Justins ringsingnal började spelas mitt i deras basketmatch och han svarade glatt. "Du sa vad??" sa han sedan hetsigt och drog nervöst handen genom håret. "vi kommer direkt!" sa han nästan hysteriskt och släppte sedan basketbollen. "Vad är det??" frågade Ryan och Justin hade redan börjat springa mot bilen. "Cassie ligger på sjukhus" sa han snabbt, och satte sig i bilen. Ryan var inte sen med att göra samma, och snabbt åkte dem nerför uppfarten ,och bort i rikting mot sjukhuset.

  Caitlin kollade på vraket, som kallade sig för mamma till det underbara barn som låg i sjukhussängen. Sjukvårdarna visste tydligen inte vad det var som orsakat det ännu, då Carina tydligen inte hade berättat det för dem. Hon borde nog inte heller veta egentligen, men hon hade hela tiden haft sina aningar, då Cassie alltid sov borta när hon var ensam med Rick, men inte trodde hon att det var så här allvarligt, och att han faktsikt skulle ta det så långt. 

  Hon hade förstått att han försvunnit efter överfallet. Men hennes magkänsla sa henne att han skulle komma tillbaka. Snart. Att Jolena var död skulle verkligen tära på Cassie, och hon fruktade att hon skulle försöka ta självmord. Igen. Det hade hänt förut, en gång hade hon sprungit ur deras bil, och upp på tågspåret, men då hade Johan lyckats putta undan henne, innan tåget hade rusat förbi dem båda. 

  Hon andades tungt och kollade bort mot den oskyldiga tjejen i sjukhussängen. Helt plötsligt förstod hon allt. Drogerna. Alkoholen, allt för att komma bort från verkligheten. Hon kände hur tårarna fortsatte att rinna nerför kinderna på henne, och hon kunde inte längre vara kvar i den trånga sjukhussalen. Hon måste ut. Hon måste få luft. Hon grabbade tag i Johans hand, och trots kraftiga protester från hans sida, gav han tillslut med sig, efter att ha lovat Cassie att han skulle komma tillbaka. Snart. 

  Dem kom ner till sjukhusets caféteria. Mwn det enda hon kunde se var blåa och gröna sjukhuskläder som sveptes likt en virvelvind runtomkring henne. Hon kollade hetsigt runtomkring henne, och hittade hyffsat snabbt utgången. Hon rusade mot den, och Johan fick kämpa för att hinna med i hennes höga tempo. 

  "Mamma, sakta ner för tusan!!" sa Johan hetsigt och kollade argsint på sin mamma. "Jag vill tillbaka in, nej, jag måste tillbaka in" tillade han och hon kollade sorgset på sin son. Han ville aldrig något ont. Aldrig.

  "Vi kommer tillbaka ikväll. Och då ska vi ha blommor, och choklad, och..." började hon, men blev abruten av någon som frågade om vägen. "Ursäkta, vet du var rum 321 ligger?" hörde hon någon fråga, och hon spann snabbt runt mot killen och hans unga vän. Det var i det rummet Cassie låg i. "Ska ni träffa Cassie??" frågade hon och killarna nickade. 

  "Känner du henne??" frågade den med keps och hon nickade. "Ja, men hur känner ni henne må tro?" frågade hon och killarna tittade på varandra, som om dem frågade varandra om det var okej att dem berättade, vilket det naturligtvis var, då dem en knappt sekund efter började berätta. "..och hur känner du henne??" frågade han utan keps, och hon kände nu igen honom. Hon hade sett honom runt hennes kvarter ett par gånger. "Jo, min son här.." började hon och höll fram Jphan en bit. "Är en av Cassies bästa vänner, och vi står henne väldigt nära" sa hon. Det sista lade hon egentligen bara till för att dem skulle förstå hur svårt det här verkligen var för dem båda.

  Dem nickade, och frågade därefter hur dem kom till rummet. "Du åker med hissarna där borta" sa hon och pekade mot hissarna ".. till våning tre, sedan går ni av, svänger till höger, och på er vänstra sida hittar ni snart rumnummer 321." sa hon och killarna log tacksamt innan dem skyndade iväg i riktningen hon pekat åt.

  Hon fortsatte att återigen skynda ut från det ovanligt instängda sjukhuset, och Johan var henne hack i häl. Hon kom fram till en park, en väldigt litet park må man säga, menn ändå en park. Där fanns bänkar, två gungor, och en liten fontän i mitten. Parken var tom, om man bortsåg från ett äldre par som satt och pratade i parkens bortre hörn.

  Hon gick snabbt bort till fontänen, och satte sig vid den. Hon lät sig omsvepas av ljudet av det porlande vattnet. Det var lugnande, och hon sveptes in i harmonin i luften. Ända tills Johan satte sig ner brevid henne med ett brak, då han hade sattsig på en gammal cola burk som skrynklats ihop utav hans blick. "Hur är det mamma??" frågade hon, och hon lade ner huvudet i händerna. "Jag vet inte, allt är bara så himla tungt just nu.." sa hon dystert, men det Johaninte visste, var attdet inte bara hanldlade om Cassie och Jolena...

Sover nog antagligen nu :D

Haha, om jag fick välja ngt

att göra resten av mitt liv,

skulle det stå mellan att vara

med peroner jag älskar, och

att fål igga och dra mig/halvsova

hehe.. Aja, tidinställt iaf!!!

  Men hon hade underskattat sin mor, då det bara fem ynka minuter senare bankade på dörren, och bara sekunder senare bröts den upp, och hon hörde steg i lägenheten. En man hittade henne snabbt, och ropade på resten av dem. "m-min mamma" viskade hon och killen kollade konstigt på henne. "Leta rätt på hennes mamma!!" skrek han och ett par män i bakre delen av rummet begav sig genast iväg för att hitta henne. "Ri.."började hon, men kunde inte få fram resten av namnet, då hennes strupe fylldes av blod, och strax därefter svimmade hon av av den brutala smärta som fanns i varenda hörn av hennes kropp.

  "Cassie?? Hör du mig??" frågade sjuksköterskan och Carinas hopp sjönk igen. "Hon vaknar snart ska du se" sa sjuksköterskan och log milt mot henne. Hon log stelt tillbaka, innan blicken for till Cassie igen. Vad hade hon gjort egentligen?? Och varför hade hon inte berättat för henne?? Tårarna smakade salt i hennes mun, och hon torkade bort en tår från hennes kind.

  Trots att hon sett med egna ögon vad Rick gjort mot hennes dotter, kunde hon inte förmå sig med att sluta älska honom, som hon gjort sedan ögonblicket då dem träffades.. Hon drog en djup suck. Vad skulle hon göra, och var i helsicke höll Rick hus??

  Dörren öppnades hastigt och Johan och Caitlin kom inrusandes till rummet. Caitlin nickade lätt mot henne, innan hon vände sina rödsprängda ögon mot Cassie. Hon måste ha varit riktigt orolig. Hon skulle nog vara en tusen gånger bättre mamma än hon själv, som inte ens kunde ge sin man tillräkligt mycket njutning för att han inte skulle ge sig på hennes egen dotter..

  "Cassie, hur är det?? Hör du mig?!?" skrek Johan och kamade om Cassies hand. Hårt, såg det ut som då nästan hela hans hand vitnade. Jolena hade hon inte hört susen av sedan olyckan, och hon tänkte att hon kanske inte fått reda på det, så hon tog upp Cassies mobil och ringde upp henne genom hennes kontakter i telefonen.

  "Jolenas mamma här" hörde hon en kvinna svara med darrande röst i andra änden. "Cassies mamma här" svarade hon, med samma ostadiga röst. "Du råkar inte veta var Jolena är?" fortsatte hon i ett försök att vara vänlig, trots att allt hon ville var att snabbt få prata med Cassies barndomsvän. "Har du inte hört?" viskade kvinnan i den andra änden, och hon blev mer och mer frustrerad. "Nej, och jag har en viktig sak att berätta för henne, för Cassie ligger inne på sjukhus, och hon har inte vaknat än.." sa hon hetsigt, men blev snabbt avbruten. "Jolena kommer i alla fall inte vakna upp igen" sa kvinnan, och hennes ilska lugnade sig lika snabbt som den brusat upp, och ersattes med oro. "Vad menar du??" viskade hon,trots att hon redan fattat den ödesdigra sanningen. 

  "Hon är död, hon tog en överdos cannabis, och vaknade inte upp igen" sa kvinnan dystert och snyftade till. Hon skakade med hela kroppen, och satte sig klumpigt ner i stolen hon suttit i igen. "Jag-Jag får ringa tillbaka" sa kvinnan och lade på. Caitlin kom genast fram till henne och höll henne i handen. "Vad är det?" frågade hon med sin otroligt mjuka, och omtankesfulla röst och kollade henne djupt i ögonen. "Jolena är död. Överdos" sa hon lågt och Caitlin såg genast mer allvarlig ut, men på samma gång även mer medlidsam.

  Justins ringsingnal började spelas mitt i deras basketmatch och han svarade glatt. "Du sa vad??" sa han sedan hetsigt och drog nervöst handen genom håret. "vi kommer direkt!" sa han nästan hysteriskt och släppte sedan basketbollen. "Vad är det??" frågade Ryan och Justin hade redan börjat springa mot bilen. "Cassie ligger på sjukhus" sa han snabbt, och satte sig i bilen. Ryan var inte sen med att göra samma, och snabbt åkte dem nerför uppfarten ,och bort i rikting mot sjukhuset.

inte så jättelångt, men är

egentligen bara hemma för

att packa, så fick skriva

det lite snabbt bara..

Massa saker som händer nu

ju!! Vad tycket ni?? Kommentera!!

  "Vi är hemma!!" skrek mamma, och till min fasa kom Rick in i hallen, och jag fick en gigantisk klump i magen av hans hatiska blick på mig, men så fort mamma kollade på honom, gick han frma till mig och kramade om mig "kärleksfullt" och när han kramade mig viskde han lågt i mitt öra "Ungjävel" 

  Hon svalde, och Rick gick fram till hennes mamma och kysste henne. Hon kollade äcklat bort, och gick in på sitt rum. "Ska du inte äta middag??" frågade Carina och bankade på dörren strax efter att hon stängt den. Trots kurrande mage, tvekade hon innan hon kom ut ur sitt rum och vidare in i köket.

  Kinamat stod uppdukat på köksbordet. hon satte mig ner och högg genast in på maten, och under hela måltiden kände hon Ricks blickar bränna i nacken, då hon satt vid "baren", medans han och Carina satt vid köksbordet.

  "Tack för maten" mumlade hon efter att ha ställt in tallriken i diskmaskinen. "Jag har hyrt film, vill du se den med oss??" frågade hCarina, och hade hon inte sagt oss, hade hon antagligen sagt ja, men då hon gjort det, skakade hon bara på huvudet, innan hon återigen gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig.

  En kvart senare hörde hon hur filmen sattes igång ute i vardagsrummet, och hon satt framför datorn och spelade sims, då hon varken hade Twitter, Facebook, Myspace eller något annat sådantdär så hon antagligen bara skulle bli trakasserad om hon gjorde det. Hon hörde inte att någon hade kommit in i rummet innan golvet knarrade till bakom henne. Hon vände hastigt på huvudet, och hann bara se skymten av Ricks arga min, innan han höjde armen, och slog till henne rätt på käften. 

  Hon skrek, men han slog henne bara igen, och sa att hon skulle hålla käften. Hon blundade hårt och försökte ignorera smärtan i kroppen. Hennes värsta mardrömm hade fyllts in. Nu kunde hon inte ens vara hemma när hennes mamma var hemma. Förskt tyckte hon det var helt otroligt att hennes mamma inte hört hennes skrik, men sedan hörde hon den tunga basen från rummet intill, och tänkte att Rick måste ha höjt volymen rejält innan han lämnat rummet.

  Hon kände hur han tog tag i hennes högerhand, innan han knyckte till med handen, och en otrolig smärta uppstod. Hon öppnade ögonen och skrek för full hals, med tanken att det inte kunde bli värre än såhär. Hon kollade ner på sin arm. Den låg i en konstig ställninig, och hon förstod genast att den var bruten. Tårarna rann nerför hennes kinder likt floder, och hon undrade återigen, varför just hon?

  Hon hörde hur någon drog efter andan, och både hon och Rick kololade mot dörren. "Mamma" lyckades hon biska fram, och hon kände blodsmak i munnen då det hade runnit in blod i den då hon öppnat munnen. "Rick, v-va-vad håller du på med?!?" småskrek hon, innan hon satte handen för munnen, och snabbt sprang bort från platsen, hon hoppades att det var för att ringa polisen, men när Rick sprang efetr henne, förstod hon att det var menlöst, han skulle hinna ikapp henne.

  Men hon hade underskattat sin mor, då det bara fem ynka minuter senare bankade på dörren, och bara sekunder senare bröts den upp, och hon hörde steg i lägenheten. En man hittade henne snabbt, och ropade på resten av dem. "m-min mamma" viskade hon och killen kollade konstigt på henne. "Leta rätt på hennes mamma!!" skrek han och ett par män i bakre delen av rummet begav sig genast iväg för att hitta henne. "Ri.." började hon, men kunde inte få fram resten av namnet, då hennes strupe fylldes av blod, och strax därefter svimmade hon av av den brutala smärta som fanns i varenda hörn av hennes kropp.

hann inte särskilt långt

men nu har ni en del iaf

Rubriken sägert'

  Efter att hon färgat håret klev hon återigen in i vardagsrummet och snurrade runt, för att visa sin nya hårfärg, men märkte snart att Ricardo låg helt däckad i soffan. Jaha. Hon slog på Tvn och gock in till stället där man hyr filmer. Hon tryckte genast hem några skräckfilmer, och sedan en film som heter Priest, som hon sett en gång tidigare.. Hon suckade och sjönk ner i soffan, samtidigt som menyn dök upp på Tvn.

  "Har du sovit inatt då??" frågade Ricardo och hon ryckte till. HAn hade tydligen vaknat igen. Hon ryckte lite lätt på axlarna. "En kompis bara" sa hon och han nickade kort. "Vet du var Jolena är någonstans?" frågade hon och han skakade på huvudet. "Nae, har inte sett henne faktiskt, men hon är säkert här runtomkring någonstans" sa han och hon fick genast oroande tankar. Tänk om något hänt henne?? Det brukade aldrig gå ett enda dygn utan att hon dök upp hos Ricardo, om så bara för några minuter. 

  Hon stängde ögonen för en minut, för att tänka igenom saker och ting. Vad hände i hennes liv egentligen?? Hon suckade och masserade tinningarna med sina fingertoppar. "Har du huvudvärk eller nått??" hörde hon Ricardo fråga och hon skakade irriterat på huvudet. "Nej" sa hon kort och gick iväg för att sätta sig någon annan stans. Men då lägenheten var väldigt liten var det svårt att komma bort från Ricardos hesa stämma då han pratade med någon i telefon.

  Hon damp ner åp en köksstol och kollade igenom gamla kort på mobilen. Kort på hennes pappa, kort på hon och hennes mamma innan hon började jobba såmycket, och innan hon gifte sig med Rick. En rysning gick uppför hennes ryggrad när hon tänkte på det. Och det som skulle vänta på henne hemma när hon kom hem...

  Can't never get it right, no matter how hard i try började hennes mobil spela, och hennes mammas mobilnummer dök upp på skärmen. Hon svepte med fringret åt höger, för att svara.

  "Hallå" sa hon frågandes, som om hennes mamma inte skulle ha någon anledning att ringa henne. "Åh hej gumman!! Jag var så orolig för dig, Rick sa att han inte visste var du var och.." "Vad är det du vill??" avbröt hon och tystade ner sin mamma. Orden lät hårdare än menat, och hon ångrade sig genast. Det var ju egentligen inte hennes fel.

  "Jo.." började hon, men avbröt sig för att harkla sig. "Jag kom hem ett par daga tidigare, så jag är hemma nu.. Ska jag hämta dig?? Är du hos en kompis?" frågade honoch hon kunde höra oroligheten i hennes röst.

  "Ah,gör det.. Jag väntar vid det vanliga stället" sa hon, och hörde sedan klicket när hennes mamma la på. Hon var nervös för att komma hem, trots att hon visste att hon inte behövde vara det, då Rick inte skulle göra någonting mot henne så länge hennes mamma var hemma. Hon reste sig upp från den alltför hårda, numera svarta, stolen och gick mot hallen. "Jag sticker nu" sa hon, och hann höra Ricardos grymtande innan hon stängde igen dörren till den rökiga lägenheten.

  Hon stod utanför fiket, där hennes mamma alltid hämtade henne. Carinas volvo (hennes mamma) svängde in till vägkanten, och hon sprang runt bilen och hoppade in i passagerarsätet. Det var så skönt att återigen se sin mammas ansikte le mot en.

  "Hej gumman, guuud så jag har saknat dig" sa Carina och hon log mot sin vänliga mamma. "Jag har saknat dig också" svarade hon lugnt, och hennes mamma började köra hemmåt. 

   "Allt bra med vännerna??" frågade Carina och växlade till fyran. hon nickade lätt. "Och killarna då??" sa hon med det där busiga leendet som bara hon hade. Hon log och kollade generat ut genom fönstret. Hennes mamma log retsamt och ryckte på axlarna i en gest som sa okej, jag fattar.

  Dem klev ur bilen och gick över vägen till höghuset där dem bodde. Hon klev in i den svala lobbyn, sedan klev dem båda in i hissen, och åkte upp till deras våning. Hennes mamma pressade argt in nyckeln i låset, som alltid tycktes knasa. Rick var hemma, men då han var så otroligt rädd för att någon skulle komma in och stjäla saker, låste han alltid dörren.

  "Vi är hemma!!" skrek mamma, och till min fasa kom Rick in i hallen, och jag fick en gigantisk klump i magen av hans hatiska blick på mig, men så fort mamma kollade på honom, gick han frma till mig och kramade om mig "kärleksfullt" och när han kramade mig viskde han lågt i mitt öra "Ungjävel" 

kom inte sååå sent idag ändå!!

höhö... Aja, har noll inspiration

just nu, så tar lite tid att skriva

ett kapitel..

   "Kan jag få osten?" frågade Cassie och kollade efterlängtat efter osten, som stod på Justins vänstra sida. "mm" mumlade Justin, slickade bort lite smör från sina fingrar, och sträckte sig sedan efetr oste, som han sedan gav till Cassie. "Här" "Tack" sa hon och började hyvla osten, för att sedan lägga på den på sin rostade macka.

  Med benen släpandes efter sig gick hon på den välbekanta vägen mitt i stan. Vägen där hon och Jolena spenderat mestadelen av sin barndom, springandes mellan affärerna, och provandes Behåar, trots att dem bara var runt sju år och inte kommit in i puberterten än.

  Justin och Ryan skulle på en hockeymatch, och då hon inte är så inttresserad av sport hade hon bestämt sig för att det var dags att lämna dem skrattglada pojkarna. Och nu visste hon inte var hon skulle ta vägen. Rick är antagligen hemma, och han är nog rasandes på henne, så dit hade hon ingen lust att gå.

  Hon tog upp sin mobil. Inga missade samtal eller sms. som vanligt. Hur kunde hennes liv sluta såhär?? Frågade hon sig själv, samtidigt som hon gick in på ett nytt litet café. "En kaffe latte" mumlade hon till mannen bakom disken och han nickade kort. "fyra dollar" sa han och hon räckte fram några sedlar. "Behåll växeln" mumlade hon fram och killen kollade chockat på pengarna. Det hade ju antagligen varit enklare att bara ge honom fyra endollars sedlar. Men av någon anledning kände hon sig för att bara ge bort allt hon hade, då ingenting materiellt hade någon betydelse för henne. Det enda hon ville var att passa in, och det lyckades hon inte så bra med. Han räckte henne hennes kaffe, och hon segade ut ur cafét igen, med kaffet i handen.

  Hon drog fingrarna genom sitt färgglada hår, och bestämde sig att färga det brunt. Som hennes naturliga hårfärg. Hon orkade inte stå ut från folkmassan längre. Det räckte med att hon var skolans populära outsider, men egentligen var allt hon ville egentligen bara att kunna gå med alla andra i dem smala korridorerna, och skratta åt dem populära för att dem var så himla arroganta.

  Hon gick mot närmaste frisör, där dem säkert hade hårfärger. Hon gick in i en frisörsalong vid namnet Vicky's och gick genast fram till hyllan med hårfärger, där hon valde en mörkbrun färg som liknade hennes riktiga. 

  "Lika bra att du färgar över det där misslykandet" hörde hon Katya säga bakom henne, och hon frös till mitt i ett steg, och vände sig långsamt om. Hon hade ett blåmärke på kinden, och hon flinade till.

  "Hur fick du det??" frågade hon och pekade på blåmärket, och Katya började tugga frenetiskt på sitt tuggummi. "Hamnade i ett slagsmål på fyllan" sa hon och kollade oroligt omkring sig. Bra. Då kom hon inte ihåg att det var hon själv som gett henne det.

  Hon fnös, och vände på klacken för att gå till kassan. Honräckte fram lite sedlar och gick sedan ut ur salongen. Hon var inte stark nog just nu för att möta Katyas spydiga kommentarer. Hon sprang hela vägen till Ricardo. Och i högklackat, var det en verklig bedrift för henne.

  Hon ryckte upp dörren, och möttes av tung, marijuana rök, och massa skrikandes röster. Hon gick in i vardagsrummet, där stod Ricardo och hans flickvän och skrek på varandra, och hon hörde orden droger, fnask, lögnare och otrogen alltför mycket. Hon harklade sig och två par ögon vreds plötsligt mot henne. Ett par bruna, feminina, och ett par nästan fullständigt svarta och drogpåverkade ögon. Det var lätt att se vem som var Ricardo om man så bara kollad epå ögonen, eller jointen han höll i sin hand.

  Hans flickvän, som hon glömt namnet på, rusade argsint ut ur lägenheten, och smällde igen dörren efter sig så hårt att en tavla ramlade ner från väggen. "Vad gör du här?" frågade Ricardo och la sig ner i soffan. "Ska färga håret" sa hon snabbt, och begav sig mot toaletten.

  På ett sätt var det otroligt skönt hemma hos Ricardo. Det ställdes inga jobbiga frågor, vilket var otroligt lättande, då hon aldrig tycktes kunna svara på dem. Och det blev aldrig några pinsamma tystnader, då ingen av dem egentligen brydde sig om dem andra. Okej. Hon brydde sig om Jolena. Och hon hoppades att Jolena brydde sig om henne. Och Jolena brydde sig antagligen om Ricardo. Men Ricardo tycktes inte bry sig om någon. Inte ens sin egna familj, som han inte träffat på ett flertal år, vilket hon lätt förstod, då hon ju själv hade massiva problem hemma.

  Efter att hon färgat håret klev hon återigen in i vardagsrummet och snurrade runt, för att visa sin nya hårfärg, men märkte snart att Ricardo låg helt däckad i soffan. Jaha. Hon slog på Tvn och gock in till stället där man hyr filmer. Hon tryckte genast hem några skräckfilmer, och sedan en film som heter Priest, som hon sett en gång tidigare.. Hon suckade och sjönk ner i soffan, samtidigt som menyn dök upp på Tvn.

Känns som om delarna alltid

kommer sent?? ;o haha, aja, så

kan det bli!!  Aja, såg hunger

spelen idag iaf!! Skitbra!! Reko-

menderar den starkt!!

Har en ny design igen.... Hehe.

  Hon pustade ut och stängde dörren efter honom. Hon låset den även, och slängde sig sedan i den stora sängen, och somnade inte långt därifrån.

  Justin vaknade av en hög smäll. Han satte sig hastigt ipp i hans säng, och gick ut i korridoren, och sedan vidare ner i köket. Där stod Ryan och lagade frukost. "Hejsan" sa han lågt och Ryan ryckte till. "Herregud, du får inte skrämma mig sådär!" utbrast han med handen över bröstet, som för att lugna sig själv. 

  "förlåt" svarade han tyst och kollade upp mot klockan. Halv åtta. "Har Cassie gått upp än??" frågade han, och Ryan dröjde ett tag innan han svarade. Lite för länge om man frågade han själv. "Nej, inte vad jag vet" sa han sedan och Justin gick fram till honom. "Vad är det??" frågade han och Ryan kollade oförstående på honom. "Vad menar du?" sa han och Justin gestikulerade med armarna innan han sa "Jaa, du verkar lite off, liksom". Men Ryan ryckte bara på axlarna och mumlade något ohörbart.

  "Gillar du henne?" Frågade Ryan efter ett tags tystnad. Han andades ut tungt innan han svarade. "Jag vet faktiskt inte" Ryan förblev tyst där han stod och rörde om i sin gröt.

  Hon stannade upp i korridoren när hon hörde killarnas samtal inne i köket. "Gillar du henne?" hörde hon Ryan fråga och hon lyssnade noga efter Justins svar. "Jag vet faktiskt inte" hörde hon Justins stämma säga och hon förstelnades. Vad menade han?? Hade han känslor? För henne?? Hon skakade omedelbart bort tanken. Nej, det var inget sådant på gång. Ingenting alls.

  Hon började andas häftigt, och var tvungen att sätta sig ner. Hon kände hur svetten trängde fram i pannan på henne, och hon torkade genast bort det med baksidan av handen.hon tog ett par djupa andetag innan hon reste sig upp, och gick in i köket.

  "Godmorgon" sa hon och gick och satte sig vid bordet. Justin satte sig brevid henne strax därpå, och hon kollade oroligt mot Ryans håll. Fan. Varför hade han behövt förstöra allting? Varför var alltid känslor tvungna att vara inblandade?? Kunde hon nite ens få ha ett par kompisar utan att allting skulle bli kompliserat??

  Hon visste vad det var som höll på att hända med henne. Hon hade blivit kär. I ett av världens mest kända tonåringar. Herre alltså.. Hon visste inte hur hon skulle berätta det för honom. Men hon var helt säker på att hon någon gång skulle göra det.  Hon var också nästan helt säker på att han skulle nobba henne.

  Ryan ställde fram massa matvaror på bordet, och Justin och Cassie högg snabbt in. Ryan kasatde hela tiden blickar mot Cassie och Justin, som om han var orolig att det var något på gång mellan dem. Och fastän dem båda antagligen i hemlighet önskade det, så var inte det fallet. Och den enda som blev glad över det faktumet var Ryan. Och endast Ryan.

   "Kan jag få osten?" frågade Cassie och kollade efterlängtat efter osten, som stod på Justins vänstra sida. "mm" mumlade Justin, slickade bort lite smör från sina fingrar, och sträckte sig sedan efetr oste, som han sedan gav till Cassie. "Här" "Tack" sa hon och började hyvla osten, för att sedan lägga på den på sin rostade macka.

Har typ världens segaste internet

idag -.-' Tog typ en timme bara att

ladda upp bilden kändes det som..

Aja, nu fick ni en del iaf ;)

Kanske kmr en till sen ;o Vet nt

riktigt vad som ska hända bara.

Några tips??