"Cassie, vad gör du här?" den luriga rösten uppenbarade sig och jag vände sig snabbt om. "Lämna mig ifred!" skrek jag, och Rick höjde ena ögonbrynet, innan han började gå emot mih. Jag bakcade, men benen ville inte bära mig längre, och jag ramlade ihop på gatan. Rick kom snart och lyfte upp mig, men han placerade även ena handen över mitt bröst, och slet med ens av mina shorts. Han börjae fiffla med sin gylf, och fick -tyvärr - snabbt upp det. Han slet av mig även mina trosor, och tryckte upp mig mot en vägg i närheten där vi redan stod. Han trängde snabbt in i mig, och till min förskräckelse ville jag it´nte vakna ur drömmen, som jag så gärna ville. Smärtan var så verklig, och jag slog till honom rätt över käften. Vrålandes släppte han taget om mig, och jag sprang allt jag hade ifrån honom, med bara en BH och ett vitt - nu genomskinligt - linne på mig. Och hur fan skulle det här gå??

*

  Paparazzis dök upp bakom buskarna och tog kort på mig som galningar. Förstasidestoff definitivt. Jag kan redan föreställa mig rubrikerna. "Justin Bieber nya flickvän egentligen en slampa?" eller "Cassie Miller flyr från verkligheten?" Jag sprang fortare, och kom snart frma till ett stort vitt hus, med glasväggar på en hel sida av huset. Jag såg två pojkar sitta och spela tv-spel, och jag knackade på rutan. Dem kollade genast upp, och deras munnar öppnades lika snabbt som dem vänt på huvudena. Den ena pojken, som nog bara var tio eller så kom och öppnade en dörr brevid mig, och jag kom in i det varma huset. "Skulle jag kunna få låna några kläder?" killen nickade, och ledde in mig i ett litet rum. HAn rotade fram några kläder i garderoben. Men när han vände sig om var han inte en liten pojke längre. Han var Rick.

  Hon vaknade flåsandes, och hade inte märkt att hon börjat gråta. Justin satt på sängkanten brevid henne och kollade oroligt på henne. "Mardröm" snyftade hon fram, och slängde sig in i hans famn. Där var hon säker, tills vidare i alla fall. "Jag förstod det" viskade Justin tätt inpå hennes hjässa. 

  "Du var med i den" sa hon lågt när hon lugnat ner sig aninngen. "Du får det att låta som om det var något dåligt?" sa han ohch on nickade. Hon kände hur han spände sig, och hon ångrade sig genast att hon sagt något. "Vi hade precis gjort det, men du bara skrek åt mig, sa att du var värd så mycket bättre, och att jag var värsta slampan" orden kom ut som låga mumlande ljud, men Justin uppfattade dem ändå, för han sa snabbt "Jag kommer aldrig skrika åt dig, kalla dig slampa, och jag är inte värd mer än dig, däremot är du värd mer än mig" 

  Justin gosade in sig i hennes hår, och hon log bekymrat. "Någon gång kommer du skrika åt mig, någon gång kommer du kalla mig för slampa. Det är bara så det är, och det händer i varenda jävla relation" Justin ryckte till när hon svor,och hon undrade hur sträng Pattie egentligen var.

  "Och du är faktisktvärd mycket mer än mig. Jag menar, jag är bara jag, och du är du" Sa hon, och Justin fnös. "Okej, jag är jag, men du är Cassie Miller, en helt otroligt vacker, smart och underbar person, som helt enkelt bara gjorde fel val i livet" Hon log svagt, och vände på sig där hon var i Jsutins famn, och kollade Jsutin djupt in i ögonen. Han log sexigt, så som bara han kunde,och hon bet sig löst i läppen.

  "Why so sexy?" sa Justin och kupade sin ena hand försiktigt runt hennes kind, innan han mjukt kysste henne, och deras läppar började massera varandras.  Hans händer smekte hennes kropp, och hon gav ifrån sig ett högt stön. Sedan knackade det på dörren, och dem båda suckade. Vem ville något klockan.. Hon kollade snabbt på klockan. åtta på morgonen?? Redan?? Hon suckade, och skulle precis resa sig upp för att gå och öppna, när Jsutin lätt tryckte ner henne i sängen igen, och sa att han kunde ta det.

  "Vad gör du här?" Justins chockade röst fick henne att rynka på ögonbrynen, och hon reste på sig för att gå och kolla vem det var. "Vem är det här?" en tjej, troligen i hennes egen ålder, stod med armarna i kors och studerade henne från topp till tå, och hon fnös. "Vem är du?" kontrade hon, och la även hon armarna i kors.

  "Sofia, och vem är du??" "Jag råkar vara Justins flickvän förstår du" sa hon, och hon såg hur tjejen-som-tydligen-hette-Sofia kollade besviket på Justin. "Är det sant?" frågade hon och Justin svalde ljudligt. "Ehmm, joo, alltså" började han och hon himlade med ögonen. "JA det är det, så hur fan känner du Justin?" frågade hon och Sofia såg plötsligt mycket mer självsäker ut än hon gjort för några sekunder sedan.

  "Jo, du förstår, jag och Justin, har känt varandra i typ två år nu, och har varit jättebra vänner hela tiden" sa Sofia, och hon kollade på Justin för att få bekräftelse, och han nickade sakta. "Så vad gör du här då?" sa hon och försökte vara artig, trots att allt hon ville göra var att ge henne en stor fet smäll på käften på grund av sättet hon kollade på Justin på. Det var solklart att hon ville vara mer än vänner med honom.

  "Jag tänkte fråga om Justin ville äta en snabb frukost med mig, men jag förstår att ni har annat för er" sa Sofia och lade huvudet på sne. "Ja, faktiskt så har vi det" "Men det kan vi ju lika gärna göra senare, blir Starbucks bra?" avbröt Justin henne med, och hon blängde surt på honom, innan hon nickade lätt, och gick tillbaka till sovrummet för att byta om, och Jsutin följde tätt efter henne.

  "Hon möter oss där om en halvtimme" sa Justin, men hon sket i att svara honom. "Är du sur på mig?" frågade Justin sedan och hon spann runt för att kunna kolla honom djupt in i ögonen. "Men vad tror du?? vi kan lika gärna göra det senare, precis som om man bara behöver knäppa med fingrarna för att få ett perfekt ögonblick" sa hon, och använde sin mest nasala röst när hon härmade vad Justin sagt.

  "Du kunde ju bara ha sagt att du inte ville" sa han och fyrade av en uttryckslös min mot henne. "Det var ju det jag gjorde!! Men nejnej, du var ju bara tvungen att avbryta mig och säga att vi kunde göra det senare!" hon hade höjt rösten, och Justin såg med ens skamsen ut. "Förlåt, jag kan ringa och säga att vi fick förhinder?" frågade Justin och hon nickade. "Ja, snälla gör det"

  "Det kan jag ju inte göra." "det var ju din idé?!" he-rre-gud. Hur jobbig fick man bli? Hon suckade, och drog på sig ett vitt linne, en leopardmönstrad kofta, och ett par korta svarta shorts. sedan gick hon in till toaletten för att sminka sig.

  "Fan va snygg du är" viskade Justin i hennes öra, och lindade sina armar runt hennes midja. Hon suckade och vände sig om i hans famn. "Varför gör du såhär mot mig?" frågade hon, och han höjde på ögonbrynen. "Vadå?" "Får mig så jävla iriiterad på dig, för att sedan bete dig som om ingenting har hänt. Jag menar, det är ju uppenbart att hon där Sofia vill vara mer än barra vänner" sa hon och han skakade på huvudet. 

  "Litar du på mig?"  frågade Justin och hon nickade. "Tro mig då när jag säger att det inte är något emellan oss" Justin smekte hennes kind och separerade dem sedan ifrån varandra en bit. "Och förresten, jag ringde Sofia och sa att vi inte kunde komma, så jag tänkte att vi kunde dra till en Lakers match istället??" frågade Justin och hon log stort. "Gärna" sedan lämnade hon hotellet, med Justins arm runt hennes midja.

  "Yes!" Justin ställde sig upp och applåderade när LAkers gjorde ännu ett perfekt mål, och bollen ringlade ner genom korgen. Hon satt återigen med hakan i handen, och kollade roat på Justins reaktioner på dem olika sakerna som hände. 

  Det var halvlek och Justin hade precis sagt ännu en smörig kommentar till henne, och hon föll som ett fån för orden som kom som naturligt ur Jsutins mun, och hon undrade hur hon någonsin hade klarat sig igenom alla tuffa år utan honom. "Om du fortfarande lyssnar borde du kyssa mig nu" sa Justin och hon rycktes ur sina drömmar. "Va??" sa hon, och dem båda började skratta, innan deras läppar i en kyss, som snabbt avbröts då spelarna återigen började komma ut på planen.

  "Oj förlåt!" hördes en pipig röst utbrista strax efter att något kallt och blöt spridit sig på hennes ben. "Nej det är okej" sa hon snabbt och log mot den lilla flickan som såg livrädd ut. Justin gick genast för att hämta papper att torka upp den spillda slushien med. 

xtra lång nu då eftersom det

inte kom ngn igår.. Hoppas ni

gillar den!! Kommentera mera!!

Och ändrade lite på hur det blir

i historien nu, så dramat kommer

typ gradvis öka.. Och senare 

kommer det mesta vara från 

Justins perspektiv så ni vet ;)

Kommentera (åteigen) mera!!

Mår skit idag. Har ingen lust att skriva alls. Allt går åt helvete, och jag antar att nästa kapitel kommer vara ganska dramatiskt skullejag anta. Eller kanske nästnästa.. Aja, tror inte det kmr ngn del idag, då jag har noll inspo, trots att jag vetr vad som ska hända... KANSKE kommer en, men håll inte tummarna för det är kanske två procents chans att det kommer en som det ser ut nu... Tyvärr.

  "Du måste fortsätta. Jag tänker inte låta dig slänga bort ditt liv på det sättet" sa han och la sig på sidan, så att han kunde se in i hennes ögon. "Jag måste. Jag måste hitta min plats, och med skolan kan jag inte göra det. Jag vill känna mig fri" sa hon och vände på huvudet mot hans håll, och deras blickar möttes. "Nej, du får inte sluta skolan. Punkt slut." sa han och drog täcket över sig, och innan han somnade hörde han Cassie mumla du bestämmer inte över mig.

*

  "Förlåt" det var dem viskade orden som väckte henne, och hon vände sig trött mot Justin, men inte efter att ha kollat klockan. Fem på morgonen. "Vad sa du?" frågade hon trött, och var glad att hon ens fick ihop en sammanhängande mening.

  "Förlåt" upprepade han, och hon rynkade på ögonbrynen, trots att han inte kunde se det i mörkret. "För vad?" "För att jag var dum i huvudet förut. Om du vill hoppa av, så ska du hoppa av. Du får göra precis vad du vill" hans röst lät klar, och inte alls lika nyvaken som hennes. "HAr du inte somnat än?" "Nej" trots att hon inte kunde se honom, visste hon att Justin log. Hon kände hur hans hand fumlade längs med hennes kropp, men tillslut fick den fatt på hennes hand, och där stannade den. Han flätade ihop deras fingrar, och hon log. Bättre än såhär kunde det omöjligtvis bli.

  "Godnatt" mumlade hon, halvvägs in i drömmarnas värld, och innan hon somnade, kände hon hur Jsutin la sina armar runt omkring henne, och hon somnade snabbt därefter.

  "Varför gör du såhär mot mig?" tårarna rann nerför mina kinder, när jag såg på Justin som med illröda ögon och knutna nävar stod och skrek elaka saker mot mig. "Som om du inte vet? Du är bara en jävla protistuerad, stick härifrån!" skrek han, och med tårarna rinnandes nerför mina kinder tog jag upp mina kläder som låg utspridda på golvet, tog på mig det mest nödvändigaste, och började sedan trava ut ur rummet, och när jag passerade Jsutin spottade jag honom i ansiktet. Jag kunde se hur han försökte förmå sig att inte slå till mig, och jag började springa därifrån. Allt jag velat ha var en natt av romantik. Jag hade till och med erbjudit Justin min kropp, för att göra han glad, och självklart hade han tagit emot gåvan, men när han väl använt den skrikit vilken skitig gåva det var, och att han var värd så mycket mer än jag.

  Fan. Vad hade jag gjort? Jag sprang nerför gatan i ett pat korta shorts och ett vitt linne som blottade mestadels av min mage. Dessutom regnade det, och linnet började bli genomskinligt, så min rosa BH syntes genom, på långa vägar.

"Cassie, vad gör du här?" den luriga rösten uppenbarade sig och jag vände sig snabbt om. "Lämna mig ifred!" skrek jag, och Rick höjde ena ögonbrynet, innan han började gå emot mih. Jag bakcade, men benen ville inte bära mig längre, och jag ramlade ihop på gatan. Rick kom snart och lyfte upp mig, men han placerade även ena handen över mitt bröst, och slet med ens av mina shorts. Han börjae fiffla med sin gylf, och fick -tyvärr - snabbt upp det. Han slet av mig även mina trosor, och tryckte upp mig mot en vägg i närheten där vi redan stod. Han trängde snabbt in i mig, och till min förskräckelse ville jag it´nte vakna ur drömmen, som jag så gärna ville. Smärtan var så verklig, och jag slog ill honom rätt över käften. Vrålandes släppte han taget om mig, och jag sprang allt jag hade ifrån honom, med bara en BH och ett vitt - nu genomskinligt - linne på mig. Och hur fan skulle det här gå??

Dröm i slutet om ni inte fattade

det ;) hur tror ni den fortsätter ;o

typ hemsk egentligen alltså.....

aja, kommentera!! Vill ha minst 2

innan nästa kapitel kommer ut!

  Pattie började genast springa runt i det - för att vara Justin - lilla hotellrummet, men gav snart upp. "Okej, var är han?" "Gissa sa jag" Pattie började kolla på henne med vad hon antog var nu-är-jag-en-sträng-mamma-och-du-ska-lyda-mig blicken. Antar att den funkade på Justin, men inte på henne.. Nejnej.

*

  "Var?" ljudet kom ut som en väsning, och hon flinade stort, innan hon låtsades bli ledsen och uppgiven, och sa: "Okej då.. Han är hos Christian och Caitlin Beadels, nöjd nu?" hon slog ut med armarna och gick nabbt förbi Patte, för så fort hon kommit förbi henne spred sig ett gigantiskt leende på hennes läppar. Fan. Vad. Skönt. Lite hämd sitter aldrig fel alltså.

  Hoppas du inte blir alltför arg på mig.. hon tryckte på skicka knappen, och det kom snart fram. Hon hoppades att Justin inte skulle bli för arg på henne. Det var trots allt hans mamma, och det var uppenbart att han älskade henne, och verkligen inte brukade bete sig såhär.

  Det där med mamma? Nejdå, ett gott skratt sitter aldrig fel. Är hemma snart. Puss. svaret kom inplingandes en halvtimme efter att hennes meddelande skickats iväg. Hon log när hon såg det, men la snabbt ner mobilen igen utan att svara. Han skulle ändå vara där snart. Ingen idé.

*

  Han vred om nyckeln till hotellrummet, och skulle precis ropa hemma! när han såg Cassie's sovande ansikte i soffan. Han skrockade lågt och drog snabbt av sig jackan. Sedan gick han fram till henne och bar upp henne överaxeln. Han lade ner henne i hennes säng, och kom att tänka på att det nog är oskönt att sova i jeans, så försiktigt började han knäppa upp hennes gylf, och därefter börja dra ner hennes byxor.

  Han slängde iväg byxorna och drog genast ett täcke över Cassie, sedan drog han av sig sina egna kläder och hoppade i ett par mjukisbyxor. En lågt fnitter hördes, och han kollade mot Cassie. Hon låg på sängen och log, och små fnittrande ljud lämnade hennes mun. "Du har varit vaken hela tiden, huh?" sa han och Cassie öppnade ögonen och nickade, med ett busigt flin på läpparna. 

  Han log stort, innan han började kittla henne, och kittlig som Cassie var, började hon snabbt skrika åt honom att sluta, och vika sig dubbelt av skratt. "Hämden är ljuuv!!" skrek han, och hon skrattade ännu mer.

  Fem minuter senare låg dem flåsande brevid varandra, då han jagat Cassie runt hela hotellerummet, varv efter varv.

  "Jag tänker hoppa av skolan" orden kom plötsligt, och han kände hur han frös till. "Varför?" "Jag orkra inte längre. JAg rokar inte möta allas dömande blickar. Och jag kommer ändå inte ha någon nytta av skolan. Jag skolkar ju faktiskt när jag är här med dig" sa Cassie och tanken på att hon skolkade fick honom att få enorma skuldkänslor,

  "Du måste fortsätta. Jag tänker inte låta dig slänga bort ditt liv på det sättet" sa han och la sig på sidan, så att han kunde se in i hennes ögon. "Jag måste. Jag måste hitta min plats, och med skolan kan jag inte göra det. Jag vill känna mig fri" sa hon och vände på huvudet mot hans håll, och deras blickar möttes. "Nej, du får inte sluta skolan. Punkt slut." sa han och drog täcket över sig, och innan han somnade hörde han Cassie mumla du bestämmer inte över mig.

Inte så långt.. menmen..

Vad tkr ni nu om att jag ställer

kommentarkrav på er.. Hehe, kan

man kalla det för det?? :d

aja, kommentera, del 2 kmr antingen

senare ikväll, eller imorogon, beror på..

har redan skrivit den ;) sket i om

kommentarerna inte hade kommit upp

i tre än, tkr inte om att inte publicera

kapitel när jag ändå skrivit dem ^^

Kom igen nu!! Bara en kommentar kvar!! Skriver på nästa kapitel nu! Förhoppningsvis kommer den ut idag, det beror helt på er!

  "klarar du dig upp till rummet själv?" hon nickade som svar, och han gav henne en puss på kinden, då papparazzina bokstavligt talat stod på tröskeln och följde deras varje rörelse. Hon började gå mot hissen, och Justin begav sig ut i folkmassorna igen, och for Cassie blev det återigen tyst och lugnt.

*

  Hon vände sig om när hon kommit in i hissen. papparazzin hade försvunnit så fort Jsutin åkt iväg. Hon visste inte om hon skulle klara av att ha massa fok hängandes efter henne hela tiden. Speciellt inte om hon skulle råka röka, dricka eller ta droger. droger. så fort tanken for genom hennes huvud väcktes det ett sug inom henne. Det hade funnits där sedan några år tillbaka, men det hade aldrig varit lika stort som nu. Nu när hon ville ha det som minst.

  Hon blåste ljudligt ut och tryckte på våning fem. Dörrarna åkte igen, och bet hårt ihop käkarna. Nej. Hon kunde inte hålla på så längre. Hon ville inte hålla på så längre. 

  "Aj!" blodet droppade ner på dem vita lakanen, och hon sprang genast mot toaletten. "jävla papper" mumlade hon, och blängde surt på den tjocka boken, som om dem skulle få skuldkänslor om honkollade tillräkligt länge. Knacknack. Hon vred snabbt huvudet mot ljudet som uppstått. Hade det precis knackak på dörren? nej, det var nog abra inbillning. hon tänkte det mer för att distrahera sig själv från att det var en yxmördare som stod med yxan i högsta hugg.

  knackknackknack. ljudet uppstod igen, och med inställningen att det nog bara var Justin gick hon sakta mot sen solida trädörren. Klockan hade trots allt redan hunnit bli tre. På natten. "Cassie!!" Patties varma kram omfamnade henne och hon ryggade genast bak. Var det inte hon som bara dagen innan kallat henne för knarkare, vilket i o för sig delvis var sant. Men ändå.

  "Vad gör du här?" den spydiga kommentaren som flög ur hennes mun fick Pattie att förvånat höja på ögonbrynen. "Vad menar du, varför skulle jag inte vara här?" kontrade Pattie, och hon antog att hon bara spelade oskyldig för att slippa undan dem jobbiga konsekvenserna hennes val hade fått.

  "För att du hatar mig?" Patties kärlek, som nyss återspeglat sig i hennes ögon, bleknade bort, och ersattes av.. Precis ingenting. Så där stod hon nu, framför en känslokall Pattie, som råkade vara morsa till hennes pojkvän, och som pricken över i:et faktiskt hatade henne.

  "Okej, du synade mig, så.. Var är Justin? Han har en del utskällningar att ta emot" väste Pattie till svar och trängde sig förbi henne. "Han är inte här" sa hon, och hon lät betydligt mer självsäker och kaxig än vad hon kände sig. Hon hoppade det i alla fall. "Nå, var är han då?" frågade Pattie, och hon kunde verkligen se oroligheten som växte i PAtties ögon, men istället för att ge sig lade hon bara armarna i kors. 

  "Gissa." sa hon restsamt och ett elakt flin uppenbarade sig på hennes läppar, och om hon någon gång haft en chans att få Pattie att gilla henne, var den chansen nu som bortblåst, och ren kyla spred sig i rummet runt omkring dem. Det kunde ju vara det öppna fönstret, men hon gissadepå att det var dem negativa energierna i rummet. För faktum var, att det fanns ett för mycket stort ego där inne.

  Pattie började genast springa runt i det - för att vara Justin - lilla hotellrummet, men gav snart upp. "Okej, var är han?" "Gissa sa jag" Pattie började kolla på henne med vad hon antog var nu-är-jag-en-sträng-mamma-och-du-ska-lyda-mig blicken. Antar att den funkade på Justin, men inte på henne.. Nejnej.

Tadaa!! Klar, höhö..

Tänkte följa Ida's tips

(http://justindbstoriees.blogg.se/)

och göra så här: Minst 3 kommentarer

innan nästa! Kanske skriver den, men

kmr inte publicera den förrän jag fått

3 kommentarer!!

Tack för alla fina kommentarer!! Fick bara ett litet utbrott igårkväll då jag HATAR när någonting slutar, t.ex ibland kan jag gråta för saker som hände för flera år sedan.. Och t.ex grät jag i slutet av Toy Story 3 (Ja, jag gillar barnfilmer, krigsfilmer och blablabla.. Ngn annan som kommer se The Hobbit när den kommer ut i vinter??) bara för att det var den sista filmen i den filmen osv.. MEN jag kommer inte lägga ner bloggen, för trots allt så får jag ju ut mina känslor och tankar, och även om bara en skulle läsa, så är det ju i alla fall ngn som tar sig tid att läsa.. Och då är det trots allt värt det, och Linn

( )

Har rätt när hon skriver att den sorgen jag känner när ngn anna bloggare lägger ner, den utsätter jag ju ngn annan för om JAG lägger ner..  Börjar iaf skriva på näst akapitel nu.. Tack även till Ida för dem braiga (är det ens ett ord?!) tipsen och Saga också. Ja, jag kanske är Awesome trots allt (typ mitt favoritord)

Funderar på att lägga ner bloggen. Känns som om det är det alla gör just nu. Lägger ner. Helt och hållet. Blev jäkligt deprimerad nu när http://firststeptwoforever.blogg.se/ säger att hon också ska lägga ner. Vet interiktigt vad jag ska göra nu? Allting är bara skit, och jag vet intevad jag vill längre. Har skrivit sedan slutet av December, men det går ändå skit för bloggen - allvarligt alltså. Visst, jag skapade bloggen för mig själv, men det är ju kul när man får positiv feedback också?? Hittade t.ex en novellblogg om Jsutin Bieber, som hade skrivit sedan mars tror jag det var, och hon hade typ 5 kommentarer på varje kapitel.. Är jag inte bra nog tycker ni (allvarligt nu alltså, jag tål negativa kommentarer)