Kommer nog ingen del idag, då gästerna kommer tidigare än jag trott, och jag hann inte skriva en till del igår ''/ Men tror iaf det kmr en del imorgon, och tror dem flesta inte är inne på datorn på påskafton så, syns imorgon!!

  Hon vaknar med ett ryck och och skriker till. Hon känner hur håret har klibbat fast sig i hennes kallsvettiga ansikte. Hon andas häftigt, och undrar vem det var som försökt rädda henne i drömmen, men innan hon hinner fundera mer, öppnas dörren, och rösten från dörren uppenbarar sig igen...

  "Är du okej??" Frågar Justin med en orolig röst och hon nickar frenetiskt på huvudet. "Bara en mardröm, bara en mardröm" upprepar hon tyst, mest för sig själv, men Justin kommer fram till hene och stryker bort håret från hennes ansikte.

  "Kom hit" säger han tyst och öppnar sin famn för henne. Hon kryper upp tätt intill honom, och påmins plötsligt om hennes pappa, och hur han brukade hålla om henne när hon var ledsen. Hon snyftade till och Justin höll om henne hårdare. "Allt kommer bli bra, jag lovar" viskade han i hennes öra, och en ilning for upp för hennes ryggrad. Hon hade bara känt så en endaste gång innan, men då hade hon trott att det var helt obetydligt, och han hade flyttat till Texas i USA med sina föräldrar. Hon gosade in sig i Justins famn, bara för att hon visste att han ändå inte gillade henne. Hon var ett freak med ouppklarade känslor.

  Justin lade sitt huvud ovanpå hennes. Det där med hennes pappa måste verkligen tära på henne, tänkte han samtidigt som han pustade ut, han hade trott att något allvarligt hade hänt henne. Tack och lov så var det inte fallet. Han hörde hur det knarrade till i korridoren och hanns blick for genast dit. Där stod Ryan, och det var uppenbart att han stannat mitt i steget. "Mardröm" förklarade han, men Ryan skakade bara på huvudet och gick därifrån, antagligen i tron om att det var något på gång mellan mig och Cassie, men det var det inte.. I alla fall inte så länge hon höll på med all den där skiten.

  Men av någon anledning följde varken han eller Cassie efter honom, då ingen ville förstöra ögonblicket. Cassie grät i hans famn och han smekte långsamt hennes rygg. I en vänskaplig gest såklart.

  Femton minuter senare gick Justin ut ur hennes rum och sa "Godnatt" igen. Hon svarade med ett "Godnatt" tollbaka, och Justin gick in till sitt rum igen. Hon höll precis på och somna, när lampan inne i hennes rum tändes. Hon höll upp handen mot lampan, för att skydda sitt ansikte mot det starka ljuset.

  "Vad gör du här??" frågade hon Ryan när hon kunde se igen. "Inget särskilt faktiskt" svarade han och kom emot henne. Hennes magkänsla sa henne att någonting var fel, och det med rätta, då han sekunden efter att han hade kommit fram till henne tryckte sina varma läppar mot hennes, och hon tryckte instinktivt bort honom.

  "Vad håller du på med?!" småskrek hon mot honom och klev upp ur sängen, samtidigt som hon började backa mot dörren. Han följde efter henne, och sträckte ut sin hand mot henne i en gest som sa "det är okej"  men han svarade inte på hennes fråga. "Va fan fick Justin hålla om dig då?" frågade han istället och hon fnös till åt hans dumma motfråga.

  "Jag hade haft en mardröm, jag var chockad och det var rent vänskapligt, och så försökte han inte kyssa mig mot min vilja heller!!" sa hon argsint och Ryan kollade sårat ner i marken. "Du känner tydligen starkare känslor för mig, än vad jag gör för dig, och jag är ledsen över det, men så är det.. Jag är helt enkelt inte intresserad" sa hon och han drog på munnen. "Okej" sa han lågt, innan han trängde sig förbi henne och ut i den mörka koridoren igen. 

  Hon pustade ut och stängde dörren efter honom. Hon låset den även, och slängde sig sedan i den stora sängen, och somnade inte långt därifrån.

Tycktes nt ha ngn bra skrivar

inspirasion idag ''/ Påsk imron

också ju!! Ska försöka fixa till¨

ett tidsinställt tills då!! Glad Påsk alla!!

Hon klev in i hallen i det mysiga, ganska stora, huset för andra gången. Hon slogs genast av Ryans lukt, och sedan kom Justin gåendes nerför trappen..

  "Tjenare!!" utbrast han och kom och kramade om henne. Hon kramade tillbaka, innan hon nervöst började kolla sig omkring. "Du kan bo i gästrummet om du vill" sa Ryan och pekade uppför trappan. "Andra dörren till höger" lade han till när han såg att hon började gå åt det håll han pekat. "Tack så jättemycket för att jag får stanna här" sa hon snabbt innan hon sprang uppför trappan och in i gästrummet. Hon slängde sig genast ner i sängen och tårarna var nära på att rinna nerför hennes kind. 

  "Vad är det??" hörde hon Justin fråga från dörröppningen ohchon ryckte till, och torkade kinden med ena ärmen. "Ingenting" sa hon. "Det ser inte ut som ingenting.. Varför är du ledsen??" frågade han och kom mot henne. Fan. Hon hade vetat att hon skulle behöva svara på den frågan så småningom. Men ändå hade hon inte tagit sig tid att komma på ett vettigt svar, så nu satt hon där och försökte pressa fram något vettigt att säga. Han ryckte på axlarna. "Eh, du behöver inte berätta om du inte vill" sa han och började gå mot dörren igen. "Godnatt" lade han till innan han stängde dörren efter sig. "Godnatt" mumlade hon tillbaka, trots att han inte kunde höra henne längre. 

  Hon lade sig ner i sängen, och sket i att borsta tänderna, vilket hon tycktes göra alltmer sällan nuförtiden. Hur fan kunde allt bli såhär?? Frågade hon sig själv innan hon stängde ögonen, och grät sig själv till sömns i ren förtvivlan.

  Han lade sig ner i sin säng. Hon, som verkat så stark, måste verkligen ha en djup hemlighet, men vad kunde det vara?? Justin låg där och tänkte på olika valmöjligheter. Han hade gått igenom allt möjligt. Att hon blir mobbad?? Nej, det hade inte verkat som det när han varit där, mer som om hon var skolans populära tjej. Drogerna?? Nja, kanske, men inte så troligt. Kanske hennes styvpappa slog henne eller något?? Nej, alla säger ju hela tiden hur snäll han är och sådant. Att hennes pappa dött?? Hmm, ja, antagligen, då han själv aldrig skulle bli sitt riktiga ja igen, om någon av hans föräldrar dog.. Kanske var därför hon börjat dricka, ta droger och allt?? Ja, så måste det vara..

  Nöjd med sin slutsats somnade han. Han tror helt enkelt att hon e ledsen över att sin pappa dött, men ändå är en jävligt stark tjej..

  Hon springer för sitt liv från Rick. Det är mitt i natten och det enda hon har på sig är en bh, ett par tunna leggings och skor. Hon kastar hela tiden förstulna blickar bakåt. På mannen, som hon av hela sitt hjärta hatar. Mannen, som borde sitta bakom lås och bom, och aldrig få komma ut igen. Hon springer förbi så många personer hon känner, inklusive Johan, hennes mamma, Caitlin och Jolena. Men när hon skriker till dem att hjälpa henne, vänder dem sig ifrån henne, precis som om dem inte hör hennes alltmer desperata rop på hjälp.

  Hennes andetag blir djupare, och snart kommer hon inte att orka mer. Hon springer vidare ut på en bro. Det finns två vägar att gå. Dem första är att låta Rick fortsätta våldta henne.. Den andra är att hoppa från bron, i hoppet om att få en smärtfri död, och dö en värdefull död. Mer värdefull än att hittas våldtagen i en gränd helt nerdrogad. Hon springer mot kanten och klättrar upp på kanten. Hon vänder sig om och kollar djupt in i sin mammas ögon. Hennes ögon som är vidöppna, men ändå så är det som om hon inte ser henne. Inte ser vad som händer mitt framför ögonen på henne. "Cassie!!" hör hon hur någon ropar. Hon känner igen rösten, men bara vagt. Hon snurrar runt, men innan hon hinner upfatta vem det var som ropat på henne, vetat vem det var som försökt rädda henne, kommer Rick ikapp henne, och puttar henne nerför kanten. Hon faller, och faller, och faller...

  Hon vaknar med ett ryck och och skriker till. Hon känner hur håret har klibbat fast sig i hennes kallsvettiga ansikte. Hon andas häftigt, och undrar vem det var som försökt rädda henne i drömmen, men innan hon hinner fundera mer, öppnas dörren, och rösten från dörren uppenbarar sig igen...

Förlåt för att delarna alltid

kommer så sent, men hinner 

typ inte börja skriva förrän ganska sent,

massvis som händer i mitt liv

just nu -.-' Men bättre uppdatering

kommer!!!!

  Hon kom tillbaka till verkligheten, och kollade på sin styvfar, där han stod i ett hörn och klumpigt klädde av sig. Hon kollade med avsky på hans äckliga, svettiga kropp och kunde inte undgå att undra vad hennes mamma såg i den där äckelgubben. Han var över femtio. Men han hade pengarna att försörja oss, och ta hand om mig - eller det trodde hon i alla fall att han gjorde - när hon var borta , och utan någon som tar hand om mig, inget resande för henne, och utan resande för henne, inget jobb, och inget jobb, inga pengar, vilket gjorde att dem ändå skulle behöva honom i vilket fall som helst...

  Hon började kallsvettas av ångesten som kröp tätare inpå henne. Hon räknade sakta till tre i huvudet, och på tre så tog hon ett snabbt språng mot dörren som stod öppen. Till hennes lättnad var hennes styvfar full nog att snubbla på tröskeln och slå i sitt huvud för att sedan ligga på golvet och skrika utav smärta.

  Hos rusade snabbt ut ur lägenheten, och smällde igen dörren hårt bakom henne. Hon sprang för blotta livet bort från den förödmjukelse som väntat henne för bara sekunder sedan. Hon flåsade hejvilt när hon sprang mot det enda stället hon kunde komma på. Hon sprang så fort benen kunde bära henne, och kom tio minuter senare fram till en korsning. Det var mitt i natten, och hon kom inte på åt vilket håll hon skulle springa, så hon satte sig flåsandes ner på trottoarkanten för att samla tankarna. Hon hade aldrig förut lyckas undkomma ännu ett överfall av Rick. Aldrig.

  "Vad gör du här??" hörde hon hur någon utbrast, och hon kollade upp på en förvånad Ryan. "Tänker" sa hon snabbt mellan sina snabba, tunga andetag. "Har du sprungit eller??" frågade han och hon nickade febrilt på huvudet. "Ahh" sa hon och kollade ner i sitt knä, mest för att undvika frågan, som hon visste skulle komma ändå. 

  "Varför sprang du då??". Där kom den. Frågan utan svar. Ryan satte sig ner brevid henne och hon kollade skamset ner i sitt knä. "Ville bara komma bort från verkligheten ett tag" sa hon efter ett tag och kollade upp mot Ruan och pressade fram ett litet leende, trots att hennes bröst höll på att ryckas i bitar av adrenalinet och rädslan. Men framför allt rädslan. Rädslan att Rick skulle komma springades runt hörnet och tvinga hem henne igen, rädslan att Ryan skulle erbjuda sig att följa henne hem. Rädslan att komma hem helt enkelt.

  "Jaha.." började Ryan och hon kunde se att han tvekade. "Vad är det??" frågade hon och Ryan bet sig i läppen. "Jo, jag undrar bara om.. Du vet.. Har du någonstans att sova inatt??" frågade han och hon kollade chockat på honom innan hon skakade på huvudet. Visste han?? Nej, det var omöjligt.

  "Du kan stanna hos mig om du vill" sa Ryan och ett leende spred sig i hennes ansikte. "Gärna" svarade hon snabbt, rädd att han skulle ångra sig. Han hade trots allt kastat ut, och skällt på henne förra gången. "Jo.." började han och harklade sig. "Mina föräldrar är bortresta ju, så Justin ska sova där också" sa han och en känsla spred sig i hennes mage. Det var säkert bara för att det var sköt att inte bara vara två, tänkte hon för sig själv, och började följa efter Ryan. 

  Hon klev in i hallen i det mysiga, ganska stora, huset för andra gången. Hon slogs genast av Ryans lukt, och sedan kom Justin gåendes nerför trappen..

Han nt mer tyvärr, vart borta

hela dan typ ''/

Förlåt för den kom så sent också..

  "Inte kul.." mumlade han tyst försig själv. "Inte alls kul" fortsatte han och kollade ut genom fönstret. "Jo, jävligt kul faktiskt" utbrast hon och alla började återigen skratta. Även på Justin spreds det ett litet leende.

  En kvart senare stod hon vid dörren och vinkade hejdå. Var hon skulle ta vägen hade hon ingen aning om, men hon kände att det var dags att gå. Hon slängde iväg ett snabbt sms till Johan där hon frågade om hon kunde krascha där över natten, men han hade snabbt skrivit tillbaka att han och hans mamma hade åkt hem till hans mormor och skulle stanna där över natten. Suckandes skickade hon iväg ett sms till Jolena också, men hon kunde inte heller, då hon enligt henne hade det så himla kul med Ricardo, och alla fattar nog vad det betyder...

  Så vad hade hon för valmöjligheter egentligen?? Jo, inga.. Inga alls. Det enda hon kunde göra var att smyga hem och hoppas på att Rick antingen inte var hemma, eller att han sov och inte hörde henne. Suckandes satte hon sig ner på trottoarkanten en bit bort från Chazs hus. 

  "Vad sitter du här för??" hörde hon någon väsa fram till henne och hon kollade upp. Där stod Katya i ett utamanande linne och ett par shorts. Stringtrosorna kunde man se ovanför byxkanten också.. 

  "Det har du inte med att göra" väste hon tillbaka och Katya fnös föraktsfullt. "Antar att du blivit utsparkad från ditt senaste ligg eller något" sa Katya och började tralla därifrån på sina korta ben. "Ha!! Som om!! Och förresten, så är det inte jag som går runt i stringtrosor på gatan mitt i natten!!" sa hon, även fastän hon hade stringtrosor på sig, och även hon var ju ute mitt i natten..

  "Pfft.. som om!! Jag har faktiskt varit hos en kompis!!" utbrast Katya och kollade elakt på henne. "Vadå?? Din KK eller?!" väste hon fram, innan hon vände sig om för att lämna platsen.. Men nejnej, det fick hon tydligen inte, då Katya grabbade tag i hennes arm, snurrade runt henne så dem stod öga mot öga, och sedan bitch-slappade hon henne. Hon fick inte fram några ord, men tänkte för sig själv: eh, varför inte, hon kommer ju ändå inte minnas det imorgon.. sedan gav hon Katya en rak höger och Katya sjönk ner på knä med handen om sin blödande kind. 

  "Jävla horiga fittjävel!! Vem tror du att du är egentligen va?!?" skrek hon och hon kunde ha lovat att någon vaknade inuti något av husen. Hon kollade kaxigt på Katya, innan hon lämnade Katya, och hennes hårda ord bakom sig. 

  Hon stängde dörren, så tyst som möjligt bakom sig. Ricks bil stod utanför höghuset, men hon hoppades att han sov, eller kanske att någon av hans kompisar var här, så han inte kunde göra något mot henne. Hon drog av sig sin tunna jacka, innan hon började smyga längre in i lägenheten, och bort mot sitt sovrum. En skugga lurade i dörröppningen in till köket, och hon började instinktivt backa bakåt. "Kom hit då" hörde hon Rick väsa fram innan hann kastade sig mot henne. Handlingen fick hennes minne att åka flera år bak i tiden, till en av dem tidigaste övergreppen mot henne..

  "Jag är hemma!!" ropade jag och slängde ner min skolväska vid klädhängaren i hallen. Rick dök upp vid dörröppningen och jag sprang mot honom och kramade om honom. Han hade gett sig på mig en gång redan, men jag hade trott att det var en dröm. "Kom hit gumman!!" sa han lättsamt och kramade om mig. Jag gosade in mig i hans famn och omsveptes av hans lukt. Han och mamma hade bara varit gifta i ett par månader, men han kändes redan som en i familjen. Han grabbade tag i min arm, och viskade något snuskigt i mitt öra, som jag inte riktigt kunde uppfatta. Jag ryggade undan och han började genast skrika åt mig, och att jag borde göra som han säger. 

  Jag sjönk ihopp i ett hörn i hallen och höll för öronen med mina små händer samtidigt som jag viskade för mig själv att allting skulle bli bra igen, att jag bara inbillade mig och att han skulle sluta snart, men slåporden blev fler, och alltmer grova, och jag började nypa mig i armen för att vakna upp..

  Jag öppnade ögonen, då han hade slutat skrika åt mig, och fick se han komma flygandes mot mig. Jag spärrade upp ögonen och skulle precis skrika, då hans kropp träffade min lilla sköra kropp, och han drog genast in mig i sitt sovrum. Jag började gråta hysteriskt och kämpade emot allt vad jag kunde, men han var ostoppbar. Han slängde ner mig i hans säng, och jag började förtvivlat krypa mot kanten, men han grabbade tag i min lilla kropp, och började dra av mig mina kläder, för att bara sekunder senare träda in i mig, och jag tänkte att det måste vara verklighet, för sån här smärta kan inte finnas i drömmar, och vore det en dröm, skulle jag ha vaknat för länge sedan..

  Hon kom tillbaka till verkligheten, och kollade på sin styvfar, där han stod i ett hörn och klumpigt klädde av sig. Hon kollade med avsky på hans äckliga, svettiga kropp och kunde inte undgå att undra vad hennes mamma såg i den där äckelgubben. Han var över femtio. Men han hade pengarna att försörja oss, och ta hand om mig - eller det trodde hon i alla fall att han gjorde - när hon var borta , och utan någon som tar hand om mig, inget resande för henne, och utan resande för hene, inget jobb, och inget jobb, inga pengar, vilket gjorde att dem ändå skulle behöva honom i vilket fall som helst...

Sådär!! Det var fram till minnet

som jag skrev igår -.-' resten skrev jag

nu.. Aja, ska sticka nu, ha det!!

  Det visade sig att hon stannade längre än tills filmens slut, då dem efter paranormal activity 3, började se på Toy story filmerna istället. Och det på grund av att Justin sagt att man måste ha lite komendi efter en bra rysare, men egentligen tyckte ingen av dem att rysarna hade varit särskilt bra, men toy story däremot, den älskade verkligen alla. Och när jag säger alla, så menar jag verkligen alla. 

  Efter andra filmen hade det hunnit bli midnatt, och Cassie och Justin hade slumrat till i soffan. Killarna väckte Cassie, men lät Justin sova på. Ryan väckte henne mitt i allt virrvarr som höll på i rummet, och Cassie, som var nyvaken boch totalt förvirrad, undrade vad dem höll på med, så hon frågade Chaz när han sprang förbi.

  "Jo, Justin måste iväg åtta imorgon, eller idag blir det nog" började han och kastade en blick på klockan, som Mitch och Nolan höll på att ställa om. "Så vi tänkte göra så att det ser ut som om klockan är åtta, och sedan väcka honom, och då kommer han att få panik, och du, kan du ställa dem här bakom dem nerdragna persiennerna?? Och glöm inte att tända dem!!" sa han och tryckte ner ett antal batteridrivna lampor i hennes händer. Snabbt började också hon susa runt i rummet..

  Tio minuter senare väckte dem upp honom, och panikslaget skrek dem ut att klockan var halv nio. Justin bokstavligt talat flög upp i sängen, och hon fick verkligen anstränga sig för att inte skratta. "Varför väckte ni mig inte för??" skrek Justin och skalade en banan. "Vi vaknade ju precis ju!!!" sa Ryan, och han var verkligen en bra skådespelare. 

  "Men va fan?! Jag skulle ju ha varit där för en halvtimme sen förfan?!" skrek Justin, och hon märkte hur Nolan höll på att spricka brevid henne, men han höll sig lite gömd så att Justin inte skulle kunna se hans ansikte, där ett gigantiskt leende nu spred sig. Justin gick bort till fönstret och drog upp persiennen. När han fick syn på lampan, och det kolsvarta mörker utanför fönstret som tydde på att det var natt, kunde tydligen ingen hålla sig längre, uta alla vek sig dubbla av skratt. Utom Justin som surt stod och blängde på dem.. 

  "Inte kul.." mumlade han tyst försig själv. "Inte alls kul" fortsatte han och kollade ut genom fönstret. "Jo, jävligt kul faktiskt" utbrast hon och alla började återigen skratta. Även på Justin spreds det ett litet leende.

Förlåt för kort, men som sagt

så raderades allting, och hinner

inte skriva mer nu.. Tyvärr..

Nifår en till del imorgon iaf.. Och

ska försöka bli bättre med bilder m.m

BLIR SÅ J**LA ARG JUST NU VA?!?!?! HADE SKRIVIT NäSTAN EN HEL DEL, OCH SÅ RADERAS PRECIS ALLT?!?!?!?!? Srry, ni skulle egentligen fått en del, men nu vet jag inte.. beror på om jag orkar skriva om allting..... Ha det!!

Joo, sanningen är den att jag inte har tid att skriva ne del idag, då jag ska göra en annan sak om en timme, och måste äta, byta om m.m Är iaf skitnervös, och tror nt kapitlet skulle bli bra ändå, så skakis som jag e!! Aja, önska mig lycka till!! Nästa del kmr imorgon dådå...