog bilder och spelade in, men jag hade inte brytt mig om dem. Många hade faktiskt också ringt 911 och jag var otroligt tacksam för det, även om Kenny redan ringt. Dem bar iväg på Nicole och jag sprang efter.Jag hörde hur många det var som följde efter mig och jag hoppade in i ambulansen, och stängde dörren rätt i ansiktet på Kenny. Jag hann precis se hans oroliga ansikte innan den slog igen. Ambulansen började snabbt köra iväg mot det närmaste sjukhuset.

  Vi kom snabbt fram till sjukhuset och ambulansföraren öppnade dörren. Jag steg snabbt ur med mina jeans som nu hade lite blodfläckar efter det sår Nicole fått i huvudet. Sjuksköterskorna bar in henne i sjukhuset och jag sprang efetr dem. Innan dem gick in i ett röntgen-rum en halvtimme efter sa dem att det kunde ta ett tag och att jag var tvungen att vänta utanför. Nicole hade redan vaknat, men dem ville veta om det inte var något annat, kanske något var brutet och så att barnet mådde bra m.m Jag hade redan fått massa sms och mms från vänner som sagt att dem hoppades hon var bra, och att det inte var något allvarligt. JAg hade inte sagt något till någon förutom min - och hennes - familj och Ryan. Men jag antog att det stod ganska mkt om det på nätet just nu. Jag suckade och tog händerna för ansiktet. Varför kunde jag inte bara få vara en normal kille ibland?? Kunna göra vad ajg ville - när jag ville - utan att hela världen visste om det. Fast samtidigt älskade jag att sjunga, och inte minst mina fans. Dem var en av dem sakerna som betydde mest för mig.. 

NICOLES PERSPEKTIV:

Läkaren kom tillbaka med några bilder och jag svalde. Jag varså orolig över att någo skulle ha hänt med barnet. Jag orkade inte bry mig om om något hänt mig, då jag nog skulle klara av att ha lite bandage här och där. 

-Miss Andersen. Vi har tyvärr dåliga nyheter. Jag drog in ett djupt andetag och förberedde mig för det värsta.. Men jag skulle ha behövt förbereda mig mycket mer inför det jag strax skulle få höra. Och en tår föll ner för min kind när han sagt vad det var...

______________________________________________________________________________________

Vad är det som har hänt?!? ;o KOMMENTERA!!! Kmr ju typ bara vara nio-tio delar kvar nu ju?? ;o

Då var den nya designen klar!! Kände för ngt lite mer clean efetr den förra hehehe.. När gjorde jag den egentligen?? I förrgår?? hehe, knasigt!!

( d e n  n y a  h e a d e r n )  

//Tröjan du hatar - Norlie &KKV//

//Pray - Justin Bieber//

 //Beautiful - Christina Aguilera//

//Young, Wild and Free - Snoop Dogg & Wiz Khalifa ft. Bruno Mars (Låten börjar 0:48)//

Här får ni några låtar jag är HELT insnöad på just nu!! (fast har ju gillar Justin Biebers pray ganska länge nu!!)

Ska börja med enny design tror jag så förlåt om bloggen ser helt knasig ut!!!

Jag suckade åt den fåniga texten som var ungefär en och en halv sida lång. Justin fnös och slog ihop datorn så snabbt att jag hoppade till. Antagligen hade han börjat läsa och precis kommit till biten där det stod att jag var hans före detta flickvän. Då han antagligen aldrig riktigt velat inse att vi faktiskt gjort slut.

NICOLES PERSPEKTIV:

2 VECKOR SENARE:

Resten av veckan, och veckan därpå, hade gått snabbt och jag och Justin hade fortsatt att leva i vårat lilla paradis. Precis som vi gjort innan vårat uppehåll. JAg kände hur Jusitn tog tag i min hand och jag log mot honom.

-Miss Andersen. Sa en man i vitt och jag gick mot läkarrummet. Det var dags för en undersökning av barnet. Jag och Justin gick hand i hand in i det vita rummet. En doktor pekade på en brits (??) och jag la mig ner. Han pratade med oss och smetade sedan ut en slags geggamoja på min mage, som förresten var iskall, och jag rös till. HAn tog fram en manick och började röra den över min mage. En bild visades på en liten Tv och jag kände hur tårarna började komma. JAg tog ett fastare tag om Justins hand och kunde inte rå för att lägga märke till atthan också grät. Våran baby.. 

*  *  *

Vi gick ut ifrån läkarrummet med en utprintad bild i händerna. Jag drog med handen över magen och kunde inte fatta att det där växte i min mage. Det betydde så hemskt mycket för mig. 

 Pga den nu väldigt synliga bucklan på min mage hade vi bestämmt oss för att åka hem redan nu. Mest för att paparazzin inte skulle ta några bilder på mig i baddräkt så att hela världen skulle kunna se att jag var gravid. Vi gick in i bilen, tätt följda av Kenny och bilen omringades snabbt av paparazzin.

-Varför var ni på sjukhuset??

-Har Justin cancer??

-Är ni ihop igen??

-Är Nicole gravid??

Den sista frågan fick mig att må illa. HAde rykten redan börjat spridas? Jag mot Justin, bara för att upptäcka att han redan kollade mot mig. HAn smekte lugnande handen upp och ner för mitt lår och jag log stort. Tänk att vi snart kommer att få en liten krabat som kommer att göra att jag och Justin alltid kommer ha en kontakt till varandra. aresig vi vill eller inte.. Vi svängde in på flygplatsen och jag suckade lättat ut. Jag hade berättat för mamma och pappa - och Issa - att jag var gravid över telefon, mest för att jag var rädd för deras reaktioner. Men dem hade tagit det hyfsat bra, men jag kommer nog på ganska mycket skäll för att jag inte sagt det tidigare. Men samtidigt var jag lättad över att vara nära mamma hela tiden - utifall det skulle hända något. Jag log inombords samtidigt som vi lastade upp våra väskor på rullbandet. Några tonårstjejer kom fram och frågade om dem fick ta en bild med oss båda. Jag blev förvånad över att dem velat ha med mig, men blev samtidigt väldigt glad och log stort in i kameran som en man, antagligen en av tjejernas pappa, höll upp och så sa han "cheeese" innan han tryckte på avtryckaren. Justin signerade deras armar och några papper sedan kramade han om den, och sedan gick vi ombord på planet.

  Flygresan gick bra, förrutom att det var lite väl högljutt då någon tagit med sig sitt spädbarn. Jag hoppades att det snart skulle vara jag som var sådär irriterande med mitt barn. Fast det sa jag inte eftersom Justin nog skulle tycka att jag var knäpp eller något då..

___________________________________________________________________________________________________

JAg har kommit på ett bra slut, och jag vet nt riktigt vad ni kommer att tycka om den.. Menmen.. Hoppas ni blir nöjda iaf!!! kommer nog komme en tio delar till elr ngt ;) Kommentera

Nicole lutade sig mot min axel och hennes andetag blev snabbt tyngre. Jag satte på mig mina hörlurar och höjde volymen i min ipod touch. Jag kände hur även mina ögonlock blev tyngre och jag somnade snabbt till jag med.

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att en flygvärdinna knackade mig på axeln. JAg öppnade sakta ögonen och lyfte huvudet från Justin's axel. Jag buffade till honom och han ryckte till, och han vaknade han med. Flygvärdinnan räckte oss varsin tallrik med mat. Det var pasta och köttfärssås. Sedan fick man även ett vitt bröd och massagrönsaker. JAg slickade mig runt munnen och högg in. Jaghörde hur Justin skrattade lågmält men jag hade inte kraft nog att bry mig. 

 Jag stoppade in den sista brödbiten i munnen och lutade mig sedan nöjt tillbaka i min flygstol. Eller fåtölj kanske man ska kalla det för. Jag kollade snabbt på Justins tallrik. Han hade inte ens petat på maten.

-Gillar du det inte?? Frågadejag och kollade chockat på Justin.

-Jo, detär säkert jättegott, men jag kan verkligen inte äta på flygplan. Jag flinade stort och tryckte mina läppar mot hans. Det var helt underbart och jag undrade hur jag hade klarat mig utan honom så länge. 

-Jag antar att du börjat äta mer nu?? Frågade han sedan och höjde och sänkte ögonbrynen. Han nickade mot min mage.

-Oh, ja jag antar det.. Jag hade nästan glömt det faktiskt. JAg smekte mig över magen och kollade kärleksfullt på den. Justin grabbade tag i mina händer.

-Snälla gör inte så, folk kan fatta.. Sa han och kolladein i mina ögon.

-Just detja. Sa jag och snörpte på munnen. Jag öppnade mitt handbagage och drog ur tidningen jag hade haft med mig på planet.JAgbörjade läsa...

*  *  *

En flygvärdinna kom fram och sa att det strax var dags för landning och att vi var tvungna att ta på oss våra säkerhetsbälten igen. Jag knäppte det och lutade huvudet i min hand.

*  *  *

Justin drog skrattande upp sin mobil och började spela in. Sedan sa han med tillgjord röst:

-På väg till straaandeeeen!! Han visade upp den för mig och sedan la han ut den på tvitter. Jag skrattade och sa att man såg mig lite i bakgrunden.

-Såklart, det är ju meningen, man ska ju veta vem jag är där med..

"going to the beaaach!!"

-Vi är framme. Sa Kenny snabbt och kollade bak på mig och Justin. Justin nickade och gick ut ur bilen. Stranden var nästan folktom, men efter en timme eller två kom det massa papparazzis och jag och Justin var tvungna att åka tillbaka till hotellet, efetrsom dem varit för på, så vi knappt kunnat röra på oss. JAg klickade in mig på internet och suckade tungt när jag såg att bilder på Justin redan låg ute på nätet.

-Vad är det?? Frågade Justinoch slängde sig i sängen, men när han såg bilderna suckade han tungt och slog ut med armarna.

-Får man Aldrig vara ifred eller??

"Justin Bieber sågs tidigare idag på en strand på Hawaii med ans omrykatde f.d flickvän

Nicole Andersen. Har dem blivit tillsammans igen, eller är det rent affärsmässigt??"

Jag suckade åt den fåniga texten som var ungefär en och en halv sida lång. Justin fnös och slog ihop datorn så snabbt att jag hoppade till. Antagligen hade han börjat läsa ocg precis kommit till biten där det stod att jag var hans före detta flickvän. Då han antagligen aldrig riktigt velat inse att vi faktiskt gjort slut.

__________________________________________________________________________________________________

Vill verkligen att den här novellellen ska vara slut snart, så slutet kanske kommer bli lite vimsigt och sånt ;) Kommentera 

Jag har kommit på två bra ideér till nya noveller. Få se vilken jag kmr ta först... Tror nog det blir den andra.. Men har bara kommit på en bra tjej som kan spela båda och ett namn på novellen... Ska skriva en snabb prolog,så jag nt glömmer idén, och sedan börjar jag nog skriva nästa del.. Hang in there!!