Jag svalde hårt och slog igen dagboken igen, sedan var det dags för även mig att åka till flyplatsen, för att sedan åka hem till Atlanta igen.

NICOLES PERSPEKTIV:

NÄSTA DAG:

Jag vaknade av att min mobil ringde. JAg letade efter den på nattduksbordet, medans jag halvsov. Men jag hittade den inte, så jag suckade och öppnade ögonen. Jag grabbade snabbt tag om den och tryckte på svara knappen..

(l y s s n a  s a m t i d i g t)

-Hej. Svarade hon snabbt och med morgonhes röst.

-Heey. Svarade han.

-Förlåt, la han snabbt till, allt jag vill ha är dig. Älskar du mig??

-Ja.

-Kan du ge mig en andra chans?? 

Hon andades tungt och tog bort telefonen från örat. Och lade på. Hon visste själv inte svaret på den frågan. Hon kände hur en tår rann ner för hennes kind.  Hon tog flera djupa andetag. Jag önskar att jag hade fått någon slags förvarning. Något tecken, mer än mina drömmar. Jag som för ett tag trott, att det var vi. Tillsammans. MEn jag antog att jag haft fel. Jag tog upp telefonen och tryckte mig in till sms-sidan. Jag skrev in Justins nummer och skrev ett snabbt "nej" som svar på hans fråga. Jag förtjänade bättre än massa killar som var otrogna mot mig. Jag suckade och mobilen plingade till. Justins namn dök upp på skärmen och jag tryckte snabbt upp mmset som han skickat.

Jag kan inte ens förklara 

hur mkt jag ångrar mig..

Det var ett stort misstag

och det ska inte hända igen.

Jag älskar dig och kommer

vänta på dig, vare sig du vill

det eller inte....

Jag log ett litet leende när jag såg bilden, men minnena raderade ut det igen

*  *  *

Jag knackade på dörren, och Lucy öppnade snabbt dörren. Vi gick upp till hennes sovrum och jag började genast berätta vad som hänt i Paris, och om mina drömmar, och till sist berättade jag det Justin erkänt och att han ringt och det mms:et jag fått.

-Du borde förlåta honom. Jag hoppade till, det var en av sakerna jag INTE hade väntat mig att hon skulle säga.

-Du, som är en av mina bästa vänner borde vara på MIN sida inte HANS!! Nu stod jag upp igen och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken medans jag skakade på huvudet.

-Hur kan du göra så mot mig?? En tår föll nerför min kind och resten anslöt sig snabbt och snart var kinderna genomvåta.

-Men du är så lycklig med honom, du borde ge det en chans till. Han har ju sagt att det var ett misstag.

-Men hur många gånger ska jag behöva gå igenom samma sak?!? Jag har gjort det 3 gånger på mindre än ett halvår.

-Men gumman, nu kom hon mot mig med utsträckta armar.

-Jag måste gå, mummlade jag fram och sprang sedan ut ur rummet och ut ur huset. JAg började promenera hem, och tack och lov att dem hade flyttat, annars hade det varit jättelångt hem, nu var det bara några kvarter. Jag grät hela vägen, och mina händer darrade lätt. Hur kunde hon??

            "I have to go"

___________________________________________________________________________________________________

tredje delen idag då!! Ha en bra kväll nu, för det kmr iaf jag ha!! Kommentera

-Jag har saknat dig här inne, sa hon och höll handen över hjärtat. Någon harklade i dörröppningen och vi båda vände oss om, där stod läkaren.

-Du kan åka hem imorgon. Sa han och log lite lätt. Jag kollade återigen på Nicole.. Och såg att hon redan kollade på mig.

JUSTINS PERSPEKTIV:

NÄSTA DAG:

Nicole hade blivit utskriven redan på kvällen, så hon hade sovit med mig inatt. Hon skulle åka hem idag, då jag skulle åka vidare. Men jag kände stora skuldkänslor för vad jag gjort mot henne. Mamma säger att jag måste berätta för henne, och att hon bara kommer få reda på det från något annat håll annars. Jag suckade och smekte henne över håret där hon låg i min säng. Hon hade inte vaknat än, trots att klockan redan var elva. Jag smög upp ur sängen och bort mot min väska. Jag rotade fram ett par svarta mjukisbyxor och en lila t-shirt med trycket "fuck you, and fuck her too! - Cee lo Green" på. Jag log åt minnet när jag köpt den. Nicole mumlade något och jag vände mig mot henne. Hon sov fortfarande, så hon hade antagluigen bara pratat i sömnen. Igen.  Jag hade vaknat av att hon pratat inatt också. Då hon sagt saker som "Varför gör du så här mot mig?" och "Justin". En gång hade hon t.o.m börjat gråta, och då hade jag kramat om henne tills hon slutat igen.

Jag gick ut till köket och bredde en macka. Jag satte mig vid bordet, med en tidning framför migoch åt. Jag var med  i några, och i några stod det om mig och Nicole, och om hennes sjukhusbesök. Alla visste nu att vi var tillsammans, då jag sagt det på min konsert jag haft här i Paris medans hon var medvetslös. Hoppas hon inte hade något emot det.

-Vad läser du?? Nicole dök upp i dörröppningen och jag log. Jag höll upp tidningen jag höll på att läsa.

-Jaha.. Sa hon och satte sig ner vid bordet med ett glas mjölk i handen.

-Jag måste åka om en halvtimme, sa jag tyst och hon nickade långsamt.

-Jag vet, sa hon i form av en viskning. 

-Det är en sak jag måste berätta. Sa jag sedan och hon tittade snabbt upp.

-V-vad? Sa hon och stammade lite lätt.

-Jo, innan.. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. Jag kom till hotellet för ett par dagar sedan, när du överraskade mig, träffade jag Selena. Gomez. På ett litet café inne i stan, och efteråt gick vi på en promenad i skogen, och vi .. Bara.. kysstes, Det var verkligen inte meningen och jag önskar att jag aldrig gjort det!! Jag kollade upp på Nicole igen, då jag kollat ner i mitt knä när jag berättat. Hon kollade på sina händer och skakade på sitt huvud..

NICOLES PERSPEKTIV:

Det gick sakta upp för mig att det jag sett när jag varit medvetslös - och också drömt om inatt - hade faktiskt hänt. Jag antar att jag alltid vetat att han förtjänade bättre än mig, men att han skulle vara otrogen, det trodde jag aldrig. Jag började andas snabbare när smärtan i bröstet kom tillbaka. Samma smärta som jag känt när även Lukas hade gjort såhär mot mig. Fast då hade det gått betydligt bättre. Jag flackade med blicken, mellan mina händer, Justins ben som jag kunde skymta under bordet, och mina egna fötter, som var barfota.

-Nicole?? Sa Justin prövande och sträckte ut sin hand mot min, men jag drog snabbt bort den, sedan ställde jag mig upp och sprang och låste in mig på toan. Justin, som kommit efter mig, bankade på dörren och skrek gång på gång mitt namn och saker som "Du kan inte vara där inne förevigt" och när det var dags för honom att gå sa han

-Ska du inte ens säga hejdå?? Han darrade på rösten, och pratade nu med låg röst. Efter några minuter till hörde jag hur ytterdörren öppnades och stängdes igen. Jag låste sakta upp dörren och gick sedan ut ur toaletten. Mina kinder brändes efetr alla tårar och mina ögon var torra. JAg gick mot fönstret och hann precis se Justin stiga in i taxin och åka iväg.

"Why?"

Varför hade han gjort det?? JAg snyftade till och gick sedan för att packa väskan. Det gär var nog den sämsta resan jag någonsin gjort. Jag ångrade att jag ens åkt. Jag ångrade att jag ens träffat Justin. Jag hade hellre förblitt den där Nicole som var chill, och som alltid hade något att säga, hon som var galen i Justin bieber, men som ändå inte visade det med massa affisher och sådant i sitt rum. Sedan satte jag mig i dubbelsängen och tog upp min dagbok. Jag slog upp nästa sida och skrev:

"If I readour story backwards,

It's about how you un-broke

my heart, and then we were

happy together until one day,

you fogot about me forever"

Jag svalde hårt och slog igen dagboken igen, sedan var det dags för även mig att åka till flyplatsen, för att sedan åka hem till Atlanta igen.

___________________________________________________________________________________________________

Börjar skriva på nästa del direkt ;) Kommentera

Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp. Jag kollade runt om kring mig, och det enda jag såg var sjukhusmöbler, och massa slangar som gick in i mina armar och så såg jag Justin, som satt i en stil i ett hörn och sov. Jag kände återigen hur en tår brände på min kind. Jag kollade på klockan som satt på väggen och tickade ljudligt. Kvart över ett. Och att döma av mörkret så antog jag att det var natt. Hur länge hade han suttit här och väntat på att jag skulle vakna?? Jag reste mig upp och började gå, men ramlade snabbt ihop och alla apparater började genast pipa..

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade med ett ryck av att det pep runt omkring mig. Jag öppnade ögonen och såg Nicole ligga på marken och massa läkare sprang in i rummet och lade henne i hennes säng igen. Hon måste ha vaknat medans jag sov.

-Vad har hänt?? Frågade jag en förbispringande doktor.

-Hon måste ha vaknat, och försökt gå. Svarade han snabbt. Du måste tyvärr gå ut nu.. LAde han snabbt till stressat. Han föste ut mig ur rummet och jag sjönk ner på en stol utanför hennes rum. Jag hade spenderat dem tre senaste dagarna i det där rummet, och mamma hade köpt mat och sådant till mig. 

-Varför är du här ute?? Jaghörde mammas röst och kollade upp. Där stod hon med en burk kycklingsallad i händerna.

-Hon vaknade, och jag fick inte längre vara där inne. Jag la huvudet i händerna och suckade tungt.

-Justin, jag måste berätta det jag försökte berätta på hotellet, Jag kollade upp och hon fortsatte, innan du hör, eller ser det från någon annan först. Hon svalde ljudligt och kollade in i mina ögon.

-Jag och Scooter, vi, har.. Hon suckade och fortsatte sedan. Börjat dejta. Jag blev först jättechockad, men sedan började ett leende ta form på mina läppar. Jag kramade mamma och sa att jag var glad för deras skull, och man kunde se i mammas ögon hur lättad hon egentligen var.. Dörren in till Nicoles rum öppnade och en doktor kom ut.

-Får man fråga var hennes föräldrar må vara?? Sa han och kollade på mig och mamma.

-Dem hade inte möjlighet att komma hit.. Sa mamma snabbt.

-Okej, då antar jag att du kan gå in nu mr. Bieber, hon är vaken. Jag tog et djupt andetag innan jag reste mig upp och gick in genom dörren. Jag kolklade in i hennes ögon. Dem var glada, och hon såg inte längre så blek ut som hon gjort dem senaste dagarna. 

-Heyy. Sa hon lågt, nästan som en viskning. 

-Hej. Sa jag och gick fram och omfamnade henne. Och våra läppar möttes strax därpå i en passionerad kyss.

-Jag har saknat dig, sa jag in i hennes hår.

-Jag har saknat dig också. Jag skrattade till

-Vad är det?? Frågade hon förbryllat.

-Du har ju knappt varit vid medvetande, hur har du då kunnat sakna mig?? Frågade jag och kolladenu in i hennes ögon.

-Jag har saknat dig här inne, sa hon och höll handen över hjärtat. Någon harklade i dörröppningen och vi båda vände oss om, där stod läkaren.

-Du kan åka hem imorgon. Sa han och log lite lätt. 

Jag kollade återigen på Nicole.. Och såg att hon redan kollade på mig.

___________________________________________________________________________________________________

Kmr antagligen en till senare, men nu måste jag göra läxooor!!(på lovet oxå -.-')

-Du vetalla mina hemligheter, utom en. Jag rynkade på pannan..

-Vad är det förnågot??

-Jo ... började hon och precis när jag skulle få reda på vad det var kom Ryan inrusandes och skrek:

-Kom fort!! Det är Nicole!! Mina ögon spärrades upp och jag sprang efter honom..

RYANS PERSPEKTIV:

NÅGON MINUT TIDIGARE:

Pattie och Justin gick in i rummet bakom receptionen, och resten av oss gick ut genom dörrarna och började gå över gatan för att komma till parkeringen. Vi började gå, och först hör jag en hög smäll, och det nästa jag hör är hus mamma Jan skriker högt.. Jag vänder mig om och ser Nicole ligga där, blodig på marken.

-Ring ambulansen någon!! Skrek Malin samtidigt som föraren steg ut ur bilen. Han blödde över hela ena armen, och grubblade något ohörbart sedan svimmade han och låg där på marken. Jag började springa in igen för att säga till Pattie och Justin vad som precis hänt. Justin skulle inte bli glad.. Jag ryckte upp dörren till rummet och jag märkte att jag avbröt Pattie mitt i en menig.

-Kom fort!! Det är Nicole!! Skrek jag panikslaget och började springa ut igen, fast jag kom inte långt innan Justin sprang om mig.. Jag kom ut precis i tid för att se Justins reaktion. Jag kunde se hur han kämpade emot tårarna, samtidigt som han sjönk ner vid Nicoles sida. Paparazzin kom springandes från alla håll när dem såg vaad som hänt och började genast slänga ur sig alla sorters frågor.

-Vad har hänt??

-Vem är hon? 

-Är ni ihop?!? Jag suckade nervöst. Hur var det med Nicole egentligen?? Jag hörde sirener komma närmare och jag antog att någon hade lytt Malins råd om att ringa ambulans, om hon nu inte gjort det själv.

 Ambulanssjuksköterskorna sprang ut ur ambulansen och kom springandes mot Nicole, och strax därpå kom en till ambulans, och dem sjuksköterskorna sprang istället mot den avsvimmade mannen som låg där på gatan.

 Sjuksköterskorna lyfte upp Nicole på en bår, som dem i sin tur lyfte upp och in i ambulansen. Justin fick åka med. Och när jag såg hans ansikte grät han. JAg kollade med medlidande på honom, sedan började alla springa mot bilarna, så vi också kunde åka till sjukhuset. Pattie var den som sprang snabbast dit, och jag kunde se att hon också fällt en tår eller två..

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag öppnade ögonen och kollade runt mig. Jag var på en äng, en äng jag kände igen. En äng pappa alltid tagit mig till på sportlovet och campat på. Men ingen annan var där, och där fanns inga tält. Hur hade jag hamnat där?? Det senaste jag kom ihåg var att jag var med Justin, men sedan hade han gått för att prata med Pattie.. Jag kollade ner på mina kläder och såg att jag hade på mig en liknande bröllpsklänning som mamma haft på hennes och pappas bröllp. Jag hörde något till höger om mig, och där kom Justin springandes. Jag började springa mot honom också.

"Justin!"

Jag kom närmare, och precis när jag skulle omfamna honom, sprang han rätt förbi mig, och jag snurrade runt. Där stod Selena Gomez, hans f.d flickvän. Han sprang in i hennes famn och snurrade runt henne ett varv, och när han satte ner henne igen kysste han henne. Passionerat. Det kändes som om jag skulle kräkas, och jag föll ihop på marken. Varför gjorde han såhär mot mig?

"Why are you doing this to me??"

Jag grät, mycket och jag kunde inte se dom längre, så jag bestämmde mig för att springa ifrån dem.. Jag sprang så snabbt jag kunde in i skogsbrynet, men när jag kom igenom fanns det ingen skog, utan jag stod utanför ett café. Det låg i Paris. Jag hade varit där igår med Pattie.. Jag gick in, i hopp om att någon som visste vad som hände mig skulle vara där. Jag kom in och såg Justin sitta vid ett bord. Jag suckade lättat och gick mot honom. Kanske allt bara varit en dröm? Jag satte mig ner på stolen, men han kollade inte på mig, och när jag försökte prata med honom svarade han inte. Han rörde bara runt i sin kaffe, och tog en tugga av en chokladboll då och då. Jag kände något kallt i mitt knä och jag ställde mig snabbt upp, bara för att se att Selena satt sig på min stol, och jag stod med benen i hennes ben. Jag försökte röra vid henne men min hand sjönk bara rakt igenom. Försökte mitt undermedvetna säga mig något. Jag såg hur dem tog varandras händer under bordet. OCh jag kände hur tårarna brände på min kind igen..

 Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp. Jag kollade runt om kring mig, och det enda jag såg var sjukhusmöbler, och massa slangar som gick in i mina armar och så såg jag Justin, som satt i en stil i ett hörn och sov. Jag kände återigen hur en tår brände på min kind. Jag kollade på klockan som satt på väggen och tickade ljudligt. Kvart över ett. Och att döma av mörkret så antog jag att det var natt. Hur länge hade han suttit här och väntat på att jag skulle vakna?? Jag reste mig upp och började gå, men ramlade snabbt ihop och alla apparater började genast pipa..

________________________________________________________________________________________________________

Så nu fick ni läsa lite om Nicole i hennes "dröm" eller vad man nu ska kalla det hahaha.. Ha det gött, lov snart oxå ju, jippiii!! Kommentera

-Så tror jag att du vill fixa - eller som jag hoppas - ta bort din sminkning. Jag log ett busigt leende mot henne i spegeln. Hon skrattade till mensvarade:

-Okej, jag ska. Sedan sköljde hon av ansiktet och torkade det sedan i handduken brevid handfatet. Sedan gick vi för att fråga Pattie och Scooter..

PATTIES PERSPEKTIV:

Jag låg i sängen och zappade mellan alla Tv-kanaler. En lätt knackning hördes från dörren,och eftersom jag inte orkade resa mig ropade jag istället "kom in!". Dörren öppnades och plötsligt stod Justin och Nicole, en riktigt trevlig tjej, som han borde hålla sig kvar vid..

-Är det okej om Nicole följer med på turnén nästa vecka, då hon har lov?? JAg såg på Justins min att detta verkligen var något han ville.

-Ifall det är vad ni vill. Sa jag och log mjukt. Jusitn omfamnade Nicole, eller Nicki som hon tydligen kallades, och började kyssa henne. 

-Gå in till ert rum istället. Sa jag snabbt och höll upp handen, då jag inte ville se det mer. Nicole rodnade, men drog med sig Justin ut igen..

-Hejdå. Sa dem i kör och innan jag hann svara hade dem stängt dörren efter sig. JAg suckade och satte mig upp i sängen. Jag skulle berätta för honom ikväll, efter middagen då jag kunde prata med honom själv..

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag rodnade och drog ut Justin ur hotellrummet. Och innan han stängde dörren ropade jag "hejdå" och började skratta när jag hörde att vi sagt det exakt samtidigt. Jag och Justin alltså. Vi gick in i vårt rum igen och jag stängde dörren efter att båda gått in. När jag vände mig om omfamnade Justin mig igen och jag flämtade till. HAn tryckte passionerat sina läppar mot mina och jag besvarade snabbt kyssen. Våra tungor möttes och det övergick snabbt till hångel. Han tryckte upp mig mot väggen och tog ett stadigt tag om min rumpa. Han kysste mig ner mot mitt nyckelben och sedan upp igen, och och sedan fortsatte vi mot sängen...

SCOOTERS PERSPEKTIV:

Jag visste att Pattie skulle berätta för Justin efter middagen, berätta det som alla andra redan visste. Han skulle antagligen sura, så som han alltid gör när det inte går som han vill. Jag knäppte skjortan och gick ner till lobbyn. Antagligen skulle jag vara sist, som vanligt.. MEn när jag kom ner var det ingen där. JAg gick upp och in till Kenny's rum, som låg brevid Justin och Nicoles, fast på andra sidan än var Patties låg. Jag knackade lätt och Kenny öppnade snabbt.

-Värst va du var uppklädd då. Sa han med ett flin på läpparna och jag gick in till hans hotellrum som han delade med några från crewet. 

-Ja, jag Trodde att alla skulle äta middag idag, vad hände?? Frågade jag irriterat.

-Haha, berättade ingen för dig?? Vi ska äta en och en halv timme senare istället. Nu skrattade han och jag märkte att ingen annan än han var i hotellrummet.

-Var är dem andra??

-Upptäcker staden, sa han och blinkade med ena ögat. JAg suckade och gick ut ur hotellrummet och började gå mot mitt eget...

JUSTINS PERSPEKTIV:

1½ TIMME SENARE:

Jag knöt slipsen och kände Nicoles armar runt min midja och jag log in i spegeln när hennes ansikte dör upp i spegeln brevid mitt. Hon hade på sig en svart klänning och höga klackar. Jag snurrade runt och kysste henne lätt på munnen och sedan började vi gå ner mot lobbyn, hand i hand. När vi kom fram stod alla där och väntade på oss. Jag kollade på Nicole, som redan rodnade.Mamma kom fram till mig och frågade om vi kunde prata medans dem andra kunde åka i förväg till restaurangen vi skulle äta på. Jag nickade och såg när Nicole och dem andra bakom mig när jag och mamma gick in i ett rum bakom receptionen.

-Jo, sa hon och tog ett djupt andetag.

-Vad är det mamma?? Frågade jag och började bli lite smått orolig.

-Du vetalla mina hemligheter, utom en. Jag rynkade på pannan..

-Vad är det förnågot??

-Jo ... började hon och precis när jag skulle få reda på vad det var kom Ryan inrusandes och skrek:

-Kom fort!! Det är Nicole!! Mina ögon spärrades upp och jag sprang efter honom..

________________________________________________________________________________________________________

Vad är det som Pattie försöker säga?? Och vad har hänt med Nicole?? Kommentera, om du gissar rätt får du en stoor lääänk!!

-Jag har saknat dig, fyllde han sedan i.

-Jag har saknat dig också. Mer än du anar.. Svarade jag på det.

-Jag tror jag vet hur det känns.. Sa han och placerade sin hand på min haka och lyfte upp mitt huvud så jag såg in i hans ögon. Sedan lutade han sig fram och våra läppar möttes. Sedan särades mina läppar och våra tungar möttes och kyssen övergick från kärlelsfull till passionerad...

JUSTINS PERSPEKTIV:

Det gick inte att beskriva känslan inom mig. Här stod jag med personen som jag älskade, ja älskade, omslingrade med varandra och med hennes andedräkt i min mun. Vi stod så en stund, och det enda jag kunde tänka på var hur jag kunnat klara mig utan henne i så lång tid. Och bara tanken på att vara ifrån henne igen grävde ett hål i mitt bröst. Jag bävade redan för när hon var tvungen att åka..

-När åker du?? Sa jag då, efter att motvilligt separerat hennes läppar från mina.-

-I övermorgon.. Sa hon och drog på munnen. Jag suckade tungt.

-Vet du hur långt det är kvar av turnen efetr det?? Frågade hon och lyfte på ögonbrynen.

-Två veckor till.. Det kom som en viskning och jag runkade ögonbrynen. Hon slingrade sig ur mitt grepp och började gå mot huvudrummet med säng och Tv och sånt. Hon satte sig ner på soffbordet och började knäppa med händerna. Jag gick fram till henne och lyfte upp hennes haka så hon såg in i mina ögon. Då såg jag att hon grät.

-Vadär det? Sa jag och satte migpå huk framför henne och tog tag i hennes händer. Hon kollade ner i sitt knä igen.

-Jag kommer inte klara det. Sa hon ochskakade på huvudet.

-Självklart kommer du klara det. Du har ju klarat det så här långt. Hon torkadebort tårarna med baksidan av handen, och hennes mascara smetades ut över hennes kind. Hon skakade på huvudet igen. Jag omfamnade henne och sa att allt skulle bli bra, och att vi säkert kunde träffas någon gång.. då fick jag en snilleblixt.

-Men vänta, har inte du lov nästa vecka?? Sa jag och log stort.

-mhm. Svarade hon i min tröja.

-Kan inte du följa med på turnén då?? Frågade jag och var stolt över min briljanta idé.

-Får jag det då?? Frågade hon och kollade nu uppoch in i mina ögon.

-Vi kan fråga nu direkt, men först. Sa jag och ledde henne in på toan.

-Så tror jag att du vill fixa - eller som jag hoppas - ta bort din sminkning. Jag log ett busigt leende mot henne i spegeln. Hon skrattade till mensvarade:

-Okej, jag ska. Sedan sköljde hon av ansiktet och torkade det sedan i handduken brevid handfatet. Sedan gick vi för att fråga Pattie och Scooter..

________________________________________________________________________________________________________

Kom på att jag skrev en kort igår också :D Yay!! Så nu fick ni en idag också :D Kommentera

-Vad håller ni på med här borta egentligen. JAg vände mig om och där stod Pattie. Även hon började skratta åt mig och kom t.o.m in och gjorde gimme-five med Justin, och sedan Kenny. Olikt henne, men hon försökte väl med allt bara för att göra Justin glad igen...

NICOLES PERSPEKTIV:

1½ VECKA SENARE:

Här stod jag, Nicole Andersen, i Paris, staden av kärlek och romanser.. Jag stod högst upp i eiffeltornet och kollade ut över staden. Justin skulle komma hit imorgon, för att ha konsert, så jag hade tänkt överraska honom med att vänta på honom på hotellet imorgon.. Jag hade varit så ledsen hela tiden sen han hade åkt, så i förgår hade mamma tagit fram en tur och retur biljett till Paris till mig och sagt "Justin kommer vara där.. Ring Scooter, han berättar mer". Sedan hade hon bara lämnat rummet och lämnat mig där. JAg hade självklart ryckt upp telefonen ur fickan och ringt Scooter direkt. Och han hade berättat på vilket hotell dem skulle bo på, och vilken tid dem skulle vara där. Jag hade hoppat runt i mitt hus, ringt runt till alla mina närmsta kompisar och gråtit. Nu, till skillnad från alla dem andra tårar som runnit nerför mina kinder under den senaste veckan, var det glädjetårar. Jag skulle få träffa Justin!! Självklart hade ju skoldagen innan jag skulle åka varit helt olidlig, då jag bara velat åka till flygplatsen och ta första bästa plan till Justin.. Jag tog ett djupt andetag. Jag vänd emig om och kände hur något kallt spred sig över min bröstkorg. 

-excusez-moi! Hörde jag hur en tjej sa och jag kollad eupp på den chokade tjejen, som inte såg ut att vara med än tio år gammal. 

-It's okay. Sa jag och jag kunde verkligen se hur lite hon förstod. Alltså ingenting.

-Ça ne fait rien, sa jag då istället. Och hon log och sprang sedan förbi mig och in i en mans famn. Antagligen hennes pappas. Jag kollade Jag suckade men ställde mig i kön till hissen ner. Jag måste nu ut och köpa någonting nytt. Då jag hade tänkt ha på mig den här imorgon när jag träffade Justin.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag gick av scenen efetr ett lyckat framträdande och gick in i min loge, bara för att slänga mig i soffan. Efter bara några minuter kom Scooter och Mama Jan in och sa att jag gjort bra ifrån mig.

-Var är mamma?? Frågade jag efter ett tag och kollad emig runt i rummet.

-Hon var tvungen att åka till Paris en dag i förväg för att fixa ett par saker bara. Sa Scooter och ryckte på axlarna.

-Jaha, okej. Sa jag och började undra på vad hon gjorde.

*  *  *

Jag gick och la mig i min säng och tog upp mobilen för att ringa till Nicole, då jag visste att detvar mitt på dagen hemma hos henne.

-Hallå?? Sa en nyvaken Nicole.

-Hej, nyvaken eller??

-Jaa, jag var lite trött bara, hur mycket är klockan hos dig förresten??

-Kväll. Sa jag och orkade inte kolla p klockan  för att se vad den var på pricken. Set enda jag visste just nu var att jag var riktigt trött.

-Aah, okej, men jag måste ha något att äta men vi se.. Hörs imorgon.

-Ah, hejdå. Sa jag och hörde hur det började pipa i luren. Vad dvar det hon hade börjat säga men sedan ångrat sig?? Jag hann inte undra särskilt länge då jag bara några minuter efteråt somnade in..

NÄSTA DAG:

-Vaaaknaa!! Hörde jag samtidigt som jag kände att någon kastade kuddar på mig.

-Haha, slutaa!! Skrattade jag fram pch öppnade ögonen. Där stod Kenny.

-Vi ska åka till flygplatsen om .. Började han och kollade på sitt armbandsur. .. 5 minuter. Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par byxor.

-Varför väckte ni mig inte?!? Halv skrek jag medans jag rusade runt i rummet och packade ihop allt jag slängt ut på golvet.

-Låt mig. Sa Kenny ochböjade plocka upp saker och lägga dem i mina väskor.

-Tack. Sa jag och drog av mig min sov-t-shirt och drog på mig en lila t-hirt med trycket "I'm with stupid" Som jag fått av Ryan änr jag träffat honom senast.

NICOLES PERSPEKTIV:

EN FLYGTUR SENARE:

Jag stod där i Justins hotellrum med en ros i min hand och med Pattie i hotellrummet brevid. Pattie som kommit hit en dag för dem andra för att hjälpa mig. Jag hörde hur någon stoppad ein en nyckel i låset och vred om. Sedan såg jag hur handtaget trycktes ner. Allt gick islowmotion. Precis som i en skräckfilm där monstret snart ska ta dig. Fast den här gången var det inte ett monster. Den här gången var det Justin, killen som jag var helt makalöst förälskad i. Jag log vid tanken om att det bara var ett par sekunder kvar tills jag fick se Justins ansikte på riktigt igen. Hans ögon, hans hår, och hans läppar... Dörren öppnades och där stod han. Han kollade rätt in i mina ögon och hans mun var halvt öppen. Jag sprang fram till honom. Inte så som jag planerat, men jag kund einte hålla mig längre. Jag bara Måste få röra vid honom igen. Veta att allt faktiskt var Sant och ingen Dröm..

-Heyy. Sa Justin och omfamnade mig. Jag kände hur han gosade in sig i mitt hår och jag log in i hans tröja.

-Jag har saknat dig, fyllde han sedan i.

-Jag har saknat dig också. Mer än du anar.. Svarade jag på det.

-Jag tror jag vet hur det känns.. Sa han och placerade sin hand på min haka och lyfte upp mitt huvud så jag såg in i hans ögon. Sedan lutade han sig fram och våra läppar möttes. Sedan särades mina läppar och våra tungar möttes och kyssen övergick från kärlelsfull till passionerad...

________________________________________________________________________________________________________

Tänkte att det inte var så spännande att få läsa om deras tid ifrån varandra så jag hoppade ju helt enkelt bara över den tiden.. Yay?? Kommentera 

-Det är en skräckfilm fast den är inte så läskig efter som Någon inte gillar läskiga filmer.. Sa Rebecca och puttade till Jennie på höften. Vi skrattade och jag hjälpte dem med att bära ut skålar, glas och lite godis, som Hannah redan hade hemma. Sedan satte vi oss ner i soffan och började kolla på filmen...

JUSTINS PERSPEKTIV:

Vi satt på en restaurang inne i stan och jag satt och pillad ei min mat, medans alla andra tjoade och hade sig runt om kring mig. Ingen hade frågat något om Nicole, och det är jag tacksam över, då jag antagligen bara hade blivit mer ledsen då. Jag satt ocg funderade på ett bus jag hade tänkt dra på Scooter senare när vi kom tillbaka till hotellet. Jag hade t.o.m kommit på en bra ursäkt för att kunna få åka tillbaka lite tidigare. 

-Jag klarar inte av det här mer.. Sa jag plötsligt och alla tystnade och kollade på mig.

-Vad menar du?? Frågade mamma och lät lite ängslig på rösten.

-jag har huvudvärk så jag åker tillbaka till hotellet. Svarade jag och kollade sedan på Kenny. Kommer du?? Frågade jag sedan.

-Självklart. Sa han och gick ifrån sin tallrik, där hälften av maten fortfarande låg kvar. Vi gick ut till bilen igen och vi satte oss i den och Kenny började köra mot hotellet. 

-Jo, det här är min plan.. Började jag, och jag såg på Kennys min att han inte fattade ett dugg om vad jag pratade om.

-Vad menar du?? Sa han efter ett tag, då han antagligen försökt komma på vad det var jag snackade om.

-Jag tänkte busa lite med Scooter.. Sa jag och höll upp ett par extra nycklar till hans hotellrum som jag tagit tidigare idag.. Jag lät dem dingla i min hand ett tag och väntade på en reaktion från Kenny.

Han suckade tungt och jag berättade om mitt vatten-mjöl bus för honom..

-Jo såhär tänkte jag, vi frågar i receptionen efter två hinkar och massa mjöl. Och sedan fyller viden ena hinken med mjöl, och den andra med iskallt vatten. Sedan gömmer vi oss i hans hotellrum tills han kommer och när han öppnar dörren slänger vi först vatten över honom, sedan slänger vi snabbt hinken med mjöl över honom också.. Nu log jag ett busigt leende, elr ja ... Jag hoppades att det såg busigt ut iaf.

Kenny suckade igen med gick sedan med på det.. Vi kom in i hotellet och började utföra våran plan...

SCOOTERS PERSPEKTIV:

-Okej, syns imorgon. Jag vinkade hejdå till Pattie och dem andra och började gå mot mitt rum. Jag rotade efter nyckeln i fickan och hittade den tillslut. JAg halade upp den och stoppade in den i nyckelhålet och vred om. Jag öppnade dörren och det första jag kände var att något iskallt - och blött - träffade mitt ansikte och resten av min kropp.

-Vaafaan!?! skrek jag rätt ut, men ångrade mig snabbt då jag kände hur yttligare något träffade min kropp och jag fick mjölsmak i munnen. Jag hörde Justin och Kennys skratt och jag torkade bort mjölet från ögonlocken med baksidan av ena handen, sedan öppnade jag ögonen. Det första jag såg var Jusitn och Kenny som vred sig av skratt på marken. Sedan såg jag två hinkar. Och till min förtjusning fanns det både lite vatten och mjöl kvar så jag slängde det på dem och dem reste sig snabbt upp. 

-Vad håller ni på med här borta egentligen. JAg vände mig om och där stod Pattie. Även hon började skratta åt mig och kom t.o.m in och gjorde gimme-five med Justin, och sedan Kenny. Olikt henne, men hon försökte väl med allt bara för att göra Justin glad igen...

________________________________________________________________________________________________________

Såå, nu fick ni er en till idag då.. Glada?? Kommentera