Nicole lutade sig mot min axel och hennes andetag blev snabbt tyngre. Jag satte på mig mina hörlurar och höjde volymen i min ipod touch. Jag kände hur även mina ögonlock blev tyngre och jag somnade snabbt till jag med.

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att en flygvärdinna knackade mig på axeln. JAg öppnade sakta ögonen och lyfte huvudet från Justin's axel. Jag buffade till honom och han ryckte till, och han vaknade han med. Flygvärdinnan räckte oss varsin tallrik med mat. Det var pasta och köttfärssås. Sedan fick man även ett vitt bröd och massagrönsaker. JAg slickade mig runt munnen och högg in. Jaghörde hur Justin skrattade lågmält men jag hade inte kraft nog att bry mig. 

 Jag stoppade in den sista brödbiten i munnen och lutade mig sedan nöjt tillbaka i min flygstol. Eller fåtölj kanske man ska kalla det för. Jag kollade snabbt på Justins tallrik. Han hade inte ens petat på maten.

-Gillar du det inte?? Frågadejag och kollade chockat på Justin.

-Jo, detär säkert jättegott, men jag kan verkligen inte äta på flygplan. Jag flinade stort och tryckte mina läppar mot hans. Det var helt underbart och jag undrade hur jag hade klarat mig utan honom så länge. 

-Jag antar att du börjat äta mer nu?? Frågade han sedan och höjde och sänkte ögonbrynen. Han nickade mot min mage.

-Oh, ja jag antar det.. Jag hade nästan glömt det faktiskt. JAg smekte mig över magen och kollade kärleksfullt på den. Justin grabbade tag i mina händer.

-Snälla gör inte så, folk kan fatta.. Sa han och kolladein i mina ögon.

-Just detja. Sa jag och snörpte på munnen. Jag öppnade mitt handbagage och drog ur tidningen jag hade haft med mig på planet.JAgbörjade läsa...

*  *  *

En flygvärdinna kom fram och sa att det strax var dags för landning och att vi var tvungna att ta på oss våra säkerhetsbälten igen. Jag knäppte det och lutade huvudet i min hand.

*  *  *

Justin drog skrattande upp sin mobil och började spela in. Sedan sa han med tillgjord röst:

-På väg till straaandeeeen!! Han visade upp den för mig och sedan la han ut den på tvitter. Jag skrattade och sa att man såg mig lite i bakgrunden.

-Såklart, det är ju meningen, man ska ju veta vem jag är där med..

"going to the beaaach!!"

-Vi är framme. Sa Kenny snabbt och kollade bak på mig och Justin. Justin nickade och gick ut ur bilen. Stranden var nästan folktom, men efter en timme eller två kom det massa papparazzis och jag och Justin var tvungna att åka tillbaka till hotellet, efetrsom dem varit för på, så vi knappt kunnat röra på oss. JAg klickade in mig på internet och suckade tungt när jag såg att bilder på Justin redan låg ute på nätet.

-Vad är det?? Frågade Justinoch slängde sig i sängen, men när han såg bilderna suckade han tungt och slog ut med armarna.

-Får man Aldrig vara ifred eller??

"Justin Bieber sågs tidigare idag på en strand på Hawaii med ans omrykatde f.d flickvän

Nicole Andersen. Har dem blivit tillsammans igen, eller är det rent affärsmässigt??"

Jag suckade åt den fåniga texten som var ungefär en och en halv sida lång. Justin fnös och slog ihop datorn så snabbt att jag hoppade till. Antagligen hade han börjat läsa ocg precis kommit till biten där det stod att jag var hans före detta flickvän. Då han antagligen aldrig riktigt velat inse att vi faktiskt gjort slut.

__________________________________________________________________________________________________

Vill verkligen att den här novellellen ska vara slut snart, så slutet kanske kommer bli lite vimsigt och sånt ;) Kommentera 

-Hej. Sa jag och Ryan i kör och alla började skratta.

-Okej, så nu ska jag och Hannah berätta varför ni är här. Dem kollade snabbt på varandra och för en sekund trodde jag att dem skulle berätta att dem blivit tillsammans.

-Jo, började Hannah och jag och Nicole väntade spänt på fortsättningen..

RYANS PERSPEKTIV:

-Joo. Började Hannah och Nicole och Justin kollade spänt på oss i väntan på fortsättningen.

-Ni ska åka till Hawaii. Bara ni två. Fyllde jag i och Nicoles mun öppnades sakta.

-Jag har aldrig varit på Hawaii. Sa Nicole efetren stunds tystnad.

-Wow, hur länge ska vi vara där?? Frågade Justin sedan.

-Tre veckor.

-Men mina kon...

-Justin jag har redan fixat allt med Pattie, Scooter, Alf.. Började jag med listan av alla namn som hjälpt oss att fixa det här.

-Väntalite nu.. Ni har väl inte ställt in några konserter va?!? Avbröt Justin lite smått panikslaget.

-Haha, självklart inte!! Sa jag snabbt då jag visste att Jusitn hatade att göra folk besvikna.

-Jag kan inte åka... Sa Nicole tyst och kollade ner i marken.

"I can't go"

-Va?!? Är du galen kvinna?!? Sa Hannah lite smått arg, fast med en gnutta humor i rösten.

-Jag ska till doktorn om en vecka.

-Det har jag faktiskt redan fixat åt dig Nicole. Du ska gå hos en doktor i Hawaii istället. Nicole kollade in i Hannahs ögon och ett litet leende lekte på hennes läppar. 

-Är det säkert?? Frågade hon sedan och kollade allvarligt på henne.

-Självklart gumman. Dem kramade varandra och Justin kom fram och kramade mig med. Sedan bytte vi så att jag kramade Nicole, och Hannah Justin. Sedan bytte vi igen så jag kramade Hannah och Justin Nicole. Fast deras kram var betydligt längre och jag började nervöst skruva på mig där jag stod i sanden.

-Ni måste åka och packa nu, ni åker vid midnatt.

-Man jag har ju knappt några kläder med mig!! Sa hon och kollade på Hannah, precis som om hon hoppades att hon skulle ha haft med sig halva hennes garderob - som enligt Justin är ganska enorm - till henne.

-Vi kan köpa massa saker där. Sa Justin och kollade på henne med kärlek i blicken. Jag hoppas verkligen att allt ska fixa sig för dem.

*  *  *

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag gick ombord på planet efter att ha lämnat av mina vå stora väskor med massa nyinköpta kläder. Jag hade tagit på mig en vit klänning medans Justin körde mer på mjukiskläd-stilen. Vi gick ombord på planet och satte oss ner i första klass. Hur hade Ryan och Hannah fixat det här egentligen?? Jag kollade ut genom fönstret på flygplanet. MEn kunde inte se något då det var kolsvart ute. Det hördes en tjejröst ur högtalarna som sa åt oss att ta på oss bältena då det var dags för start. Jag kunde inte längre hålla ögonen öppna och jag slummrade snabbt till på Justins axel.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Nicole lutade sig mot min axel och hennes andetag blev snabbt tyngre. Jag satte på mig mina hörlurar och höjde volymen i min ipod touch. Jag kände hur även mina ögonlock blev tyngre och jag somnade snabbt till jag med.

___________________________________________________________________________________________________

Tadaaa!! Så nu är dem i Hawaiiiiii alltså!! Haha, vill själv åka dit -.-'

-Grattis mannen.

-Nu måste jag bara komma på hur jag ska berätta det för mamma. Sa han och höll sig för pannan och pustade ljudligt.

-Jag har en plan. Sa jag och höjde på ena ögonbrynet och Justin kollade spänt på mig.

JUSTINS PERSPEKTIV:

-Du får se. Sa han och log ett lurigt leende. Sedan gick han ut ur rummet och lämnade mig där funderandes. Nicole hade valt att åka till sitt hotell, då hon sagt att hon fått huvudvärk. Vilket jag hade lite svårt att tro på. Jag undrar hur det kommer bli mellan oss nu när vi ska få barn tillsammans och allt. 

*  *  *

Jag la mig ner i min säng, efter en lyckad kväll och natt. Jag slängde en snabb blick mot klockan. Fem på morgonen. Jag blundade hårt och försökte tänka, men efetr bara någon minut somnade jag.

 -Justin vakna!! Mamma skakade om mig och kollade påmig med en halvt sträng blick.

-Vad är det?? Sa jag.

-Ryan står i trädgårn och han säger att han måste prata med dig.

-VAd är klockan? Mumlade jag in i kudden.

-Tio.

-Jag har ju bara sovit i några timmar ju!! Sa jag och satte mig upp. Hon gick ut ur rummet och jag drog på mig ett par jeans och en t-shirt. Sedan drog jag isär gardinerna och kollade ut. Och mycket riktigt stod Ryan där och jag sprang nerför trappan och ut i trädgården.

-Vad är det?? Sa jag lite smått irriterad.

-Kom, sa han och började dra mig mot hans bil. Jag satte mig utan att protestera och han körde iväg. Jag öppnade fönstret och kände hur vuínden träffade mitt ansikte. 

-Var ska vi egentligen?? Småskrek jag för att överrösta radion, som Ryan stängde av för att kunna svara.

-Till en strand. Nicki är redan där och hennes kompis Hannah också. Jag kollade frågandes på honom.

-Är Hannah också här?? Han himlade med ögonen, precis som om jag borde ha vetat det.

-Jaa, hon kom med flyget igårkväll. Jag nickade lätt som svaroch han svängde in mot väggrenen.

-Vi är framme. Sa han och jag kollade mig förvirrat runt.

-Jag ser ingen strand?? Jag kollade frågandes på Ryan, som förklarade.

-MAn måste gå en liten bit först. Jag suckade tungt och Ryan skrattade åt mig. Vi klev ur bilen, som Ryan låste efter att ha stängt sin dörr, och började följa en stig som ledde in i skogen. Efter vad som kändes som en evighet, men som i själva verket bara var ett par minuter, började skogen bli glesare och vi kom snart ut på en strand. Längre bort stod Hannah och Nicole och kastade macka. Vi gick mot dem och när dem fick syn på oss började dem gå mot oss. 

-Hejhej! Sa Hannah glatt när vi möttes.

-Hej. Sa jag och Ryan i kör och alla började skratta.

-Okej, så nu ska jag och Hannah berätta varför ni är här. Dem kollade snabbt på varandra och för en sekund trodde jag att dem skulle berätta att dem blivit tillsammans.

-Jo, började Hannah och jag och Nicole väntade spänt på fortsättningen..

___________________________________________________________________________________________________

Vad är det dem ska säga?? ;o Haha, kommentera för mera..

P.S Detta är ett tidsinställt inlägg som jag slängde ihop lite snabbt igåt. Tyckte att ni borde få ngn idag iaf...

-Jag är gravid. Orden kom ut som en låg viskning och det förvånade mig att han ens hörde vad jag sa.

-Va? Sa han och såg chockat på mig.

JUSTINS PERSPEKTIV:

-Va? Sa jag fastän jag hört precis vad hon sagt.

-Jag är gravid. Sa hon igen, den här gången högre och mer självsäkert.

-V-vad ska vi göra då?? Sa jag och satte mig ner, då mina ben inte tycktes kunna bära mig längre.

-Inte abort iallafall. Sa hon och hennes blick skulle kunna döda.

-Självklart inte, vi behåller det. Sa jag och gick fram och höll om henne. 

-Tack.  Viskade hon in i min tröja.

-Självklart. Sa jag och log in i hennes hår, som doftade svagt av hallon.

Jagsläppte taget om henne lite, för att kunna kolla in i hennes ögon. Jag böjde mig sakta fram och vi möttes halvvägs. Våra läppar möttes och det blev en kyss jag sent skulle kunna glömma.

-Kom, vi går in till festen. JAg drog med henne ut i korridoren, och sedan ut till festen igen. Alla kom fram för att säga grattis. Jag hade nästan glömt att jag ahde fyllt år. Det här var nog en av dem bästa dagarna i mitt liv. JAg kollade på Nicole. Och jag var faktiskt glad att det hade blivit som det blivit. Fast trots att jag alltid velat bli en ung pappa trodde jag inte att jag skulle vara SÅ ung. 

RYANS PERSPEKTIV:

-Har du berättat för någon annan??

-Nej, bara för Hannah, för hon var med när jag fick reda på det. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Var hon, som mina farhågor, verkligen gravid?? När jag råkade överhöra deras lilla konversation, som det nog inte var meningen att någon skulle höra, fick jag kalla kårar uppmed ryggraden. Skulle Justin bli pappa?? Jag skakadepå huvudet. Nej, så kunde det inte vara. Jag gick ut till dansgolvet och hittade hyffsat snabbt ett par tjejer jag kände och började dansa med dem.

-Ryan, kan jag prata med dig lite snabbt?? Justin tog tag i min axel och snurrade runt mig så jag såg på honom.

-Bring it on. Sa jag med lite skämtsam ton.

-Ensamma. Kontrade han snabbtoch jag kollade ursäktande på tjejerna och följde sedan med Justin till ett litet avskilt rum.

-Jo, det handlar om mig och Nicole. Började han sakta.

-Är hon gravid?? Frågade jag snabbt och han kollade chockat på mig.

-Hur visste du??

-Gissning. Hon ringde mig och sa att hon skulle komma till din fest och sa att hon hade något riktigt viktigt att berätta för dig. Han nickade sakta.

-Ja, hon är gravid. Ett stort leende spreds på hans läppar och jag kramade om honom. Fast på ett killigt sätt då.

-Grattis mannen.

-Nu måste jag bara komma på hur jag ska berätta det för mamma. Sa han och höll sig för pannan och pustade ljudligt.

-Jag har en plan. Sa jag och höjde på ena ögonbrynet och Justin kollade spänt på mig.

___________________________________________________________________________________________________

Vad är planen ;o?? Haha, måste komma på ngt smart nu alltså.. Kommer nog ingen mer idag, och tveksamt att det kommer någon imorgon, då jag ska iväg största delen av dagen... Kommentera och säg vad ni tkr ;D

sedan hade hon lagt på, hela dagen hade jag försökt komma på vad som var värre än att vara otrogen mot någon, och det enda jag kunde komma på var att hon var gravid. Men det kunde hon ju inte vara. Eller kunde hon??

NICOLES PERSPEKTIV:

1 VECKA SENARE:

Jag blev hela tiden mer och mer nervös desto längre taxin åkte. Jag ahde fått handsvett, och jag torkade instinktivt händerna mot den vita klänningen jag hade på mig. Det var trors allt Justins födelsedag idag. Jag upprepade det jag skulle säga om och om igen i huvudet. Jagångrade lite att jag inte hade sagt något till Justin, men hoppades samtidigt att Ryan inte skvallrat på mig. Taxin svängde runt krönet och ett stort hus uppenbarade sig. Fast det var inte som ett hus man bor i utan mer utav ett festhus. Jag räckte fram en bunt sedlar mot taxichauffören.

-Behåll växeln. Mumlade jag fram och han log uppskattande innan jag steg ur bilen. JAg hörde hur taxin körde iväg och jag började gå mot ingången.

Vid ingången stod det ett par vakter, med listor i händerna.

-Ditt namn miss?? Frågade en av dem och kollade på mig med sina isblåa ögon.

-Andersen. Svarade jag. Nicole Andersen. Lade jag snabbt till, utifall det skulle finnas någon mer Nicole.

-Miss Anderson, glad att du kom iallafall. Sa han och log stort Jag log generat och mumlade fram något i stil med "Ja, jag kom tillslut". Jag gick förbi dörrvakten och in till festen. Jag kunde inte fatta vad som fått mig att tro att jag skulle hitta Jusitn här. Och än mindre få prata med honom själv. Det här kanske inte var någon bra idé. Jag började sakatabacka bakåt.

-Nicole. Guud så glad jag är över att se dig!! Jag fick en lång kram av Pattie

 -Tro mig, när du vet vad jag ska säga till Justin så kommer du inte vara så glad längre. Hon rynkade lätt på ögonbrynen.

-Vill du träffa honom kanske??

-Fast jag måste prata med honom i enrum. Skrek jag för att överrösta musiken.

-Det funkar nog, då han är och byter om i sin "loge" men Ryan och Nolan. Hon krokade arm med mig och började dra mig igenom folkmassan. Många vände sig om och kollade efetr mig där jag gick. Jag såg bland annat ansikten som Miley Cyrus och Några från One Direction. Jag skymtadfe en dörr bakom några som stodoch hånglade och Pattie föste bort dem bestämt, men ändå vänligt. Dem log generat och gick ut mot dansgolvet. Vi gick in genom dörren och kom in till en lång korridor, målad i ljusblå ton. Pattie log vänligtmot mig och drog med mig till ytteligare en dörr. Hon öppnade den och där satt dem tre och pratade. När han fick syn på mig började han le. Precis som om hans kväll precis blev fulländad.

 when-j-u-s-t-i-n-smiles.tumblr.com/" />

-Justin, jag måste prata med dig. Ensam. Sa jag och syftade på dem andra. Han gav dem en enkel blick som sa "kan ni gå ut lite snabbt?". Ryan och Nolan reste sig och gick ut ur rummet, efter PAttie. 

-Jag har inte förlåtit dig, bara så du vet det. Sa jag och han rynkade på pannan.

-Varför är du då här?? Sa han och lät aningen förbryllad på rösten. Rösten jag hade längtat efter att få höra i verkligheten igen.

-Jag har en viktig sak att berätta. Och jag kan inte säga detöver telefon.

-Nå?? Vad är det du måste berätta?Han höjde på ögonbrynen.

-Jo, flippa inte ut nu. Vilket du nog kommer ögra endå men.. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

-Jag är gravid. Orden kom ut som en låg viskning och det förvånade mig att han ens hörde vad jag sa.

"What?"

-Va? Sa han och såg cjockat på mig.

__________________________________________________________________________________________________

så nu vet han!! Vad ska han säga?? Fölåt för att slutet på novellen kanske kommer gå lite fort och bli lite fumligt men vill cerkligen börja på nästa ;) Kommentera vad ni tycker!! 

Och först av allt skulle jag berätta detför Justin. På hans födelsedag. JAg log ett lite ont leende och tänkte på vilken "bra" födelsedagspresent det skulle bli. Jag kolalde ner på inbjudan som jag hade i handen. Jag skulle göra det. Jag måste göra det.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Allting är otroligt stressigt inför min 18-årsdag. Man måste fixa lokal, DJ, mat, artister m.m Fast det sistnämnda är inte så svårt eftersom jag känner ganska många sångare. Och man måste ha ett schema över kvällen. Veta när jag ska göra entré, när jag ska göra entré, var folk ska sitta, och både mamma och pappa håller på att bli tokiga så mycket dem har att göra. För jag menar, det är ganska stort att bli 18. Och gästlistan var perfekt planerad. Jag suckade och kollade ner i knät där jag satt i min sääng framför någon romantisk komendi som inte var något vidare.Gästlistan var nästan perfekt. Den enda som saknades var Nicole. Jag drog några djupa andetag. Jag hade ändå gett henne en plats på festen, ifall hon skulle komma. Vilket inte var så sannolikt. Jag blundade för att hålla tillbaka tårarna som hotade att rinna nerför mina kinder varje gång jag tänkte på henne. Dörren slogs hastigt upp och Ryan kom inrusandes. 

-Justin, du måste komma!! Flåsade han ansträngt fram, då han antagligen sprungit så fort han kunde till mig.

-Vad ahr hänt?? Sa jag och reste mig snabbt upp.

-Du får se när du kommer dit!! Sa han snabbt och började springa ut ur huset igen. Jag var inte sen med att springa efter honom. När jag kom ut till gräsmattan stod han bara där. Jag rynkade på ögonbrynen.

-Vad är det som har hänt egentligen.

-Det här. Sa han och sträckte ut armarna. I samma ögonblick sprang Nolan, Chaz och Mitch ut ur buskarna med varsin vattenpistol och började skjuta på mig. Chaz kastade en vattenpistol till Ryan eftersom han haft två. JAg började så snabbt jag kunde springa ifrån dem, och bort i villaområdet. Jag kände alla kalla vattenstrålar i ryggen och tillslut orkade jag inte mer, så jag la mig ner i gräset, på någons tomt och skrattade. JAg skrattade så mycket att jaginte ens kunde säga åt dem att sluta längre.

RYANS PERSPEKTIV:

Jag sprutade vatten på Justin tils vattnet tog slut. Även jag vek mig av skratt, och när jag la mig ner på gräset brevid Justin, fick jag en iskall kram av honom, och alla började av någon anledning spruta vatten på mig. OCh jag försökte lite panikslaget slingra mig ur Justins grepp, men det var nästintill omöjligt. Jag kom att tänka på Nicole, och det telefonsamtal jag fått av henne tidigare idag. Jag hade ingen aning om hur hon fått tag i mitt nummer, men var tacksam över att hon ringt överhuvudtaget. Hon hade sagt att hon tänkte komma på hans fest, och jag hade lyckligt skrattat till, i hopp om att hans lidande skulle vara över. Men då hade hon sagt att hon inte tänkte förlåta honom för det han gjort, men att hon hade en sak som hon behövde berätta, en sak hon var skyldig honom att berätta. Jag hade lite smått panikslaget frågat om hon hade varit med någon annan, men hon hade bara skrattat bort det och sedan sagt att det var värre, sedan hade hon lagt på, hela dagen hade jag försökt komma på vad som var värre än att vara otrogen mot någon, och det enda jag kunde komma på var att hon var gravid. Men det kunde hon ju inte vara. Eller kunde hon??

___________________________________________________________________________________________________

Det här är ett tidsinställt inlägg, men det kommer ett till idag tror jag. Skrev detta inatt. -.-' hehe, hade tråkigt och ville inte gå och lägga mig, men istället för att lägga upp det mitt i natten när alla sover lägger jag upp det nu.. Kommentera

Min hand darrade lätt när jag kollade på graviditetstestet jag hade i handen när jag kom ut från toan hemma hos Hannah. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på graviditetstestet och Hannah ställde sig bakom mig för att också se. Efter en minut visades resultatet.

-Jag är gravid. viskade jag chockat fram.

(förlåt men kom på att hon inte alls har missat Justins födelsedag. Nu är det ju i slutet av februari någonstans tror jag, så Justin ska snart ha fördelsefest... Förlåt för det lilla misstaget och hoppas ni kan ha överseende med det..)

NICOLES PERSPEKTIV:

-Vad fan ska jag göra?? Sa jag och började hyperventilera. Hannah kramde om mig där jag stod och smågrät.

-Vad kommer han att säga?!? Eller ska jag ens berätta?

-Men herregud Nicole!! Klart att du ska berätta för honom. Ta kommandot och säg som du känner dig.

-Men tänk om han vill att jag ska göra abort eller något sådant??

-Om du inte vill det, så kan du ju alltid säga det till honom. Att du inte vill alltså. Och sedan gömmer du barnet från pressen bara. Hon fyrade av ett stort leende och jag började småskratta. Dem där humörsvängningarna jag fick hela tiden var ganska irriterande. Som när jag hade mens, fast tusen gånger värre.

Jag tog ett djupt andetag och återgick till mitt ledsna och chockade jag. 

-Ska jag gå på hans fest i Kanada nästa vecka kanske??

-Ja!! Det är ju en jättebra idé ju!!

-Men jag ringer INTE och säger att jag kommer. Han får ta konsekvenserna för att han skcikade inbjudan med posten iställetför att ringa.

-Jaa, men hade han ringt så hade du inte vetat om det gumman, för då hade du ju inte svarat.

-Men guuud så smart du ska vara va?!? Sa jag och rusade ut från den lilla hallen och började småspringa mot entrén. MEn det är bara det att för att komma till entrén så måste man gå genom vardagsrummet. Där hennes föräldrar satt. Jag stannade utanför dörren till vardagsrummet och tog ett djupt andetag för att samla ihop mig. Sedan gick jag in.

-Hej, Nicole! Det var längesen vi såg dig häromkring. Sa hennes mamma genast och kom fram för att krama mig.

-Jaa. Sa jag och skyndade ut genom dörren.

-Värst va hon var snabb iväg.. Hörde jag Hannah pappa säga lågt precis innan jag stängde dörren och drog på mig mina stövlar, då dem inte hade skor inomhus hon Hannah. Jag slet ner jackan från klädstället och sprang ut i den kyliga vinden. Jag drog på mig min jacka och började småspringa hemmåt. Såklart var jag tvungen att träffa Tony på väg hem också.

-Nejmen tjenare, vad gör du ute såhär dags? Slummrade han fram och man kunde höra att han var full. jag svalde - ljudligt - och försökte få fram något vettigt, men orden verkade fastna halvvägs. Han började gå mot mig och jag började instinktivt backa bakåt.

-Snälla gör inget mot mig.. Sa jag tillslut och började gråta lätt...

"Please don't do anything to me"

-Är du rädd för mig?? Frågade han då och backade bak från mig. Jag tog tillfället i akt och började sprigna ifrån honom. Jag sprang hela vägen hem och den enda jag mötte var en gammal tant som var ute och gick med sin pudel. Jag tror hon hette Fluffy. Ja, pudeln alltså.

Jag låste snabbt upp dörren och började rota igenom återvinningshögen med tidningar, där jag slängt inbjudan för någon dag sedan. Jag hittade den snabbt, då vi inte fått så mkt post dem senaste dagarna. Jag sprang upp till mitt rum, och mamma kollade konstigt på mig. Hur skulle jag kunna berätta det för henne, och inte minst av allt, hur skulle jag berätta för pappa, jag kunde ju inte direkt bara gå fram till dem ohc säga "hej pappa och mamma, jag och Justin hade sex för ungefär en månad sedan, och jag fick precis reda på att jag e gravid med hans barn. Så jag kommer bli en sjuttonårig mamma" och sedan bara rusa upp till mitt rum. Eller kunde jag?? JAg skakade genast bort tanken. Och först av allt skulle jag berätta detför Justin. På hans födelsedag. JAg log ett lite ont leende och tänkte på vilken "bra" födelsedagspresent det skulle bli. Jag kolalde ner på inbjudan som jag hade i handen. Jag skulle göra det. Jag måstegöra det.

___________________________________________________________________________________________________

Vet att den kom lite sent men har som sagt varit upptagen hela dagen. Längtar faktiskt säjlv till nästa ;P.. Kommentera

-Jag måste gå, mummlade jag fram och sprang sedan ut ur rummet och ut ur huset. JAg började promenera hem, och tack och lov att dem hade flyttat, annars hade det varit jättelångt hem, nu var det bara några kvarter. Jag grät hela vägen, och mina händer darrade lätt. Hur kunde hon??

          "I have to go"

LUCYS PERSPEKTIV:

Jaha. Vad skulle jag nu göra?? Nicole hatar mig antagligen nu. Jag tog ett djupt andetag och letade reda på min mobil. Jag gick in till kontakter och scrollade fram till Justins nummer. HAn svarade redan efter andra signalen.

-Hallå? Han lät hes och man kunde höra att han gråtit.

-Hey. Sa jag med så mycket medkänsla jag kunde.

-Lucy?? Sa han chockat när han förstod vem jag var.

-Det är jag det ja. Sa jag och skrattade, fast utan glädje.. Jo, Nicole var här förut, och jag tycker att hon borde ge dig en andra chans 

-Me.. Började han

-Men.. Fortsatte jag och avbröt honom. Hon har gått igenom samma sak tre gånger nu på mindre än ett halvår.. Så du kommer behöva kämpa riktigt hårt för att få tillbaka henne.

 Han suckade tungt.

-JAg vet, och jag önskar jag inte hade gjort det, men det var heller inte meningen. Det var inte vad jag ville skulle hända, förstår du??

-Ja, men försök se detfrån hennes sits. 

 Innan han hann svara la jag på och kollade upp i taket. Jag önskar att han gör något RIKTIGT stort för henne.

NICOLES PERSPEKTIV:

Hade jag ingen jag kunde lita på längre? "Förlåt honom?" Jag fnös när jag ens tänkte tanken. Var jag verkligen så kräsen??Jag tittade upp i taket i vardagsrummet, där jag låg utsträckt i soffan. Mamma satt och höll på med mitt hår för att försöka trösta mig, fast hon visste att jag hatade det. Men jag varför upprörd för att ens bry mig. Jag fick plötsligt kväljningar och jag sprang till toaletten.

-Nicole?? Jag hörde Issas oroliga röst i dörren in till toan, där jag satt böjd över toaletten och spydde. Jag mådde illa. Bara sådär. 

1 MÅNAD SENARE:

-Vad blev det?? Frågade Hannah storögtnär jag kom ut från toaletten. JAg hade inte pratat med Justin än. Fast jag visste att han var hemma i Kanada igen. Han hade ringt och sms:at mins fem gånger varje dag, men jag hade inte svarat. Och Lucy hade försökt lura med mig till Europa, men eftersom jag vet att hon vill att jag ska förlåta honom har jag inte följt med. Min hand darrade lätt när jag kollade på graviditetstestet jag hade i handen när jag kom ut från toan hemma hos Hannah. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på graviditetstestet och Hannah ställde sig bakom mig för att också se. Efter en minut visades resultatet.

-Jag är gravid. viskade jag chockat fram.

___________________________________________________________________________________________________

chockbesked juu!! Nu när dem är ovänner och allt!! Hur ska detta sluta?? Kommentera!! Dem har ju missat varandras födelsedagar också nu ju!! ;o