Min hand darrade lätt när jag kollade på graviditetstestet jag hade i handen när jag kom ut från toan hemma hos Hannah. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på graviditetstestet och Hannah ställde sig bakom mig för att också se. Efter en minut visades resultatet.

-Jag är gravid. viskade jag chockat fram.

(förlåt men kom på att hon inte alls har missat Justins födelsedag. Nu är det ju i slutet av februari någonstans tror jag, så Justin ska snart ha fördelsefest... Förlåt för det lilla misstaget och hoppas ni kan ha överseende med det..)

NICOLES PERSPEKTIV:

-Vad fan ska jag göra?? Sa jag och började hyperventilera. Hannah kramde om mig där jag stod och smågrät.

-Vad kommer han att säga?!? Eller ska jag ens berätta?

-Men herregud Nicole!! Klart att du ska berätta för honom. Ta kommandot och säg som du känner dig.

-Men tänk om han vill att jag ska göra abort eller något sådant??

-Om du inte vill det, så kan du ju alltid säga det till honom. Att du inte vill alltså. Och sedan gömmer du barnet från pressen bara. Hon fyrade av ett stort leende och jag började småskratta. Dem där humörsvängningarna jag fick hela tiden var ganska irriterande. Som när jag hade mens, fast tusen gånger värre.

Jag tog ett djupt andetag och återgick till mitt ledsna och chockade jag. 

-Ska jag gå på hans fest i Kanada nästa vecka kanske??

-Ja!! Det är ju en jättebra idé ju!!

-Men jag ringer INTE och säger att jag kommer. Han får ta konsekvenserna för att han skcikade inbjudan med posten iställetför att ringa.

-Jaa, men hade han ringt så hade du inte vetat om det gumman, för då hade du ju inte svarat.

-Men guuud så smart du ska vara va?!? Sa jag och rusade ut från den lilla hallen och började småspringa mot entrén. MEn det är bara det att för att komma till entrén så måste man gå genom vardagsrummet. Där hennes föräldrar satt. Jag stannade utanför dörren till vardagsrummet och tog ett djupt andetag för att samla ihop mig. Sedan gick jag in.

-Hej, Nicole! Det var längesen vi såg dig häromkring. Sa hennes mamma genast och kom fram för att krama mig.

-Jaa. Sa jag och skyndade ut genom dörren.

-Värst va hon var snabb iväg.. Hörde jag Hannah pappa säga lågt precis innan jag stängde dörren och drog på mig mina stövlar, då dem inte hade skor inomhus hon Hannah. Jag slet ner jackan från klädstället och sprang ut i den kyliga vinden. Jag drog på mig min jacka och började småspringa hemmåt. Såklart var jag tvungen att träffa Tony på väg hem också.

-Nejmen tjenare, vad gör du ute såhär dags? Slummrade han fram och man kunde höra att han var full. jag svalde - ljudligt - och försökte få fram något vettigt, men orden verkade fastna halvvägs. Han började gå mot mig och jag började instinktivt backa bakåt.

-Snälla gör inget mot mig.. Sa jag tillslut och började gråta lätt...

"Please don't do anything to me"

-Är du rädd för mig?? Frågade han då och backade bak från mig. Jag tog tillfället i akt och började sprigna ifrån honom. Jag sprang hela vägen hem och den enda jag mötte var en gammal tant som var ute och gick med sin pudel. Jag tror hon hette Fluffy. Ja, pudeln alltså.

Jag låste snabbt upp dörren och började rota igenom återvinningshögen med tidningar, där jag slängt inbjudan för någon dag sedan. Jag hittade den snabbt, då vi inte fått så mkt post dem senaste dagarna. Jag sprang upp till mitt rum, och mamma kollade konstigt på mig. Hur skulle jag kunna berätta det för henne, och inte minst av allt, hur skulle jag berätta för pappa, jag kunde ju inte direkt bara gå fram till dem ohc säga "hej pappa och mamma, jag och Justin hade sex för ungefär en månad sedan, och jag fick precis reda på att jag e gravid med hans barn. Så jag kommer bli en sjuttonårig mamma" och sedan bara rusa upp till mitt rum. Eller kunde jag?? JAg skakade genast bort tanken. Och först av allt skulle jag berätta detför Justin. På hans födelsedag. JAg log ett lite ont leende och tänkte på vilken "bra" födelsedagspresent det skulle bli. Jag kolalde ner på inbjudan som jag hade i handen. Jag skulle göra det. Jag måstegöra det.

___________________________________________________________________________________________________

Vet att den kom lite sent men har som sagt varit upptagen hela dagen. Längtar faktiskt säjlv till nästa ;P.. Kommentera

Börjar skriva först nu, eftersom jag varit borta hela dagen. Håll ut!!! Skriver så fort jag kan ;)

Jag vet att jag ändrar design hela tiden. Även om jag oftast blir nöjd med den design jag har, så vill jag hela tiden hålla på och ändra, jag vet att det typ kan vara jobbigt (elr) då man typ aldrig känner igen min blogg, men ska iafförsöka hålla mig till det här färgtemat ett tag.. Fast har även funderat på om jag ska ha röd?? Elr blir det för juligt??

-Jag måste gå, mummlade jag fram och sprang sedan ut ur rummet och ut ur huset. JAg började promenera hem, och tack och lov att dem hade flyttat, annars hade det varit jättelångt hem, nu var det bara några kvarter. Jag grät hela vägen, och mina händer darrade lätt. Hur kunde hon??

          "I have to go"

LUCYS PERSPEKTIV:

Jaha. Vad skulle jag nu göra?? Nicole hatar mig antagligen nu. Jag tog ett djupt andetag och letade reda på min mobil. Jag gick in till kontakter och scrollade fram till Justins nummer. HAn svarade redan efter andra signalen.

-Hallå? Han lät hes och man kunde höra att han gråtit.

-Hey. Sa jag med så mycket medkänsla jag kunde.

-Lucy?? Sa han chockat när han förstod vem jag var.

-Det är jag det ja. Sa jag och skrattade, fast utan glädje.. Jo, Nicole var här förut, och jag tycker att hon borde ge dig en andra chans 

-Me.. Började han

-Men.. Fortsatte jag och avbröt honom. Hon har gått igenom samma sak tre gånger nu på mindre än ett halvår.. Så du kommer behöva kämpa riktigt hårt för att få tillbaka henne.

 Han suckade tungt.

-JAg vet, och jag önskar jag inte hade gjort det, men det var heller inte meningen. Det var inte vad jag ville skulle hända, förstår du??

-Ja, men försök se detfrån hennes sits. 

 Innan han hann svara la jag på och kollade upp i taket. Jag önskar att han gör något RIKTIGT stort för henne.

NICOLES PERSPEKTIV:

Hade jag ingen jag kunde lita på längre? "Förlåt honom?" Jag fnös när jag ens tänkte tanken. Var jag verkligen så kräsen??Jag tittade upp i taket i vardagsrummet, där jag låg utsträckt i soffan. Mamma satt och höll på med mitt hår för att försöka trösta mig, fast hon visste att jag hatade det. Men jag varför upprörd för att ens bry mig. Jag fick plötsligt kväljningar och jag sprang till toaletten.

-Nicole?? Jag hörde Issas oroliga röst i dörren in till toan, där jag satt böjd över toaletten och spydde. Jag mådde illa. Bara sådär. 

1 MÅNAD SENARE:

-Vad blev det?? Frågade Hannah storögtnär jag kom ut från toaletten. JAg hade inte pratat med Justin än. Fast jag visste att han var hemma i Kanada igen. Han hade ringt och sms:at mins fem gånger varje dag, men jag hade inte svarat. Och Lucy hade försökt lura med mig till Europa, men eftersom jag vet att hon vill att jag ska förlåta honom har jag inte följt med. Min hand darrade lätt när jag kollade på graviditetstestet jag hade i handen när jag kom ut från toan hemma hos Hannah. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på graviditetstestet och Hannah ställde sig bakom mig för att också se. Efter en minut visades resultatet.

-Jag är gravid. viskade jag chockat fram.

___________________________________________________________________________________________________

chockbesked juu!! Nu när dem är ovänner och allt!! Hur ska detta sluta?? Kommentera!! Dem har ju missat varandras födelsedagar också nu ju!! ;o

Jag svalde hårt och slog igen dagboken igen, sedan var det dags för även mig att åka till flyplatsen, för att sedan åka hem till Atlanta igen.

NICOLES PERSPEKTIV:

NÄSTA DAG:

Jag vaknade av att min mobil ringde. JAg letade efter den på nattduksbordet, medans jag halvsov. Men jag hittade den inte, så jag suckade och öppnade ögonen. Jag grabbade snabbt tag om den och tryckte på svara knappen..

(l y s s n a  s a m t i d i g t)

-Hej. Svarade hon snabbt och med morgonhes röst.

-Heey. Svarade han.

-Förlåt, la han snabbt till, allt jag vill ha är dig. Älskar du mig??

-Ja.

-Kan du ge mig en andra chans?? 

Hon andades tungt och tog bort telefonen från örat. Och lade på. Hon visste själv inte svaret på den frågan. Hon kände hur en tår rann ner för hennes kind.  Hon tog flera djupa andetag. Jag önskar att jag hade fått någon slags förvarning. Något tecken, mer än mina drömmar. Jag som för ett tag trott, att det var vi. Tillsammans. MEn jag antog att jag haft fel. Jag tog upp telefonen och tryckte mig in till sms-sidan. Jag skrev in Justins nummer och skrev ett snabbt "nej" som svar på hans fråga. Jag förtjänade bättre än massa killar som var otrogna mot mig. Jag suckade och mobilen plingade till. Justins namn dök upp på skärmen och jag tryckte snabbt upp mmset som han skickat.

Jag kan inte ens förklara 

hur mkt jag ångrar mig..

Det var ett stort misstag

och det ska inte hända igen.

Jag älskar dig och kommer

vänta på dig, vare sig du vill

det eller inte....

Jag log ett litet leende när jag såg bilden, men minnena raderade ut det igen

*  *  *

Jag knackade på dörren, och Lucy öppnade snabbt dörren. Vi gick upp till hennes sovrum och jag började genast berätta vad som hänt i Paris, och om mina drömmar, och till sist berättade jag det Justin erkänt och att han ringt och det mms:et jag fått.

-Du borde förlåta honom. Jag hoppade till, det var en av sakerna jag INTE hade väntat mig att hon skulle säga.

-Du, som är en av mina bästa vänner borde vara på MIN sida inte HANS!! Nu stod jag upp igen och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken medans jag skakade på huvudet.

-Hur kan du göra så mot mig?? En tår föll nerför min kind och resten anslöt sig snabbt och snart var kinderna genomvåta.

-Men du är så lycklig med honom, du borde ge det en chans till. Han har ju sagt att det var ett misstag.

-Men hur många gånger ska jag behöva gå igenom samma sak?!? Jag har gjort det 3 gånger på mindre än ett halvår.

-Men gumman, nu kom hon mot mig med utsträckta armar.

-Jag måste gå, mummlade jag fram och sprang sedan ut ur rummet och ut ur huset. JAg började promenera hem, och tack och lov att dem hade flyttat, annars hade det varit jättelångt hem, nu var det bara några kvarter. Jag grät hela vägen, och mina händer darrade lätt. Hur kunde hon??

            "I have to go"

___________________________________________________________________________________________________

tredje delen idag då!! Ha en bra kväll nu, för det kmr iaf jag ha!! Kommentera

Haha,, börjar skriva NU... Började fixa med mus, och hoppsan hejsan så var det mat, och så klart var man tvungen att sitta kvar oxå -.-' MMen, aja, snart kmr den iaf!!

-Jag har saknat dig här inne, sa hon och höll handen över hjärtat. Någon harklade i dörröppningen och vi båda vände oss om, där stod läkaren.

-Du kan åka hem imorgon. Sa han och log lite lätt. Jag kollade återigen på Nicole.. Och såg att hon redan kollade på mig.

JUSTINS PERSPEKTIV:

NÄSTA DAG:

Nicole hade blivit utskriven redan på kvällen, så hon hade sovit med mig inatt. Hon skulle åka hem idag, då jag skulle åka vidare. Men jag kände stora skuldkänslor för vad jag gjort mot henne. Mamma säger att jag måste berätta för henne, och att hon bara kommer få reda på det från något annat håll annars. Jag suckade och smekte henne över håret där hon låg i min säng. Hon hade inte vaknat än, trots att klockan redan var elva. Jag smög upp ur sängen och bort mot min väska. Jag rotade fram ett par svarta mjukisbyxor och en lila t-shirt med trycket "fuck you, and fuck her too! - Cee lo Green" på. Jag log åt minnet när jag köpt den. Nicole mumlade något och jag vände mig mot henne. Hon sov fortfarande, så hon hade antagluigen bara pratat i sömnen. Igen.  Jag hade vaknat av att hon pratat inatt också. Då hon sagt saker som "Varför gör du så här mot mig?" och "Justin". En gång hade hon t.o.m börjat gråta, och då hade jag kramat om henne tills hon slutat igen.

Jag gick ut till köket och bredde en macka. Jag satte mig vid bordet, med en tidning framför migoch åt. Jag var med  i några, och i några stod det om mig och Nicole, och om hennes sjukhusbesök. Alla visste nu att vi var tillsammans, då jag sagt det på min konsert jag haft här i Paris medans hon var medvetslös. Hoppas hon inte hade något emot det.

-Vad läser du?? Nicole dök upp i dörröppningen och jag log. Jag höll upp tidningen jag höll på att läsa.

-Jaha.. Sa hon och satte sig ner vid bordet med ett glas mjölk i handen.

-Jag måste åka om en halvtimme, sa jag tyst och hon nickade långsamt.

-Jag vet, sa hon i form av en viskning. 

-Det är en sak jag måste berätta. Sa jag sedan och hon tittade snabbt upp.

-V-vad? Sa hon och stammade lite lätt.

-Jo, innan.. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. Jag kom till hotellet för ett par dagar sedan, när du överraskade mig, träffade jag Selena. Gomez. På ett litet café inne i stan, och efteråt gick vi på en promenad i skogen, och vi .. Bara.. kysstes, Det var verkligen inte meningen och jag önskar att jag aldrig gjort det!! Jag kollade upp på Nicole igen, då jag kollat ner i mitt knä när jag berättat. Hon kollade på sina händer och skakade på sitt huvud..

NICOLES PERSPEKTIV:

Det gick sakta upp för mig att det jag sett när jag varit medvetslös - och också drömt om inatt - hade faktiskt hänt. Jag antar att jag alltid vetat att han förtjänade bättre än mig, men att han skulle vara otrogen, det trodde jag aldrig. Jag började andas snabbare när smärtan i bröstet kom tillbaka. Samma smärta som jag känt när även Lukas hade gjort såhär mot mig. Fast då hade det gått betydligt bättre. Jag flackade med blicken, mellan mina händer, Justins ben som jag kunde skymta under bordet, och mina egna fötter, som var barfota.

-Nicole?? Sa Justin prövande och sträckte ut sin hand mot min, men jag drog snabbt bort den, sedan ställde jag mig upp och sprang och låste in mig på toan. Justin, som kommit efter mig, bankade på dörren och skrek gång på gång mitt namn och saker som "Du kan inte vara där inne förevigt" och när det var dags för honom att gå sa han

-Ska du inte ens säga hejdå?? Han darrade på rösten, och pratade nu med låg röst. Efter några minuter till hörde jag hur ytterdörren öppnades och stängdes igen. Jag låste sakta upp dörren och gick sedan ut ur toaletten. Mina kinder brändes efetr alla tårar och mina ögon var torra. JAg gick mot fönstret och hann precis se Justin stiga in i taxin och åka iväg.

"Why?"

Varför hade han gjort det?? JAg snyftade till och gick sedan för att packa väskan. Det gär var nog den sämsta resan jag någonsin gjort. Jag ångrade att jag ens åkt. Jag ångrade att jag ens träffat Justin. Jag hade hellre förblitt den där Nicole som var chill, och som alltid hade något att säga, hon som var galen i Justin bieber, men som ändå inte visade det med massa affisher och sådant i sitt rum. Sedan satte jag mig i dubbelsängen och tog upp min dagbok. Jag slog upp nästa sida och skrev:

"If I readour story backwards,

It's about how you un-broke

my heart, and then we were

happy together until one day,

you fogot about me forever"

Jag svalde hårt och slog igen dagboken igen, sedan var det dags för även mig att åka till flyplatsen, för att sedan åka hem till Atlanta igen.

___________________________________________________________________________________________________

Börjar skriva på nästa del direkt ;) Kommentera

Vill så gärna börja på nästa novell!!! Har värsta bra ideér om vad som ska hända m.m Aaaah!! så ska försöka skriva kalrt den här så snabbt som möjligt, och den kmr ju då inte bli så lång som jag först tänkt mig, men ja, det blir som det blir helt enkelt, hoppas kunna publicera prologen mot slutet av februari!! puss!!