Cassie, som inte var så medveten om omvärlden, om det nu då inte gällde tonårs idoler - vilket det här faktiskt handlade om - Öppnade förvånat ögonen när hon hörde kändisens namn uttalas från en utav sina bästa vänner, och sken sedan upp i ett stort leende. "Haha, det ska bli kul att se honom igen, har ju inte sett honom sen, vad är det, sexan??" Frågade hon och syftade på dem åren då dem gått i samma klass. "nee, tror det är sjuan faktiskt." Svarade Jolena, som redan börjat rota runt i sin garderob för att hitta någonting som hon kunde ha på sig under kvällen.

  Cassie däremot visste redan vad hon skulle ha på sig. "Jag sticker bara hem en snabbis för att hämta sakerna jag ska ha på mig, är tillbaka om tjugo!!" Sa hon och rusade snabbt ut ur rummet, då hon visste att Rick snart skulle komma hem från sin dagliga joggingtur.

  Rick hörde hur dörren slängdes upp och Cassies tunga andetag. Han hörde hur Carina babblade på i andra änden av telefonen, men det enda han kunde koncentrera sig på just nu var Cassie. "Hör du mig??" Hörde han nu hur Carina sa i andra änden och han började snabbt mumla fram "Cassie kom precis hem, måste gå.." Men precis innan han hann trycka på röd lur utbrast Carina "Åh, det var flera dagar sedan jag pratade med henne, kan jag inte få prata med henne en liten snabbis?!?". Han suckade men ropade ändå på Cassie att mamma var i telefonen. Hon kom nerdunstandes nedför trappan - då deras lägenhet hade två våningar - i ett vitt pösigt linne, ett par svarta shorts och en jeans jacka.  "Hej mamma." Sa Cassie snabbt och började gå med snabba steg mot ytterdörren. Hennes mamma hade återigen räddat henne från ännu ett övergrepp från styvfadern. Och även den här gången var det utan att hon ens visste om det. I handen hade hon väskan, där hon hade proppat in kläder för morgondagen, tandborste och en sov t-shirt.

  Hon avslutade samtalet med ett kort "puss puss", och slängde sedan bort telefonen i fåtöljen i hallen för att sedan snabbt rusa ut ur huset. Än en gång räddad. Tänkte hon när hon sprang för sitt liv mot Jolenas hus bara ett fåtal kvarter bort.

  Jolena hörde hur dörren återigen öppnade och stängdes i den trånga hallen, för att sedan komma in i hennes rum, röd om kinderna och flåsandes. "Du var inte tvungen att springa vet du." Påpekade hon och fortsatte sedan med att säga "Vad tycker du då??" Och sedan snurra runt så att Cassie kunde inspektera hennes outfit, som bestod av ett par dip dye - shorts och ett vitt linne med en svart skinnjacka över. 

  "När ska man vara där förresten?" Frågade Cassie efter att dem sminkat sig för fest. Jolena slängde en snabb blick mot klockan som satt över hennes säng. "Om en kvart ungefär." Sa hon och kollade sedan förväntansfullt på Cassie. "Okej, då sticker vi typ om tjugo minuter, så är vi där om typ en halvtimme. Svarade Cassie och slängde ner sig i sängen samtidigt som tonerna till One Directions - Taken började spelas på Jolenas dator.

  "Now that you can't have me, you suddenly want me, now that I'm with somebody else, you tell me you love me" Började Jolena sjunga och Cassie var inte sen med att stämma in. "Who do you think you are, who do you think I am, you only love to see me breaking, you only want me when I'm taken, you don't really want my heart,no you just like to know you can, be still the one who gets it breaking, you only want me when I'm taken!!" Sjöng dem för full hals när refrängen sedan började spelas och dem båda började skratta hysteriskt åt deras röster som inte alls passade ihop. Cassie drömde sig bort och föreställde sig att Harry på något magiskt sätt också skulle på festen. Det var han som sjöng refrängen, och hon hade, ända sedan bandet var med i X-factor UK haft en oförglömlig förälskelse i honom.

  En kvart senare satt dem på bussen som skulle ta dem till Ryans lya. Såklart var dem tvungna att gå ett eller två kvarter, men det var definitivt bättre än att ta en taxi, som ingen av dem hade råd med.

  Mindre än en kvart senare stod dem båda två på dansgolvets mitt, som var i Ryans vardagsrum och dansade. Alla killar kollade imponerat på deras dans, som tagit år av träning för att få den helt perfekt, och precis så sexig som den nu var när dem stod där och dansade.

Nuuu måste jag verkligen skynda mig till bussen ;P

hehe, nu fick ni iaf ett kapitel idag ;)

Hann inte göra så att bilden nt syntes på youtube klippet .. 

Aja, det funkar ändå så, ha det!!

Joo, jag ska iväg med ett gäng kompisar och kolla på när en annan kompis spelar match.. Och sedan ska jag iväg till en annan kompis med ännu en annan kompis och äta middag, och sedan vara där hela kvällen ;o... Haha, mkt kompisar idag!! MEN kommer försöka få ihop ett så långt kapitel som möjligt innan jag drar iväg!! Ha det!!

"säg bara vem det är, du vet att jag hatar att vänta sådär." Sa Justin trött och kollade på sin vän. "okej då.. Hon heter Cassie, och hon är skolans utan tvekan snyggaste tjej, tyvärr så gå det massa rykten om att hon håller på med droger. Och att hon röker och dricker vet jag att hon gör, då jag själv - och massvis med andra för den delen - har sett det med egna ögon.." Justin tittade besviket ner i marken. Han hatade tjejer som dricker och sådant där. Själv hade han aldrig smakat på alkohol. Ja, om man inte räknade en och annan öl dådå...

Cassie stannade kvar i klassrummet efter sista lektionen för att prata med sin historielärare som var rasande på henne för hennes skolkande varje dag. "Hur kan du ha så bra betyg på prov, om du aldrig är med på lektionerna?!? Det funkar inte!!" Skrek hon och Cassie hoppade till, men svarade sedan självsäkert "Jag var ju med på lektionen idag eller hur??" Läraren blev ursinnig, men lät henne gå ut ur klassrummet, efter ett hot om att hon skulle ringa hennes föräldrar ikväll. Men Cassie visste att hennes mamma är i New York, och att Rick inte skulle bry sig särskilt mycket. Han skulle inte ens orka säga till hennes mamma. Allt han brydde sig om var sex. Cassie kom bara som en liten bonus med det här giftermålet. Hon släpade benen efter sig när hon sakta gick mot sitt skåp. Precis som hon fruktat stod Jolena där och rökte, och brydde sig inte det minsta om lärarna såg eller inte. Cassie suckade sedan gick hon fram dem sista metrarna till sitt skåp. 

  "Ricardo väntar med bilen utanför." Sa Jolena när hon fått syn på sin "bästa vän". Deras konversationer hade blivit mer och mer ytliga på sista tiden, och Cassie kände att hon knappt visste vem Jolena var längre. Hon hade förändrats så totalt sedan hon träffat Ricardo. Om hon bara inte hade fått syn på honom den där dagen på stan med klassen. Cassie hade länge velat sluta med allt droger och skit, men varenda gång hon kom hem till Rick igen och mötte dem hemska verkligheten, så orkade hon inte längre bry sig om konsekvenserna, och redan på kvällen brukade hon vara ute och festa. Hårt. En och annan kille brukade hon också hångla upp, och alla blev lika besvikna när hon sa att hon hade pojkvän, då dem gärna hade velat få en liten snabbis på den allmäna toaletten, eller ibland till och med på motellet på andra sidan gatan, där man hela tiden såg par vingla fram mot dem rostiga dörrarna, bara för att sedan hångla på utsidan istället.

  Ricardo stod utanför och suckade lättat när Jolena och Cassie kom ut ur skolbyggnaden, omringad av ett tiotal andra ungdomar.  Allt mer ofta hade Cassie börjat smyga ut genom ett fönster på baksidan, för att smyga till den där Johan som hon var med hela tiden, och han blev stolt över henne när han såg att hon gick mot honom, hand i hand med Jolena. Visst, hon såg inte särskilt glad ut, men det dör ändå.

  "Hej hej!" Ropade hon när dem kommit närmare honom och kramade sedan om honom. Alla tre satte dem sig i den gamla bilen, och började sedan åka mot Ricardos skruttiga en rums lägenhet bara några hundra meter från stan. 

  Dem kom fram efter bara fem minuter i bilen. Cassie hoppade ut ur bilen och kunde äntligen pusta ut, då hon alltid var otroligt rädd när del gällde att åka bilar. Och speciellt gamla bilar. Cassie slog vant in koden till Ricardos port och slängde sedan upp dörren med ett enkelt litet knyck med handen. Jolena kollade avundsjukt på henne med stora ögon. Hon önskade att hon också kunde göra så, då hon var tvungen att trycka med båda händerna för att få upp den tunga gnisslande dörren.

  Cassie och dem andra sprang snabbt uppför trappan till Ricardos lägenhet som låg högst upp i höghuset, som oturligt nog inte hade någon hiss, utan bara en smal spiral trappa som gick längst upp. Även Ricardos dörr öppnade Cassie enkelt, då den för tillfället var upplåst, och fick plötsligt en chock, när hon såg att han målat om nästan hela lägenheten med mörka, dystra färger. Något som inte alls speglade någon av deras personligheter, då alla tre var väldigt färgglada personer. Visst, dem hade också alla tre ett mörkt förflutet, med svåra uppväxter m.m men ändå så var alla tre väldigt glada personer, dels för att dem inte ville att folk skulle veta vad dem egentligen kände, dels för att dem helt enkelt var födda sådana. 

  Cassie och Jolena hörde hur någon sjöng i köket - okej, alla tre hörde det, men Ricardo var ju den ende som visste vem det var - och dem kollade chockat på varandra, för att sedan kolla bak på Ricardo, som visade med ena handen att dem själva kunde gå och kolla efter. 

  Båda två fick en chock när dem såg en emo-tjej stå i köket och måla det mörk-lila. "Oj, hej, jag hörde inte att ni kommit." Sa hon och log mjukt mot henne. "Och, vem är du??" Snäste Jolena fram, då det sakta gick uppför henne att det kanske är hans nya flickvän, och hennes farhågor förverkligades när hon med glad röst svarade "Har han inte berättat??" Började hon och kollade skumt på Ricardo som nervöst drog på munnen. Olikt honom att göra så. Innan hon fortsatte. "Jag är Ricardos nya flickvän, eller ja, nu är det ju sambo!!" Hon verkligen sprudlade av glädje när hon berättade det för de två ännu ganska unga flickorna hon såg framför sig. "Jag heter Julia förresten." Lade hon sedan till innan hon - till Jolenas förskräckelse - kastade sig i Ricardos famn, och dem utdelade ett extremt passionerat hånglande framför Cassie och Jolena, som bara stod där och kollade chockat på, innan Ricardo föste ut dem ur lägenheten, för att gå vidare till sovrummet.

  Innan dem två vännerna hunnit skynda ut ur lägenheten hörde dem dem höga stönen och skriken från sovrummet och dem slängde snabbt igen dörren till lägenheten, innan dem skyndade ut på gatan igen. Och Cassie kunde inte undgå att tänka om det här var den ultra-viktiga saken som Ricardo så gärna hade velat säga till dem.

  Tjugo minuter senare slängde Jolena snabbt igen dörren till sitt rum i det mörka huset bakom henne och Cassie. "Skit i honom, du är väst såå mycket bättre!" Sa Cassie efter att dem satt sig i sängen, men trots dem snälla orden kunde inte Jolena fatta att Ricardo hade en flickvän. Det var så inte honom. Han var ju playern. Och det kunde Jolena stå ut med, men att dagligen behöva se det fula trynet på tjejen han "älskade". 

/ / C a s s i e / /

  Jolena sken plötsligt upp efter tjugo minuters deppande. "Det är en sak jag glömt berätta för dig!! Du vet den där Ryan Bu .. Bu .. Bu.." Började hon men kom verkligen inte på efternamnet. "Butler??" Frågade Cassie och Jolena nickade uppspelt mot henne. "Ja, han ska ha fest ikväll för att Justin Bieber kommit tillbaka till Stratford för en tid, och han har bjudit in oss!!". Cassie, som inte var så medveten om omvärlden, om det nu då inte gällde tonårs idoler - vilket det här faktiskt handlade om - Öppnade förvånat ögonen när hon hörde kändisens namn uttalas från en utav sina bästa vänner, och sken sedan upp i ett stort leende. "Haha, det ska bli kul att se honom igen, har ju inte sett honom sen, vad är det, sexan??" Frågade hon och syftade på dem åren då dem gått i samma klass. "nee, tror det är sjuan faktiskt." Svarade Jolena, som redan börjat rota runt i sin garderob för att hitta någonting som hon kunde ha på sig under kvällen.

Andra kapitlet nu då ;)!! hehe, har typ börjat lyssna skit mkt på

One Direction, så deras låtar går på repeat hemma hos mig nu.. haha..

Aja, ha det!!

  Cassie suckade tungt när Ivanna - tjejen som sitter bakom henne på alla lektioner - började kasta sudd på henne, som vanligt. Hon vände sig snabbt om. "Vad fan är ditt problem?!" Röt hon och hela klassen hoppade till, fast ingen sa något, då hon alltid var så här. Ivanna gav henne bara ett elakt flin innan hon - utav läraren - blev utskickad från klassrumet. Dan hade bara börjat och Cassie var redan trött på skolan, och längtade massivt till hon kunde komma hem till Johan, som tyvärr var sjuk idag.

  Åter igen kände hon hur något träffat hennes bakhuvud, men precis innan hon skulle börja skrika på den som kastat, såg hon att det var en ihopskrynklad papper bit. Hon kollade sig förvirrat runt i klassrummet och fick  snabbt syn på Jolena som flinade mot henne. Hon tog upp lappen och började så smått läsa på den.'

  Ska du med till Ricardo på lunchen eller?? Det är ändå fisk så man kommer ändå inte äta något. Cassie kladdade snabbt fram ett svar på baksidan av papperet där det stod Ska hem till Johan. Hon kastade iväg papperet och såg besvikelsen i Jolenas ögon när hon långsamt läste igenom texten. Hon drog på munnen, skrynklade sedan ihop papperet och kastade iväg den mot papperskorgen, och prickade, precis som vanligt.

  Jolena kunde verkligen inte fatta vad det var med den där jävla bögen Johan, det var väl mycket roligare att vara hos Ricardo, den snygge killen hon har haft en crush på sedan förstag gången hon såg honom nere på stan. Hon hade genast gått fram till honom, tolv år gammal, och frågat om han kunde följa med henne till skolan igen, då hon tappat bort sin klass. Vilket på den tiden faktiskt varit sant. På den tiden var allt hon sa sant. Nu var ingenting hon sa sant. Hon ljög för allt och alla, och hon hade blivit riktigt bra på det med tiden, det var därför hon fortsatte, och utav Ricardos peppande ord, som han hela tiden viskade henne i örat när han krmaade om henne efter att hon ljugit för en polis, med lögndetektor, och lyckats. Det var då, och endast då, som hon kände sig riktigt stolt.

  Klockan ringde äntligen ut efter den tredje lektionen och alla eleverna rusade ut ur klassrummet. Cassie och Jolena möttes utanför Cassies skåp och pratade ett tag, innan dem srog iväg till dem olika ställena. Cassie log lite smått mot Jolenas många skämt, som med tiden blivit allt mer flummiga  och tråkiga, men i själva verket hade hon bara velat springa iväg til Johan, och blev otroligt lättad när hon fick det.

  Cassie hoppade på bussen - som gick var tionde minut - som åkte förbi Johans hus. Hon hoppade av vid andra hållplatsen, och började springa mot hans hus. Hon sket i attknacka utan slet bara upp dörren för att ropa "Johan, jag är här nu!!" Hon hörde genast steg i trappan och Johans bekymrade ansikte dök upp framför henne. "vad gör du här??" Sa han med spydig attityd och Cassie ryggade snabbt tillbaka. "Vad menar du? Jag brukar ju komma hit varje dag eller??" Frågade hon med nu lite darrande röst. "Ja, men jag har fan inte tid för dig idag!" var det hårda ordet hon fick tillbaka, innan han föste ut henne ur huset och stängde dörren bakom henne.

 Hon stod utanför den där dörren i säkert tjugo minuter, jundra procent säker att han snart skulle slita upp dörren och säga förlåt. Men det hände aldrig. Så med tunga och släpande steg började hon gå mot skolan igen. 

  Ricardo stod utanför skolan med armarna i kors när hon kom tillbaka. Klockan hade ringt in för länge sedan och det var endast dem två utanför. "varför kom du inte?" Frågade Ricardo bryskt när hon kommit nära nog för att höra honom. "Oj, jag visste inte att jag var tvungen att vara hon dig hela tiden?!" Sa hon spydigt tillbaka, fortfarande chockad efter incidenten med Johan. "Ehm, jag trodde vi sa igår kväll att ni skulle komma till mig på lunchen idag?? Jag har faktiskt något viktigt att berätta." Han kollade på henne precis som om hon var en liten bebis som inte förstod någonting. "Ehm, jag var helt full och nerdrogad igår kväll?? Tror du verkligen jag kommer ihåg någonting då?" Frågade Cassie och nu var det hennes tur att kolla på honom som om han inte förstod ett skit. Han suckade och kollade bort. "Kom bara till mig efter skolan, okej??" Sa han efter ett tags pinsam tystnad och kramade sedan om henne, för att sedan gå bort mot sin gamla skruttiga Volvo, som definitivt hade rostat dem senaste åren. Cassie stod och kollade efter bilen där den åkte iväg på gatan, innan hon gick in i skolbyggnaden igen.

  Cassie steg in i klassrummet och alla kollade instinktivt upp på henne när hon ryckte upp dörren. Lärararen, som slumrat till på sin stol framme vid tavlan ryckte till av det höga ljudet, och kollade sedan surt på mig. "Och var har du varit unga dam??" Frågade hon och kollade surt på Cassie. "Skulle hem och hämta en bok jag glömt, och sedan missade jag bussen, så jag fick gå tillbaka till skolan." Sa Cassie lugnt och ryckte på axlarna. Även hon hade blivit riktigt bra på att ljuga. Så bra så att hon lätt kunde smita ut ur situationer i skolan som hade fått andra elever att bli skickade till rektorn, som var ett riktigt monster. 

  Justin ur sina dagdrömmar av att Ryan ropade på honom. "Jag är i köket!" ropade han och strax såg han hur hans bästa vän svängde in i det luftiga köket. "Tänkte fira att du kommit hem med en liten fest ikväll" Log han mot Justin och han kollade misstänksamt till baka på honom. "liten?" frågade han skeptiskt då förra gången han hade haft fest för honom bjudit in i princip hela skolan till sin lya. "Okej, jag har bjudit in min klass, några vänner från andra klasser och bad dem pålitliga av dem att ta med sig ett gäng kompisar" Log han mot honom och Justin drog lite lätt på munnen. "kommer det komma några snygga tjejer då??". Han hade varit singel alldeles för länge nu, och han tyckte att det var dags att hitta någon ny. "Självklart. Av dem jag vet kommer finns ju Klara, Linda, Melissa, Amelia och sist men absolut inte minst.." Började han och kollade spänt på Justin innan han sa vem det var. "säg bara vem det är, du vet att jag hatar att vänta sådär." Sa Justin trött och kollade på sin vän. "okej då.. Hon heter Cassie, och hon är skolans utan tvekan snyggaste tjej, tyvärr så gå det massa rykten om att hon håller på med droger. Och att hon röker och dricker vet jag att hon gör, då jag själv - och massvis med andra för den delen - har sett det med egna ögon.." Justin tittade besviket ner i marken. Han hatade tjejer som dricker och sådant där. Själv hade han aldrig smakat på alkohol. Ja, om man inte räknade en och annan öl dådå...

Sådär!! Har ju helt ändrat skrivarsätt nu, då jag skriver konversationer

annorlunda, och  skriver i tredje person och sånt.. Hoppas ni gillade kapitlet iaf!!

Kommentera kapitlet, det betyder mkt..

Cassie Miller är en sjuttonårig tjej som går andra året på gymnasiumet. Hon har sedan tolv års ålder varit ett problembarn och hon är även med i ett gäng som leds av Ricardo. En snygg kille från Mexico som är 25 år gammal. Han har sina kontakter, som han hela tiden köper droger av. Alla dem andra i gänget behöver aldrig betala för drogerna dem får, men hon antar att en dag, skulle dem behöva betala igen. På något sätt. Förutom Cassie och Ricardo är även Jolena med i gänget. Hon och Cassie har avrit bästisar sedan barnsben, och Cassie gick med i gänget strax efter Jolena. Killarna i deras skola anser att Cassie är den utan tvekan snyggaste tjejen på hela skolan. Alla trånar efter henne där hon går i korridorerna. Men hon är inte intresserad av någon kille, och säger därför att hon redan har en kille. Som bor i Nederländerna. 

  Cassie verkar alltid vara så självsäker, men inom henne är det total kaos. Det har det varit ända sedan hennes mamma gifte sig med det där äcklet, som utnjyttjar henne sexuellt när hennes mamma är borta, och det har han gjort ända sedan hennes tolfte födelsedag. Han hotar hela tiden med att om hon säger något till någon, så kommer han inte bara döda henne, utan hennes mamma också. Dem hoten har gjort att hon inte vågat berätta för någon. 

  Ända sedan hennes trettonde födelsedag har hon varit med i gänget, och hon började inte mycket senare inte bara att dricka och röka utan hon började även att ta droger. Anledningen till att hon började med droger och att dricka var egentligen inte att hon gick med i gänget, utan att hon så mycket som möjligt inte ville vara medveten om vad som hände när hon var ensam hemma med Rick, som tog hennes oskuld. Men om man inte räknar med Rick, hennes äckliga styvfar så är hon oskuld. 

  Förutom Jolena så är hon även med Johan i skolan. Han är bög, och han har alltid högsta betyg. I allt. Han är den enda äkta vännen hon har, och dem har varit vänner hela livet. Han har hjälpt henne igenom mycket, till exempel när hennes pappa dog när hon var sju, och när utnjyttjandet från styvfadern började, fast när han började hota henne med saker så sa hon till Johan att han hade slutat med det. 

  Hon brukar sova hos Ricardo eller Johan, då hennes mamma ofta är borta i New York på affärsresor. Fast han brukar mest vara ute och festa, och oftast brukar hon hänga med, men han brukar alltid försvinna iväg till ett hotellrum med någon korkad blondin som han har raggat upp...

Namn: Cassie Miller

Ålder: 17 år

Vänner: Gänget (Jolena och Ricardo) och Johan.

Familj: Mamma Carina, styvfadern Rick. Hennes pappa dog när hon var sju.

Cassie kommer spelas av både Emma Roberts och Dianna Agron..

( E m m a  R o b e r t s  / /  D i a n n a  A g r o n

När det är rörliga bilder och sådant så kommer det ibland vara på ngn annan tjej/kille, men då kmr jag skriva under vem det är och så.. Hoppas det är ok!!

UPDATERING: Råkade spara prologen i utkast istället för att publicera den igår... Hehe, hoppas det går bra ändå!! Börjar även på första kapitlet nu!! Ha det så länge!!

Jag gillade fotot och kollade sedan in på min egen profilbild, där en kompis skrivit hur gulliga vi var. Jag gillade snabbt kommentaren innan jag stängde ner sidan och gick ner till kalaset.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Nicoline kom ner för trappan precis när jag tagit fram fotoalbumet på henne. När hon såg att jag hade den i handen - och att alla stod runt om mig och ville se - blängde hon surt på mig och jag log mot henne och visade sedan att hon skulle komma hit. Först var det en bild på henne som liten, men desto längre vi kom i albumet desto äldre blev hon. 

Det fanns även tonvis med foton på henne och mig på olika galor, och sedan massor med kort på oss på konserter, och sen fanns det även en massa foton på Nicole och mig, som Nicoline själv hade satt dit. Jag log vid tanken av att hon - även om hon aldrig riktigt träffat henne - älskade henne. Precis som jag gör. Visst, jag hade gått vidare, och för några år sedan hade jag börjat med att dejta igen, men ingen kunde mäta sig med Nicole. 

-Kan vi inte äta nu?? Frågade Lina och alla började skratta. 

-Okej, kom här med mig!! Sa pappa och alla följde med honom ut i trädgården där han bukat upp med två långbord, och namnlappar var förstås utsatta. Jag letade snabbt upp min. Jag satt brevid Nicoline. Och på andra sidan om henne satt Nick. En väldigt schysst grabb faktiskt, fast å andra sidan, vem vill att ens dotter ska dejta någon coll snubbe från skolan, som säkert tar hennes oskuld efterbara någon vecka. Jag hade försökt ha blommor och bin-samtalet med henne en gång, men hon hade bara hållt för öronen och rusat ut ur rummet skrikandes "lalala". Inte så lyckat om du frågar mig. Istället för att äta, som hon föreslagit, sprang Lina bort mot studsmattan, tätt följt av sin tvillingsyster, och efetr dem kom Nicoline och Nick springandes. Nicoline kastade sig ut på studsmattan, och Nick var inte långt efetr. Han landade på henne och pussade henne på kinden. Och mamma var som vanligt inte sen med att ta kort på det hela. 

-Den kommer rätt upp på twitter!! Skrek hon och Nicoline skrattade till. Hon älskade - och har alltid gjort det - rampljuset, och såg alltid till att hon var kvällens stjärna. Även om det var någon annans födelsedag. 

  Jag skrattade till av tanken och satte mig sedan vid bordet, där pappa ställt upp revbensspjäll, kotletter och massvis med oclika köttsorter och högg in igen.

-Ska man inte vänta tills födelsedagsbarnet sagt vardågod, pappa?? Skrek Nicoline från studsmattan och alla skrattade till medans jag långsamt la ner köttbitenpå tallriken igen. Jag suckade, och väntade spänt på att "födelsedagsbarnet" skulle säga varsågod..

___________________________________________________________________________________________________

Sådäär!! Say you love me är härmed officiellt avslutad!! Hoppas ni inte blev alltför besvikna på slutet.. Men alla historier kan jusom sagt inte sluta lyckliga... Prologen till nästa novell kommer snart, ska bara fixa till den lite så den blir bra ;)

Men Nicoline i famnen gick jag ut genom dem stora portarna, och jag bländades snabbt av ljuset, inte bara från solen utan även av alla kameror som knäpptes av där vi gick ut ur kyrkan. Herre gud, hade dem ingen sälvrespekt eller? Jag skyndade bort mot limosinen, vilken Justin precis hadegått in i, och Kenny höll vänligt upp dörren för mig. Sedan åkte vi bort mot lokalen där middagen skulle hållas...

NICOLINES PERSPEKTIV:

-Pappa!! Vad håller du på med där inne egentligen?!? Ropade jag och bankade flera gånger på badrumsdörren.

-Jaja, vänta lite bara.. Ropade han sedan tillbaka. Jag suckade tungt. Jag behövde ju också göra i ordning mig ju!!

  Idag fyller jag femton år. Och idag var det även femton år sedan mamma dog. Jag vet att det tagit hårt på pappa varenda födelsedag, men det börjar bli bättre. Vi var hemma hos min farfar i Atlanta. Även min halvkusin på min pappas sida var där. Han heter Jack, och är Jazmyns son. Jag hade även två kusiner på mammas sida, Linda och Lina. Dem var Melissas barn. Och dem var även tvillngar. Lina och Lindas pappa var Chaz, vilket jag tyckte var kul, då det är en av min pappas bästa vänner. Hela släkten var här för att fira min födelsedag. Även Hannah och Lucy, som hade hjälpt pappa uppfostra mig. 

  Jag hörde hur han snöt sig inne på toan, sedan vreds låset om och pappa kom ut från den enda toaletten hemma hos Jeremy. Han log mot mig,innan han gick mot gästrummet där Jazmyn redan var och sminkade sig, då hon inte orkat vänta på att badrummet skulle bli ledigt. Det var bara jag,pappa och Pattie som bodde hos Jeremy, och så Jazmyn, Jaxon och deras familjer förstås. Dem andra - som bestod av Ellen, Jasper, Melissa, Linda, Lina, Hannah, Lucy, Ryan, Chaz, Nolan, Mitch och min bästa vän och även pojkvän, Nick - bodde på ett hotell i närheten - fast inte dem som bodde i Stratford förstås - och anledningen till att Nick inte bodde hemma hos Jeremy var för att pappa sagt åt honom att han inte fick, då han antagligen var orolig för att vi skulle ha sex, fast egentligen hade han inte behövt oroa sig, då jag fortfarande var oskuld, och jag var inte redo än..

  Jag gick in i badrummet med min neccesär i handen. Jag hade duschat imorse så nu skulle jag bara sminka mig och bytaom till klänningen som hängde i en galge på en krok inne i badrummet. Jag sällde ner neccesären på handfatet och låste dörren om mig, sedan började jag sminka mig med eyeliner, ögonskugga, mascara och massor med läppstift. Jag vet att pappa hatar det, och han säger hela tiden att "jag är finare utan smink" men det säger ju alla föräldrar.. Menmen, vad ska man göra åt det lixom?? Jag smetade på lite extra läppstift innan jag tog av mig min pyamas och ersatte den med klänningen. Den såg faktiskt snyggare ut nu, än den gjort i affären, vilket inte var så vanligt för mig, då kläder inte brukar passa på mig. Pappa säger att det var samma sak för mamma, och att det är samma sak för mormor också, så jag antar att det går i släkten eller något.

( o u t f i t / s m i n k / h å r )   

Jag gick ut ur badrummet och började gå mot gästrummet för att lämna väskan. Halvägs dit känner jag hur någon kramar om mig bakifrån.

-Grattis på födelsedagen gumman. Sa Nick in i mitt hår och jag vände mig om för att kyssa honom. Våra läppar möttes och han smakade som vanligt någon blandninge mella saltvatten och jordgubbar.

-Herregud vad dem ska hålla på.. Hörde jag pappa mumla när han gick förbi oss och jag kunde inte hålla mig för skratt.

-Jag går ner till dem andra mså länge. Sa han efter min skrattattack och kysste mig sedan hejdå, innan han begav sig nerför trappan. Jag gick in i gästrummet och slängde ner neccesären i min väska, sedan sjönk jag ner i sängen jag sov i och tog upp min nya iPhone, som jag fått av pappa i morse när jag vaknat. JAg gick in på facebook. Istället för att gilla alla inlägg i min logg där folk grattat mig skrev jag istället en status där det stod "Tack för alla gratulationer, det betyder mycket". Sedan såg jag att jag hade blivit taggad i Nicks profilbild. Jag tryckte upp fotot och började skratta. Det var ett foto på mig och Nick en gång när jag haft en av hans kepsar på mig och lekt cool.. Jag gillade fotot och kollade sedan in på min egen profilbild, där en kompis skrivit hur gulliga vi var. Jag gillade snabbt kommentaren innan jag stängde ner sidan ch gick ner till kalaset.

( N i c k 's  p r o f i l b i l d / N i c o l i n e 's  p r o f i l b i l d )

__________________________________________________________________________________________________

Nästa epilogdel kmr imorgon tror jag ;) har kommit på värsta bra idé till nästa novell... Hur den är får ni se imorgon... Kommentera

Det fanns även ett fotoalbum som var fullt med foton av oss, och på framsidan stod det "our time together". Hela den natten hade jag kollat igenom alla kort, och jag hade till och med hunnit läsa igenom hela dagboken. Mina och Nicoles förädrar hade tagit hem Nicoline, så att jag kunde få lite tid att tänka igenom allting.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag satt mellan Pattie och Ellen och grät, likaså gjorde alla andra. Prästen höll ett tal längst fram i kyrkan och sa vilken fantastisk människa Nicole har varit, precis som om han känt henne. Ryan dunkade mig tröstandes i ryggen från där han satt på raden bakom mig. Även han grät, och stämngen var allmänt dålig i kyrkan. Utanför stod paparazzin och väntade. Hade dem ingen respekt för andra människor eller?? Någon hade dött och det enda dem brydde sig om var att få en bra bild där jag grät. 

-Det kommer bli bra gubben, det kommer bli bra.. Mumlade mamma i mitt öra och kramade om mig när det var dags att gå fram och säga adjö till henne. Jag reste mig upp först och gick fram till den öppna kistan, som hon hade skrivit atthon ville ha. Hon såg så vacker ut där hon låg i sina rosa-vita kläder. 

-Jag älskar dig, och kommer alltid att ögra det... Viskadejag lågt och smekte försiktigt hennes kind. Mamma kom fram och la en vit ros på den delen av kistan som var stängd, sedan sa hon ett par snälla ord samtidigt som hon tog min hand. Vi gick bort till våra platser igen, medans Nicoles familj gick fram. Sedan var det Hannah och Lucys tur. Lucy grät så mycket att hon inte kunde få fram mer ord än "jag älskar dig" innan hon var tvungen att sätta sig ner, och hon började hulka på golvet. Jag var tvungen att kolla bort, jag klarade inte av mer smärta just nu.

HANNAHS PERSPEKTIV:

Lucy började hulka på golvet och jag hjälpte henne upp igen. Yvonne hjälpte henne gråtandes bort mot deras platser medans jag stod kvar och smågrät. Jag la min stora bukett på fotdelen som var stängd och smekte henne sedan över kinden. Hon såg på något sätt glad ut där hon låg. Nicoline började gråta i Justins famn och han började långsamt vagga henne. Dem hade varit en sådan gullig liten familj. Om bara Nicole hade levt. Jag gick och satte mig på min plats igen och ceremonin började lida mot sitt slut. Jusitn kom fram till mig innan vi skulle gå ut och vissa av oss vidare mot middagen vi skulle äta efteråt - dit bara dem som stod henne närmast var bjudna - och lämnade över Nicoline till mig. 

-Du får gå bakom mig och Kenny och framför Jonas med henne, så hon inte blir skadad.

Ja, ni tror rätt. Justin hade redan anställt en livvakt till Nicoline, så hon inte skulle bli skadad. Dagen till ära hade hon på sig en grå tröja med blommor på. Nicole hade köpt den till henne på en närshop så hon visste vad hon skulle ha på sig. Men Nicoline i famnen gick jag ut genom dem stora portarna, och jag bländades snabbt av ljuset, inte bara från solen utan även av alla kameror som knäpptes av där vi gick ut ur kyrkan. Herre gud, hade dem ingen sälvrespekt eller? Jag skyndade bort mot limosinen, vilken Justin precis hadegått in i, och Kenny höll vänligt upp dörren för mig. Sedan åkte vi bort mot lokalen där middagen skulle hållas...

__________________________________________________________________________________________________

Sista kapitlet avslutat nudå!! Kanske lite konstigt slut på begravningen, men tänkte att allt förklaras ju mer sedan i epilogerna... Dem kommer nog ikväll förresten.. Ha det!!